Här är de! Vår äldste son och vår äldste katt. Dessa två som har en sådan kärlek till varann. Katten som varje kväll tassar in i sonens rum för att sova jämte honom. Varje kväll!
Jag pratar ofta, och tydligen gärna, om våra katter. De är en självklar del av vår familj idag men så var det inte från början. När vi köpte huset och flyttade in våren 2013 frågade de förra ägarna om vi kunde tänka oss att adoptera deras katter. De var 5 respektive 7 år gamla och hade bara bott i detta hus. Att följa med i flytten till en lägenhet mitt i stan flera våningar upp skulle inte vara ett alternativ.
Vi som hade ett tredje barn på väg, flytta från stan och flytta till vårt första hus kände att det kanske var lite väl mycket att dessutom bli kattägare. Helt ovana kattägare vill påpekas.
Vi kom överens om att vi skulle ha testperiod. Kände vi att det funkade samt att katterna skulle acceptera oss så skulle de få bo kvar.
Nu visade det sig att det vara ett mycket bra koncept att flytta med lite tveksamma barn när de fick höra att det fanns katter i huset. Det lockade mer än trädgård och egna rum!
Jag skrev om första besöket i huset efter vi fått nycklarna HÄR och då tog jag denna bild:
Vår då 3-åring lade sig på en gång vid katterna och det uppstod kärlek vid första mötet.
Nu har det gått 8 år och jag fångade dem i farten med kameran i exakt samma hörn:
Båda äldre. Nu är de 15 respektive 12 år gamla. Den äldre lite halt och trött, den andre snart längre än mig. Så mycket som hänt under dessa år men deras fantastiska kärlek och band till varann består.
Mitt mammahjärta svämmar över.
