Det finns bilder som man liksom fastnar för när man scrollar sig genom Instagram och jag sparar bilder för att jag inspirerats av dem i olika mappar. När jag sett samma plats dyka upp flera gånger och typ sparat samma bild ett antal gånger började jag undra vad det var för något jag uppenbarligen gillade.
Ett hotell och restaurang på Gotland visade det sig – Djupvik. Ingen aning om att det fanns till för nåt år sedan men bilderna i mina mappar avslöjar mitt intresse sedan några år.
Nu hade våra vänner bokat lunch och jag jublade av flera anledningar. Härligt med restaurangbesök och att äntligen få se stället.
En avskalad fasad vittnar om något nytt och modernt.
Luftig uteservering som fick mig att tänka på hotell i Grekland vi besökt.
Men hotellgästernas pool var ju det som fick min uppmärksamhet.
Så vackert och så snyggt. och här skulle jag lätt kunna spendera en dag eller två. Men då måste vi boka rum! Nästa gång kanske?
Tillbaka till restaurangen.
Vi hade långbord inne i huset.
Istället för bukett: berg av citroner.
Servera bröd och smör på en gigantisk bok om Capri. Ja men varför inte???
Jag har en outtalad överenskommelse med mig själv om att försök beställa lokala rätter när jag är på restaurang. Här blev det gotländska korallinser med annat härligt grönt och lokal öl. Dock har jag svårt att tro att halloumin är från denna ö…
Saffranspannkaka. Så klart! Som jag sa: minst en gång varje år.
Mätta och glada tackade vi för oss och gick ut. Nu var det badväder igen!
Utsikten från uteserveringen drog oss ner mot havet.
Tre är en trend, eller hur??!
Djupvik beach, here we come!
Denna pir fick mig att tänka på Italien och Cinco Terra som jag och maken besökte för 21 år sedan. Ljuset och den söta båthamnen var magiskt här, precis som där.
Bad avklarat!
Sedan hem längs med den vackra kustvägen. Här lyssnade vi på denna låt och jösses vad det osade sommar om oss då!
