Som jag har längtat. Skansen som är en av mina absoluta favoritställen i Stockholm har jag saknat massor. Vi var där förra sommaren men sen kom jag av mig. Kommit av mig med mycket som många av oss under denna pandemi. Jag ska villigt erkänna att när nyheten kom att de flesta restriktioner kommer hävas blev jag lite ”jaha, men hur var det innan då?”. Jag har liksom glömt bort det där med att tänka att allt är möjligt. ”Inte kan väl jag boka en weekend till Köpenhamn?”. Men det kanske jag kan?
Hursomhelst – nu var jag ensam med mina tre trallande troll på en söndag och ingen fotbollsmatch eller kalas skulle ta upp dagen. Vad gör vi då? Hänger hemma och surnar på varann, går ut i skogen, eller vad? En granne berättade att hon och ett av hennes barn varit på Skansen. Det var som om jag öppnade min gamla box av möjligheter jag alltid brukar ta av. Oj vad jag stängt min kreativa hitta-på-låda! Skansen får det bli.
Med stora kliv gick vi in.
Den tredimensionella kartan är alltid rolig att starta sin tur med.
Jag märkte att barnens energinivå var rätt låg (ja jösses vad syskon kan bråka!) så det var lätt att förstå att det första vi behövde göra var att äta.
Jag har skrivit tidigare om att Skansen inte har den bästa maten ute på området förutom på Höstmarknaden så nu ville jag välja rätt. Gubbhyllan som ligger precis vid entrén blev alldeles perfekt.
Så vackert där inne. Nästan s man trodde att kvinnor i stora frisyrer under ännu större hattar och långklänningar med släp skulle kliva fram när som helst.
Ingen dålig plats för oss detta. Och det lilla regn som kom precis när vi satte oss blev ett vackert skådespel.
Mums så gott.
Precis bredvid ligger kägelbanan och det var svårt att slita oss från den. Men med tanke på att Skansen är så stort och vi fortfarande var vid entrén kändes det lite dumt att inte uppleva mer, ha ha. Det köpte barnen och vi bestämde att ingen vann och ingen förlorade.
Galejan har äntligen öppnat. Det som varit en gigantisk byggarbetsplats för bygget av vattenmuseet har gjort att Galejan inte varit så kul.
Där har alltid karusell, fiskdamm, radiobilar mm funnits. Nu fanns även roliga utelekar, kinaschack, rockringar, frågesport och annat skoj för barnen. Om du som läser detta och ska till Skansen med barn: lägg gärna nån timma här. Så få som verkligen upplever denna fina del av Skansen. Vi hade verkligen jättekul. Bla upplevde barnen för första gången det jag ägnade timmar åt varje dag som barn: twist. Fattar inte varför det försvunnit. Så kul ju.
Men vidare in nu. Mer att se!
Hej hej från min septemberversion av mig.
Alltid en vända till Bollnästorget. Och det är fortfarande frågan om det blir en julmarknad som brukligt brukar vara just här. Höstmarknaden som är min favoritmarknad är inställd men kanske då det blir en julmarknad. Åh, vad jag hoppas.
Efterrätt så klart.
Barnen ville, och jag med, se alla djur och önskade börja på Lill Skansen. Men de verkade fastna på lekplatsen utanför.
En liten gynnare som fick mig att vilja kolla på Råttatouille igen.
”Wow, kolla där är en påfågel” säger lillebror.
”Jag vill också se, var är den?” säger syrran.
Som gammal kaninmamma ömmar jag alltid för de storörade gnagarna.
Lillbror har fortfarande stark kärlek till hönor.
”Kom mamma, du måste koma hit – här kan du träffa en påfågel!” Ja minsann. Så här nära har jag väl aldrig kommit.
Utan några liknelser i övrigt kände jag mig som denna vildsvinsmamma efter några timmar på Skansen. Läge att vända på skutan och gå mot utgången. Det är bra att tänka på ca 40 minuter innan man måste gå för det tar längre tid än vad man tror att lämna Skansen.
Vi gick genom Galejan igen på vägen ut. Klarade mig från frågor om lotter, fiskdamm eller hjulsnurr faktiskt. Det är väl ett tecken på att det växt rejält de små trollen.
Och det var exakt det vi konstaterade när vi stod vid denna lilla åkattraktion. De hade minnen av de åkt nån liknande men att det var länge sedan. ja med tanke på att det är 20 kg-gräns var det inte igår direkt. Åh, det högg till lite i mammahjärtat igen.
Storebror har ju växt om mig och dröjer väl inte länge för än dottern är lika lång som jag. Mina små troll. Stora nu!
Så glad att de fortfarande vill hänga med mig tal Skansen. När de inte längre tycker det är coolt – vem får jag gå med då…?
