Jag hade det lite tufft att lära mig läsa. Jag vet inte om det var att bokstäverna inte stod still eller om det jag läste var rent ut sagt tråkigt men jag fick det inte att funka.
Men när pappa introducerade mig till Hercules Poirot, Miss Marple och Sherlock Holmes var det som jag inte kunde sluta läsa. NU var det ju intressant att läsa.
Jag har en bild på en 9-årig Helena på semester på Cypern och jag ligger i hotellsängen med hela ansiktet i en bok och på sängbordet är det staplar av Sherlock Holmes-böcker.
Jag drömde mig bort till en svunnen tid i England där det dracks te i mängder och folk dog som flugor i varje liten by. Hårstrån, gamla fimpar, avryck på speglar och annat var detaljerna som satte det. Åh vilka böcker och jag har tänkt att jag borde läsa om dem.
Förstå då min lycka när jag fick höra om Poirots jul. En Agatha Christie-bok jag inte läst än mindre hört talas om.
Och som den sanna iultoka jag är jublar ju så klart för hur härligt är det inte med allt det bästa jag vet i en och samma bok???!!
Jag har bara börjat läsa och allt känns igen. Recensionerna säger dock att det där med jul är inget som märks i boken. Fasen också! Men jag får väl skapa bilder i huvudet istället. Jo jag tänker att jag kombinerar Poirots 20-tal med Harry Potters Hogwarts. Det låter det va?!
Så, nu ska jag återgå till min bok. Go’ kväll!
Tack för tips, lägger in på läslistan direkt! Min son hade extremt svårt att lära sig läsa. I trean upptäckte han Harry Potter och är sedan dess aldrig mer är två meter från en bok, så din erfarenhet känns igen.
Åh vad härligt det låter. Det är något speciellt med den där nya världen som öppnas. Och Harry Potter – den världen är ju den bästa!
Kram
Helena