[wordpay_ad type=”float” blur=1]
FRED-dag! Som jag önskar att det var det. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle behöva möta frågan: ”mamma, kommer bomberna hit?” vid mitt köksbord.
Jag svarar så gott jag kan, förklarar och tröstar. Barnen lugnar sig och återgår till sitt men med en erfarenhet jag önskar de inte hade behövt.
Några mil bort svarar en annan mamma något helt annat. Hennes ord kan inte trösta, förklara och lugna.
Jag hade P1 på hela dagen igår. Lyssnade på allt, försökte greppa verkligheten. Men det brast fullkomligt för mig när jag såg på nyheterna en film med flygplan som fäller en bomb och ett barn skriker i panik, en man gråta från hjärtat när han är fast i bilköerna för att försöka komma till sina barn, en kropp under en slarvigt slängd filt i ett raserat bostadsområde. Familjer isär. I misär.
