Grattis alla mammor på mors dag. Och lyx för oss som har en mamma att säga grattis till. Och till dig som förlorat din mor eller har en önskan om att få bli mamma men inte blivit det vill jag ge en extra varm kram. Sådana här dagar kan ställa alla känslor både ur spel och på sin spets.
”Åh du luktar mamma!” säger dottern när hon släpper armarna som hon nyss dragit runt mig i en varm kram. Med dessa få ord händer det något i mig. Det är inte det att jag inte vet att jag är en mamma, det har jag varit nu i 13 år, utan bara det att det liksom klickar i mig. Att jag sagt precis de där orden jag med. Jag är en mamma och har en mamma. Med ens så känner jag doften i mitt minne från den där byrålådan i hallen hemma i föräldrahemmet jag med.
En låg och rätt intetsägande byrå med tre lådor som toppades med en av familjens två telefoner. Låda ett var för telefonkataloger och det doftade trycksvärta. Lådan längst ner var med vintermössor och vantar som doftade blöt ull. Mittenlådan var mammas. Den var (och är?) till bredden fylld av sjalar, scarfs och sjaletter i massa olika material och färger. Det var som en trollerilåda att öppna för den svällde över när jag drog ut den, så fullproppad. Ut letade sig silkeshärligheter i regnbågens alla färger. Och med doften av mamma. (Jag vet att du läser detta mamma så håll i dig nu, ha ha!)
Av våra fem sinnen är doften det som får oss att minnas bäst. Jag tror inte att jag är ensam om att hamna i klassrummet i lågstadiet vid en skolavslutning så fort jag känner doften av syren. Eller i december så fort någon skalar en clementin, kanske till och med att det är Lucia?
Några dofter jag nästan kan ta på är liljor för vi var många i min klass på reklamskolan som fick det vid vår examensutställning. Så fort jag känner den doften är jag där, redo att ta mig an världen. Tända stearinljus är adventskonsert i kyrkan när jag var scout som 11-12-åring och vi var uppradade i gången med varsitt rinnande ljus. Nervositeten, spänningen och stoltheten. Det känner jag på studs varje gång jag tänder ett ljus. Nyponrosor får mig att färdas till när jag är 3-4 år och på mina farföräldrars landställe. Jag har inga minnen i övrigt från det stället då jag var så liten men något i mig hamnar där.
Mamma – det är doft av parfym som satt sig kvar i kläder. Jag minns den från min mamma. Och nu så får min dotter samma av mig. Men jag gissar (och hoppas) att det är olika dofter.
Kommer det doftminnet leva kvar hos mina barn? Det är en hissnade känsla. Och övermäktig tanke.
