Det är inte ofta jag gör något ensam med barnen men när det sker så blir jag påmind om hur härligt och viktigt det är. I går kväll var det dags för Per Anderssons show Räkhäst på Rival som jag gav äldste sonen i julklapp. Datumet för showen har flyttats massa gånger pga pandemin men n var det äntligen dags.
Så kul att gå på stan med sin store son. Eller stor och stor, han är bara 13 men lång som en vuxen vilket vi blev varse då en kontrollant på tunnelbanan önskade se leg för han hade ju reducerat barnpris. Sånt man får ta när man har långa föräldrar och generna ger en längden.
Hur som helst, kul att gå på stan och mingal med folk i en lobby. Och framför allt helt otroligt roligt att gå på show och skratta så tårarna rinner. Jag å maken gick förr regelbundet på humor- och stan up-föreställningar för det är verkligen välgörande för själen och ens humör att få skratta högt och mycket.
Och Per Andersson får alla tummar upp av mig och sonen. han är verkligen helt galen. I mångt och mycket handlade hela showen om att få behålla sin fantasi även som vuxen, att få vara naiv och barnslig. Få vara knasig och rolig. Jag skriver under på det med all kraft jag har.
Efter showen var det fortfarande ljust och middagstid. Två hållplatser bort vid Hornstull ligger en av mina favoritrestauranger; Ho’s, så jag ringde och kollade om det fanns plats.
Ja det gjorde det. Något det inte ofta gör nämligen. Det är inte bara jag som har restaurangen som favorit. Enligt mig (och många med mig) så är detta stans bästa kinesiska krog.
Och något jag också gillar är att de inte försöker smickra eller sminka sig. Lokalen ser likadan ut som den alltid gjort och den är på intet sätt snygg. Hit går man för maten och stämningen. Alltid fullt bland borden och maten är utsökt.
Härligt att få prata med sin tonåring länge och ensamt. Det blev nästan mer en julklapp till mig detta kan jag tycka.
Sedan tog vi bussen över Västerbron och tunnelbanan västerut igen. En mycket trevlig lördag i stan med min tonåring. Mer sådant här.
