Bloggen är tillbaka – min mardröm är över

Bloggen är tillbaka. Dagar av frånvaro här pga av ett datavirus var inte något jag ens i min vildaste fantasi kunde trott. Att få min blogg hackad är något av det jobbigaste jag varit med om. Bloggen är navet i min firma och framförallt det jag jobbat upp helt själv under 11 år. Att en dag få se den raderad och onåbar fick det att snurra i huvudet på mig. Blodet försvann och jag blev alldeles kall. Första dygnet var jag nog i chock medan dag två kom tårarna. Oron tog över.

Bloggen borta men med hjälp av byrån Haj Agency jag tidigare tagit hjälp av och som var bekant med min design, upplägg och struktur samt kunniga inom detta vågade ge sig på detta med orden; vi ska nog hitta den igen. I fredags strax innan 17.oo hittades bloggen och jag kunde se den, jag klickade mellan olika sidor i den och sedan försvann den igen. Viruset som hade slängts ut hade tagit sig in i gen medan jag klickade. Det blev en helg utan att veta hur det skulle gå.

Jag är inte helt säker på hur allt har gått till men om jag nu tolkat det hela rätt så var min design, som jag haft sedan 2017, slitits och blivit gammal. Den har alltså spruckit kan man säga och i sprickan kunde ett virus ta sig in. Visst låter det helt galet??!

Och där i fredags när jag klickade runt så var inte alla sprickor och hål täppta och ett elakt virus hittade ännu en ingång. Nu hoppas jag innerligt att bloggen är hel men jag kommer inom kort ge boggen ny, fräsch design. Den saken är klar.

Jag har pratat så mycket med mina kollegor om att det är viktigt att äga sina kanaler som en egen blogg tillskillnad från Instagram, Youtube och TikTok tex som ju bara är sidor och appar man lägger upp saker på, lånar sitt utrymme. Att bloggen alltid är din och du bestämmer över alltihop. Nu fick jag lite skam på den tanken. Man kan konstatera att du inte är säker någonstans och i verkligheten inte äger ett jota på det stora internätet.

Jag har aldrig varit gladare över ett så här torrt och kortfattat mejl kan jag tro. Åh herregud vilken lättnadens suck jag nu drar.

Och sedan en sak jag måste säga – inget ont som inte har något gott med sig. Jag har med detta fått så mycket kärlek och bekräftelse på starka vänskapsband. Mess, samtal, meddelanden och hjälp även om det bara varit att de kunnat säga snälla och tröstande saker.

Och även meddelanden från er fina kära läsare som jag aldrig fått träffa eller ens pratat med har hört av er och varit oroliga för bloggen. Det har varit en himlastormande känsla av att då få mejl från läsare som saknat den och uttryckt oro. DET! Det är bland det finaste jag varit med om.

Från botten av mitt hjärta – TACK!!!