Jullovets lediga dagar fortsätter i Värmland och vi toppar det hela med en skiddag i Sunne och på skidanläggningen Sunne Ski. Vi hade kläder med oss men allt övrigt i utrustning hyrdes vid liften.
Men jag fick ta en lite annorlunda dag i backen då vår minsting ville testa snowboard för första gången och med det behövde någon med sig. Så jag fick mig en rejäl backträning där jag sprang längs med liften och nerför jämte vår modige pojk.
Övriga i sällskapet försvann iväg i de backar som var öppna. Så underbart att vi kommit till den ålder på barn och kunskap av skidåkning att de klarar sig så bra själva.
efter några timmar var jag helt slut, han var arg som ett bi för att det inte gick som han tänkt och batterierna var slut. Dags för en korv helt enkelt.
Jag hade knappt tagit sista tuggan av min korv med orimliga stora mängder senap innan han stod på brädan igen och ropade på mig. Här har vi en kille som inte ger upp.
När dagen var slut, solen gått ner bakom grantopparna kunde han åka liften själv, knäppa bindningarna själv och stå på brädan hela långa backen själv. Det tog en dag och han var nu helt fast. Jag är så otroligt imponerad och stolt över denne kämpe.
Vi alla var värda en skön varm stuga när vi kom hem igen.
En Irish Coffee framför brasan efter en varm dusch kunde aldrig ha tajmats lägligare.
Och denna kväll var det barnen som var ansvariga för middagen. Och när de får bestämma menyn blir det taco. Och jösses vad duktiga de var. Så bra övning i teamwork också.
Sådan extrem lyx för oss föräldrar att ta emot denna middag.
Okej, det här med att plocka undan och ta disken – det kanske de inte riktigt fullföljde…
Sen följde en match i mitt favoritspel När då då? Och alla var med i lag.
Det såg länge ut att gå riktigt illa för mig och L. Vi låg sist efter flera varv av frågor men vi hämtade upp, gick om och vann. Det är mitt livs bästa upphämtning.
Sen var alla så trötta så att ingen visste vad de hette längre nästan så det var god natt på flera sätt.
