18 april, 2024
Jag hamnade i kyrkan & i funderingar
Brukar du gå i kyrkan? Eller synagoga och moské? Har du en tro?
Jag är inte en van kyrkobesökare och skulle väl inte säga mig vara troende men jag är ju med i Svenska Kyrkan, vigd av präst (även om vi gifte oss i ett nöjespalats), döpt alla våra barn, firar alla de religösa högtiderna och när livet blåser hårt hör jag mig själv säga “Snälla Gud hjälp mig!” Så vad är jag då? Typiskt hobbyreligös som många andra i Sverige kanske? Eller bara en sån som tycker det skulle vara skönt att det skulle finnas någon form av makt som på något sätt tar besluten åt mig. Att ödet, makten, överheten (vad nu det är?) styr mig i en utstakad ritning.
Nej, jag tänker inte gräva djupare än så för det skapar nog bara debatt vilket jag är alldeles för konflikträdd för att göra. Men det är ändå intressant att börja fundera nu när vår äldste son regelbundet går till kyrkan för sin konfirmation senare i år.
Han går som oftast på gudstjänsterna ihop med min mamma, sin mormor. De kallas nu i kyrkan för den dynamiska duon. En lång 15-åring och en glad 87-åring är kanske inte den vanligaste kombon?
Jag följde med en onsdagskväll och kände att jag mådde bra. Vet inte om det var den entusiastiska prästen, alla de väldigt ivriga konfirmanderna som också ska gå sina 10 gudstjänster, den väldigt duktiga kören eller bara det att det var något annorlunda än en vanlig onsdagskväll.
Och sedan kommer de andra tankarna. I denna kyrka döptes jag, här begravdes min morfar och nu konfirmeras min son här. Livet!
Sedan tankarna på pappa som inte längre är med oss. Det blir lätt så – att jag tänker på döden i kyrkan. Som om det i den lokalen ska finnas en direktlinje till de jag saknar.
Ja det är nog den största känslan. Att det skulle gå att där och då få komma i kontakt med pappa. Den tanken kommer när jag är i vilken kyrka som helst. Om vi är utomlands och besöker en vacker katedral eller en mindre svensk ort och i ett litet kapell – då kommer tanken på möjligheten att få prata med pappa upp.
När gudstjänsten var slut bjöds vi alla upp på Loftet där det vankades fika, våfflor minsann. Min mamma gick hem innan för hon sa att det var sånt himla liv där uppe när hon varit med. “Hur mycket liv kan det bli på en kyrkofika?” tänkte jag.
Det var helt galet! Nu vet jag vad som har blivit ungdomsgården här omkring när de gamla lagts ner. Det var helt underbart att se. Tre rum fullsmockade med tonåringar som gameade, spelade biljard, kort eller bara hängde i de stora sofforna med så hög musik att jag kände mig som värsta dinosauren samt discokulor som snurrade. Jag tog en snabb våffla, lämnade sonen med sina kompisar och gjorde kvick sorti. På vägen ut släppte jag in fem tjejer som om jag var dörrvakt på nattklubb de ville in på.
Det blev många känslor och tankar på en och samma gång den timman jag var där. Livet!
Ann-Sofi
Det är ju superbra om kyrkan kan ägna sig åt aktiviteter som för samman människor, om det så är grupper för unga eller gamla, med särskilda inriktningar, socialt arbete och själavård i ett. Tror det är just det kyrkan behöver istället för högmässor etc. som av många uppfattas som tradiga och lockar mycket få besökare. Hoppas på mycket mer av just såna aktiviteter, tror kyrkan har en jätteviktig roll att fylla om de bara ser och förstår den.
Julia
Jag som troende blev väldigt stött av din kommentar Ann-Sofia. Det känns väldigt märkligt att du tycker att kyrkan inte ska fira gudstjänst så ofta utan mer bara socialt arbete. Svenska kyrkans grundpelare är Mission, diakoni, undervisning och fira gudstjänst. Vid gudstjänsten tar ämbetsbärare och även andra deltagare med sig svårigheter och intryck som kommit till en under veckan och lämnar över till Gud. “Nu har jag gjort vad jag kan Herre och lämnar nu över till dig”. Att kunna lämna över till Gud och lita på honom ger mig kraft att fortsätta möta nya svårigheter.
Om du ser behovet och värdet av socialt arbete så är jag säker på att det finns en församling där du kan bli volontär så du kan hjälpa till att bidra till det du tycker är viktigt. Det behöver inte alls vara i kyrkorummet, det kan vara med att diska efter en samling eller om du kanske kan vara med i en språkgrupp och ha “vanliga samtal” med personer som vill träna på det svenska språket?
Ninni
Jag har lämnat Svenska kyrkan pga just att bibelns ord förvanskats av människorna där så att rätt har blivit fel och tvärtom. Min kristna tro får näring från ett annat trossamfund inom samma sfär men som dock står utanför SKR. Svenska kyrkan har blivit en politiskt spelare av rang på vänstersidan och bibelordet är numera så slätstruket och har anpassats till människors önskemål istället för tvärtom; det är ett spel för gallerierna utan dess like.
Lisa
Så fint att du blev berörd Helena.
Det blir jag också när jag besöker kyrkor. Gud är inte så bullrig och tränger sig på. Men om vi blir stilla kommer han nära med ömhet och kärleksfulla viskningar.
Han är god!