Nu är vi på vippen till semestern, vi kan nästan ta på den. Ja vi kan ta på packningen i alla fall som sakta men säkert börjar samlas i olika högar lite var stans i hemmet.
Men som för de flesta så är sista veckan innan semester alltid ett näsan-ovanför-ytan-läge och med nu-kör-vi-in-i-kaklet-tempo. Detta vet vi så vi har de senaste åren (minus pandemin) gjort det bästa av situationen och låtit barnen resa till farmor i Skåne. Det är en sådan win-win då exakt alla är glada. Jag och maken kan jobba utan ha dåligt samvete för sommarlovslediga barn som bara vill hitta på saker och sedan får barnen lämna vardagen och leva sommarlovsliv med farmor med sovmornar och bad runt hörnet samt att farmor får skämma bort barnen på egen hand. Som sagt; win-win.
Det som sker är också att vi föräldrar får ju helt plötsligt date-night varje kväll. Lugna middagar kanske lite senare än vanligt och med tid för samtal.
Och den där semesterkänslan smyger sig in. Det blir fördrink en vardag och få välja film helt själva.
Det är inte hemester för vi jobbar ju men vad heter detta då? Arbester? Nä det lät sorgligt, vardagslyx får det heta.
I år har det varit riktigt galet mycket för oss båda i juni och vi har ju den där balkongrenoveringen som gör att hela hemmet hela tiden skakar och bankar men ändå har det blivit en nedtrappning vi aldrig tidigare haft.
Har vi varit bättre på att planera? Att barnen blivit äldre och att då haft tid innan de reste bort att hinna med mer? Ja nånting har i alla fall hänt.
Kanske jag hade hoppats på att vi skulle ta kvällsbad, hyra kajak nere vid stranden som man nu kan göra eller till och med gå ut men där sprack det. Att äta rester i plastlåda uppvärmd i micron med en flaska vin är ändå värsta lyxen och semestern anas.
Ja, det sista är inte klart och balkongrenoveringen verkar inte bli klar enligt tidsplanen men det hade väl varit lite väl mycket om att exakt ALLT hade gått bra väl?!
