Man åker inte till Bretagne för att få en bada-varje-dag-resa utan här är det som vi nog skulle kunna kalla det ”en svensk sommar” med sköna temperaturer och sol blandat med regn. Och det finns så mycket att uppleva och titta på så man har liksom inte tid att bara bada, ha ha.
Så när väderapparna sa att det skulle regna kraftigt hela dagen åkte vi till Brest och det gigantiska havsmuséet Océanopolis.
Nu hade vi ju varit på det fina lilla muséet i Concarneau dagen innan så vi hade lite att jämföra med.
Detta ställe var enormt. Olika musée-hallar för de olika haven: Den lokala med Atlanten, den mycket färggranna tropiska, den svala arktiska och sedan det som jag ville se mest: uttrar. Det är nämligen mitt favoritdjur.
Man ska inte jämföra men jag tyckte mer om det lilla museet i Concarneau då det var lugnare, mer informerande faktiskt och mer pedagogiskt. Fast där var det ju bara om Atlanten, det bretagnska vattnet och här var det ju alla hav så det går kanske inte att jämföra.
Allt är akvarium men i den tropiska delen var det även en regnskog.
Stället var enormt och jag hade kunnat ta tusen bilder på alla vackra fiskar och undervattensmiljöer men det hade blivit för tradigt att titta på i efterhand.
Efter många intryck och information om olika hav och fiskar gick vi till restaurangen och åt lunch. Det blir mycket fakta att ta in på detta enorma ställe så en paus var välbehövlig av flera anledningar.
Och sen så då mina favoriter: uttrarna. Det finns flera olika sorters uttrar runt om i världen och här fanns två: havsutter som bara finns längs rysk-japanska gränsen och vid Alaskas kust och även den variant som finns hemma i Sverige, som kan gå på land.
Man ser på havsutterns bakben att de är mer som sälar och det är faktiskt så – att sälen är en (med miljoners års) utveckling från uttern. Samma huvud.
Så söta och jag liksom pep varje gång jag såg dem. Men sedan får jag ont i hjärtat. Inga djur ska vara i fångenskap. Jag känner mer och mer så när det gäller vilda djur faktiskt. Dubbelt det där – jag vill få möjlighet att komma när och se dem men jag vill att de ska få vara fria. Åka på djurvänliga safaris är väl det bästa då?
Intressant att så jordklotet visat på annat sätt än det vanliga. Då vi snurrar och det egentligen inte finns en fram och baksida så var det uppfriskande att få perspektiv på vårt klot.
Och det var mycket sådant här på museet – fakta om jorden och den utveckling som blivit. Hur viktigt det är att vi tar hand om våra hav. Man får sig en uppvaknande örfil lite då och då. Kan behövas…
Den arktiska delen av museet var endast helt fejkade djur, skelett och sedan väldigt söta pingviner.
Ännu en mycket lärorik upplevelse med ett andra havsmuseum och det finns faktiskt ett tredje i vår stad men då om fiske och fiskeindustrin. Vi får se om vi pallar mer och fler kunskaper om havet och dess liv.
När vi klev ut såg vi att himlen blivit ljusare. Badkläder låg i bakluckan – ska vi göra ett försök med stranden…?
