Kulturdag runt om i vår lilla ”by”

I lördags gick den årliga Kulturdagen av stapeln här i vår lilla by, Södra Ängby. Det är en kulturpromenad kan man kalla det där grannar får besöka alla de grannar som anmält sig. Där de visar upp någon form av kultur som de skapar eller vill dela med sig av.

Några utställare hade vernissage med fotografier, akvareller eller oljemålningar. En kvinna arbetar som professionell brodös och hade de mest fantastiska broderade konstverken. En kille har lärt sig läderhantverk och visade det hemma hos sig. Sedan var det entusiastiska grannar som arbetar inom arkitektur som höll föreläsningar om vår speciella byggstil – funktionalismen. Vårt område består av 512 (tror jag det är) funkishus, världsunika och skyddade som riksintresse.

Alla gator är namngivna av svenska konstnärer och en granne gjorde en grupp-promenad under kulturdagen och berättade om dem och med tillägget att det faktiskt bara (!) är manliga konstnärer representerade hos oss. Promenaden fick undertiteln ”var är brudarna?”.

Min mamma som bott här sedan 1937 med paus på endast typ 10 år höll tillsammans med en annan dam med samma funkis-cv en föreläsning om hur det var att bo här på 40-talet och under kriget.

Jag och min vän och granne Susanne Boll huserade i min källare där vi öppnade upp för alla grannar och bjöd på pyssel (från mig), sång (från Susanne) och försäljning av våra böcker. Samt så klart lite vin och salta pinnar. Det var ju kulturdag!

Susanne är inte bara författare till åtta böcker, hon sjunger i ett band också, lyssna HÄR, men i lördags var bandet bortrest så det blev live på sång men inspelat band.

Det var en strid ström av besökare mellan 13.02 och 17.17 och faktiskt bara 15 minuter det var tomt på besökare. Då kunde vi sitta en stund. Kultur tar på krafterna.

Jag hade förberett ett enkelt pyssel från min senaste bok, Vardagsvackert & festfyrverkeri.

Varför vågar inte vuxna skapa? Kan det vara hur vi är rädda att bli bedömda inför andra? Barnen gav sig hän och skapade så limtrådarna skapade nystan på bordet.

Så fina, så duktiga små kulturskapare.

Och sedan då en liten bokhandel i bokhyllan som vi har som skohylla i källaren vid entrén. Tror hyllan ar glad över att äntligen få husera böcker igen och inte svettiga fotbollskor eller leriga kängor.

Jag sålde riktigt bra och har endast 3 böcker kvar av Vardagsvackert & festfyrverkeri här hemma. Det var många som köpte den som julklapp och jag kan förstå dem – bästa klappen ju. Håller ett helt år! Boken Julprassel & decembermys har jag många av, kanske julen inte riktigt är i sinnet än…

”Snälla, kan du göra det här nästa år igen” sa en liten skapare medans hon limmade för glatta livet. Kan vara den finaste komplimangen ju. Och det ger också mig mod att våga ha workshops vilket jag inte haft så mycket. Skulle vara kul.

Men vi får se hur landet ligger nästa Kulturdag…