Ja jisses vad det går undan nu. Det är som att jonglera när jag ska försöka styra mina arbetsdagar. Igår hade jag matfotografering och -filmning i mitt kök varpå jag lämnade hemmet i kaos. När man jobbar ensam som jag och ska vara matkreatör, stylist, fotograf och modell samtidigt tar det sådan tid. Och jag ställer så höga krav på mig. efteråt lyckades i alla fall stoppa ingredienser som inte mår bra av rumstemperatur i kylen men i övrigt – bombnedslag. För jag var sen till Stockholmsmässan där jag skulle förbereda min yta för workshops under Formex nu i vecka.
När jag kom fram slapp ett ”Men vad i h-vete?” ur min mun. Jag visste att jag fått en stor fin yta men inte att mitt namn skulle vara så stort exponerat.
Det var ett jobb att få till ytan snygg men samtidigt funktionell för det är ju en workshop. Böcker ska rivas för att bli till kransar.
Samtidigt var jag nervös för den föreläsning, eller föredrag, jag ska hålla på öppningsdagen. En presentation jag inte var klar med när jag stod här och byggde monter.
Och just det – jag är också med på scenen under pressvisningen på morgonen. Där ska jag pyssla bredvid hela presentationen. Det skulle jag också förbereda.
Ringer hem till barnen och känner axlarna sänkas när de säger att de kan laga middagen. Tack för dem och tack för matkassen som levererades samma dag.
På vägen hem köpte jag fler häftapparater då jag vis av erfarenhet stått med ett gäng dåliga. Men sen hem till kidsen. Maken var borta på smokingmiddag med kungen… På riktigt var han det!
Den fotografering och filmning jag hade gjort på dagen innan mässan skulle avslutas med en måltidsscen/-bild så barnen fick agera statister och äta gott framför brasan. De ställde mer än gärna upp.
Sen när kaoset var undanröjt och barnen var i säng kl 22 kunde jag sätta mig och skriva min presentation. Dvs 12 timmar innan jag ska hålla den… Alltså jag är ju hopplös.
I skrivande stund kan knappt ögonen hålla sig öppna men prestationen är klar, klänningen framlagd och taxi bokad till 07.15. Dax att sova nu!
