Jag har nog behövt återhämta mig efter denna upplevelse, där av en liten paus. Att under tre hela dagar stå på en mässa med alla intryck, ljud, samtal och utöver det dessutom stå på scen, hålla föredrag för publik och vara ”fröken” på mina workshops kräver rätt mycket. Inte så att det varit jobbigt utan bara otroligt kul, men batterierna har helt klart tagit slut.
Som jag skrev så blev jag så paff över den stora exponering jag skulle få med ytan för workshops och blev lite rädd att jag liksom lovat för mycket. Skulle de som besökte workshopen känna att de fick ut något av det eller att de förväntade sig mer. Men det blev alldeles lagom och bra. Ja det var det jag kände av de som var med i alla fall. Ingen som demonstrativt reste sig upp och gick ha ha. Det var ju bra.
Allt började med en pressfrukost där mässan presenterade årets tema, årets priser i olika kategorier delades ut och andra deltagare blev intervjuade. Jag hade uppdrag att tillföra lite kreativiteten och ”happening” på scen så jag fick stå och skapa på en sida.
Vidare hade jag ett föredrag på temat kreativitet. Det var nog denna bit jag var mest osäker på då jag inte så ofta håller föredrag bara så där rätt upp och ner. Men det var det som lockade; att få testa något nytt. Och om det är ett ämne jag kan prata oändligt mycket om så är det just kreativitet. Om någon skulle fråga mig om jag har något syfte, eller motto så är det att jag önskar inspirera till att fler ska börja skapa, att våga testa sin kreativitet. Så det var med hull och hår jag skapade mitt föredrag.
Med 12 minuter kvar till jag skulle till scenen gick jag till garderoben i pressrummet för att kamma håret, sätta på läppstift och hämta mina manuskort. Tror du att de låg i min väska? Så klart INTE! Paniken som spred sig i min kropp var inte att leka med.
Då temat på mitt föredrag just var kreativitet och att man ska lösa problem på nya sätt var det just så jag fick göra. Nu var det som sagt ett ämne som ligger mig allra närmst hjärtat så var det bara att prata från det. Och det gick ju hur bra som helst. Ingen lämnade publiken, jag hade massa vakna, nyfikna och intresserade blickar på mig hela tiden och fick så fina ord efteråt. De hade ju ingen aning om att allt var helt fel men kanske det blev bättre av just det? Men om man säger så här: se till att ha manuskorten med dig och alltid en backup på telefonen. En note to self alltså!
Det jag kommer leva på länge är just det här. Att tillsammans med underbara människor få skapa tillsammans. Att jag kunde få igång besökarna att skapa, se dem vara väldigt osäkra, frågande till att senare se dem med vana händer fortsätta och gå i mål med en fin krans de skapat helt själva.
Jag förstår alla som arbetar som lärare, hur de kan känna en enorm lycka när deras elever liksom knäcker koden. Här vid bordet är alla väldigt försiktiga i början och sedan köra på som ett tåg.
Det var något jag hade med i mitt föredrag – att få kreativt självförtroende. Dvs känna sig trygg i sitt skapande.
Så fint att se alla bli imponerade av sig själva. ”Men detta blev ju jättesnyggt. vad bra jag är!” sa en kvinna. Visst är det en underbar sak att få med som bonus?
Och så fint att få se min bok hamna hos nya läsare. Här en kvinna från Japan som ville veta mer om svenska traditioner och högtider. Så nu blir det midsommar och kräftskiva där.
Tack Formex för att ni önskade ha med mig. Så jätteglad att få testa något nytt, utmana mig och framförallt få möjlighet att inspirera till skapande. Dagar jag kommer leva på länge.
Och TACK till alla som kom och pysslade med mig. Vad fina och härliga ni är. Så mycket glädje och energi ni bjöd på. TACK!
