Mina tre svarta katter

Du vet nog att vi har katter här hemma men visste du att det är tre stycken?

De två som rör sig fritt i här hemma fick vi på köpet när huset blev vårt. Eller det var först bara en vi skulle behålla, Bernhard den helsvarta och första gången vi möttes 2013 kan du läsa HÄR. Jisses, har jag bloggat så länge…?!?!

De vi köpte huset av skulle flytta till lägenhet och de katter de hade, då 5 och 7 år gamla hade bott hela sina liv här som mestadels utekatter så de visste att det inte skulle fungera i stan. Vi fick frågan om att adoptera dem (eller tvärtom kanske?) men då vi hade vårt tredje barn på väg och skulle bli husägare för första gången sa vi nej till att behålla båda två. Den äldre och lugnare Bernhard skulle bli vår nya familjemedlem. Han sades sköta sig själv och bor gränsa ute i grannskapet, en katt med egen agenda. Att bli kattägare var liksom lite mäktigt men att säga nej skulle innebära att han nog skulle få hamna i katthimlen. Och det ville vi inte vara orsak till.

Nu blev det ändå så, kanske de tidigare ägarna inte riktigt prioriterade att leta, att Birger, den svartvita, aldrig fick ett nytt hem. Efter två månader under samma tak, och vi kämpade emot för att inte fästa oss vid honom då han inte skulle vara kvar, föll vi. Han hade regelbundet kommit in med småfåglar och möss som för att visa hur han kunde bidra till hushållet… Vi föll för denne busige, egensinnige och rätt arga katt. De två katterna var som natt och dag. En lugn och blyg, den andre arg och bestämd.

Efter vi sagt; ok Birger, du får stanna, kom han aldrig mer in med småfåglar och möss. Är inte det helt otroligt  han måste ha känt på sig något!?

Nu har det gått 11 år och vi har två gamla pälsiga gubbar. De sover mest, vill vara nära oss, rör sig bara utomhus om de måste och det är så många gånger de lurat döden. Att katter har nio liv kan jag intyga.

Tidigare har de inte kunnat vara i samma rum utan att börja väsa på varann. Det är som om de nu efter 16 år tillsammans accepterat varann ha ha. Roliga är de och högt älskade av oss. Jag har så svårt att se vårt hem utan dess egentliga ägare, ett hus utan dem vill jag inte tänka på

Detta var det jag tänkte på när jag vände mig om när jag satt vid mitt arbetsbord och datorn. hur de satt där tillsammans utan att vilja ha ihjäl varann. Och hur den tredje svarta katten också var med.

Den jag köpte på nån resa jag nu inte kommer ihåg. Var det Berlin? Spelar ingen roll men modellen heter Kitty-Cat Clock i alla fall. Den är helt värdelös och går aldrig rätt även om batterierna är helt nya. Men den är rolig med sina pendlande ögon och svans.