På min lediga kväll på basketfestivalen i Göteborg njöt jag, make, son och svärmor av en härlig italienare: Faccia Grassa. Översatt så blir det ”det feta nyllet” typ.
Och här har vi en glad pöjk med gosiga kinder.
Jag fick höra innan vi kom dit att det var en ”modern italienare” och det är inte helt klart vad det betyder. Men på så sätt att det inte är klassikerna carbonara, lasagne och bolognese kanske? Här är det pastatillverkningen som är i fokus och det allt började med om jag förstod det rätt. Och att det bara är ett fåtal rätter på menyn åt gången. Sånt älskar jag – man låter proffsen bestämma åt mig.
Innan här låt det en etiopisk restaurang som hade satt upp väggar och lämnat den gamla inredningen bakom med kakelväggar. Så hålen och kaklet fick vara kvar. Känns med det som om restaurangen snarare legat här länge och fått leva sitt egna liv.
Även om det bara var ett fåtal rätter var de jättemånga ändå. Så det fick bli ett litet plock av olika mellanrätter att dela på. Och man blir ju bara så lycklig av en sådan här servering – rätt ur burken. Canfood är bland det trendigaste. Komiskt för oss som är uppväxta på ravioli och pressad skinka rätt ur burken…
En härlig restaurang som visade sig ligga 7 minuters gångväg från skolan där jag sov, där laget bodde. Vad är oddsen på det egentligen.
Jag fick lämna sällskapet för det var läggdags på skolan där jag skulle ta över ansvaret igen.
Min korta promenad bjöd på fantastik himmel. Nästan som en italiensk solnedgång.
