Nu är vi på vår båtluff i Grekland

Hej halloj. Nu är vi på vår båtluff och jag har fått tid att sätta mig med bilder och samla ihop vad vi gjort. Vår reseberättelse börjar nu. Välkomna till blåa horisonter och vita hus!

Vår resa startade stormigt med inställd tur med den tänkta färjan vi skulle ta till vår första ö, Antiparos, efter att ha landat en natt på Paros. Enormt kraftiga vindar fick alla båtar att stå still. Då vi bokat alla båtresor och boenden hemifrån så gick jag snabbt igenom i huvudet hur vi kunde styra om, att en natt till skulle bokas på Paros och den första på Antiparos skulle brinna inne.

Men det behövdes inte för den stadiga och tåliga bilfärjan på andra sidan ön går i alla väder. Ingen fara där mer än att jag höll på att få min dyra nya hatt avblåst…

Det var ett kärt återseende när vi steg ibland på Antiparos. Detta är nog min sjunde tur hit. Antiparos är en sådan vänlig ö. Har mycket att ge som du kan se och läsa HÄR. Det första man möts av är en söt hamnstad med smala bilfria gränder och alla hus med typiska vita fasader och blå dörrar. 

Lång varm promenad fram till vårt lilla hus i slutet av stan men i början av havet.

Jag hade letat upp och bokat boende strax utanför hamnstaden vid en restaurang vi tidigare besökt och vi suttit vid för att se solnedgången. Att bo och ha första parkett för detta skådespel var drömmen. Och det var det perfekta boendet med en liten lägenhet i två våningar och utgång till stor terrass. Jag började gråta när jag kom upp dit. Bättre och vackrare än vad jag vågade drömma om.

Vi packade upp all packning snabbt, packade strandväska och gick tillbaka till byn för en snabb lunch.

En lunch som var mycket efterlängtad för gyros är bland det godaste som finns. 

Sedan var det sköna timmar på stranden. Kraftig vind gjorde att vi klarade av att vara på stranden utan parasoll. Egentligen farligt och lurigt med vind så man inte känner hur stark solen är men samtidigt skönt att inte smälta bort i värmen.

Första strålarna och vågorna på våra kroppar som törstat efter sol och bad.

Barnen var inte helt bekväma med att denna strand delvis är en nudiststrand men det blir nog inte mer exotisk utlandsresa än några rumpor i luften. 

Själv hade jag tydligen glömt smörja mina vader (!) med solkräm så de var osmickrande rosa…

Hem igen med kassar fyllda av solnedgångssnacks och frukostmat. 

Vi hade plan på att spela Uno och kort på vår terrass men det gick ju inte för de kraftiga vindarna. Men kanske tack vare vinden fick vi en ”ren” solnedgång. Annars går solen ofta ner i dis. Den var nu som bortblåst, ha ha.

Stan kokade av alla möjliga nationaliteter. Överraskande många från USA och jag blir på nåt sätt mer europeisk när jag möter folk från andra kontinenter. 

Vi hittade en genuin restaurang och testade många rätter. Barnen kom på att vi åt på den förra gången då de mindes bilder och filmer från då. Se där, en bra anledning till att dokumentera mycket! 

Sedan var vi ett trött gäng som tråcklade oss hem igen genom de vindlande gränderna med vinden som tog tag i alla kläder och frisyrer. Sov så gott sedan medan vinden rev i huset på ett invaggande vis. Jag tackade alla stjärnor på den mörka himlen för en helt fantastisk start på vår luff. 14 dagar kvar av äventyr.