När vädret var med oss på dagen då vi skulle ha det stora släktkalaset var ju som världens bästa present. Så klart kan man ha kalas och fest med mulen himmel, snålblåst och regn men det blir ju så mycket roligare och enklare med sol.
Kvällen skulle fyllas med matlagning och femkamp men dagen fick bli lugn med bad och horisont på stenkusten.
”Blir det bra här?” Den ständiga frågan på sommaren. Ofta med en ton av frustration och med ömma axlar av bärandet av både badpackning och picknick
Det blev den bästa platsen. Häftigt hur Gotland kan både bjuda på vita långa sandstränder och dramatiska klippbad.
Vad jag läser och vad jag ser.
Friska bad och sköna solstrålar. Tror jag till och med lyckades somna en stund här på klipporna. Då är man verkligen i semestermood.
Tacos på ängen
När vi åkte norrut passerade vi en mycket färgglad skylt på vägen och lade den på minnet. Vid närmare undersökningar så var det tacostället Påängen och det lät som något för oss.
Många härliga rätter och drycker. Och inte att glömma – den mycket passande mexikanska musiken ihop med den varma solen så kändes det nästan som vi hamnat i annan värld.
Ett ställe som bjöd på mer än mat. Sådant som barnfamiljer uppskattar extra mycket.
Knappt jag hann ta en bild innan maten var slukad. Så gott men också det som är svårt med tacos – det tar slut fort och då rätt dyrt kan jag tycka. Många smårätter behövs för att mätta mitt hungriga gäng.
”Mamma vill du vara med?” frågade sonen och kusinerna. Jag har gett mig en regel: när ett barn frågar om jag vill göra något (spela strandtennis, kasta boll, bada, spela kort mm) så måste jag svara ja. För med en son som i höst fyller 11 är jag smärtsamt medveten om att snart kommer inga sådana frågor längre.
Sedan att jag kom sist hör inte hit. Vi gjorde något tillsammans och mitt hjärta fylldes till bredden av deras skratt.
Sedan var det tillbaka till huset för att börja fixa för kalas. Ses snart igen.
