Knasig film, mumsig Bird & roligare resa

Det är inte ofta jag går på bio längre. Varje gång det dock sker så känner jag alltid att jag vill göra det mer, oftare. Vi ser otroligt mycket på film här hemma hela familjen men när man sitter i en salong så är det så mycket härligare även om man inte är direkt social med varann. Mobilen är avstängd, ingen springer ut och in, ”ska bara…” eller snor ens filt/plats/chipsskål.

Nu var det min födelsedagspresent jag fick av yngste sonen som skulle öppnas. Bio och middag, bara vi två. Han fick välja film för jag tror inte en 10-åring riktigt har samma filmsmak som jag. Det blev Deadpool & Wolverine. Jag hade noll kunskap om denna trots att vi klämt alla Marvelfilmer hemma, X-men, Avengers och allt vad det är. Har som oftast somnat lite och svårt att hänga med i alla superhjältar, mutanter och universum.

Jag kände hur min hjärna försökte förstå vad som skedde där på den gigantiska duken. Det är så många parallella universum och interna skämt samt att Deadpool tydligen pratar in i kameran, alltså till oss i publiken, emellanåt så det var inte enkelt. Jag släppte försöken att förstå och bara hängde med. Och det jag då slogs av var hur dedikerad publiken var. Höga skratt, massa wow när det just var interna referenser som bara fans förstår och applåder vid andra ställen. Det gjorde mig glad, att biobesökare fortfarande är aktiva. Minns mina barndomsbesök när man alltid visslade tinnitushögt i sina vikta biobiljetter tex.

När filmen var slut satt alla kvar. Vi tänkte gå ut men då alla övriga inte alls verkade vara sugna på att röra sig ut från salongen förstod vi att det var mer som skulle komma. De långa eftertexterna var väldigt långa… Och så kom det då som ett extranummer efter. Helt missat detta, är det så på alla dessa filmer, i denna genre?

Efter gick vi till Bird och åt en mycket härlig middag under markisen i regnet. Varmt så det inte gick att sitta inne så att sitta i regnet var helt underbart. Och lite längre bort på Regeringsgatan, mellan två hus, stannade förbipasserande och tog bilder. Jag gick dit och såg en helt underbar regnbåge.

Min lille gosnos.

Rekomenderar varmt Korean fried chicken med briochebröd, kimchi, gochujang mayo, vårlök och picklad gurka.

Sonen hade med sig sitt nya betalkort och gick in helt själv för att be om notan och betalade. Det var som att se hans framtida stora jag.

Mac ’n’ cheese-lyx.

Vi gick sedan till Hötorgets tunnelbana vid Sveavägen via trapporna från Malmskillnadsgatan. Det blev då en kombinerad historielektion och samtal om mordet på Olof Palme. En historisk plats och jag fick svara på många frågor som 10-åringen hade.

Tunnelbaneresor gör vi ofta då jag inte har körkort. Vi har många lekar som kan uppta de 20 minutrarna det tar. Jag är allergisk mot att vuxna som reser med barn försvinner ner i sin mobil. De missar världens chans till samtal. Vi brukar innan vi kliver på bestämma vad vi ska räkna under resan. Det kan vara hundar, barnvagnar, män med skägg eller som igår – grischkillar. Sedan leker vi leken ”hitta ordet”. Jag letar upp ett ord jag ser på någon av reklamskyltarna, säger det och sedan ska den andre försöka hitta det. Variant på det är att säga ordet baklänges så det blir en tvåtaktare. Vips så är man framme och resan gick på nolltid.

Ja det var min present av lillkillen och ikväll är det min present av dottern som ska öppnas. Vi ska gå på Benjamin Ingrosso på Stadion. Det ska tydligen bli regn men det vägrar jag tro på. Ser framför mig underbar konsert i en skön augustikväll med ljuvlig värme. Så får det bli, eller hur?