Aldrig i livet att jag skulle bli en sån som bytte gardiner efter säsong och gud förbjude, efter högtid. Gardiner var liksom big-no-no överhuvudtaget när jag flyttade hemifrån. Tror inga av mina vänner hade gardiner heller. Rullgardin på sin höjd för att få sovmörkt. För gardiner var något bara äldre hade, föräldrarnas stil ville man fly från. Höjden av tant!
Men som med allt här i livet hamnar man där man inte trodde att man skulle hamna. Sedan vet jag inte om det är för att det är numer trendigt igen med gardiner eller om det är åldern, men här står jag nu och byter mina vintergardiner till sommardito.
Ljuset ska in, öppna upp och ge plats för luft. Mina Londonfyndade gardiner viks ihop för att plockas fram nångång lagom till novent kan jag tro.
De flortunna gardinerna får ta plats och mer bara ge insynsskydd än att boa in, rama in. Ett vårtecken i funkisvillan.
Önskar dig en fin fredag.
