Vi är utkastade ur vårt hus. Kanske inte direkt utkastade utan det är ju ytterst med vilje men det är lite speciellt att vara utan sitt hem. Vi hyr ut vårt hus till reklamfilmsinspelning och den pågår i tre dagar. Då allt vårt bohag med det flyttas bort så kan vi inte bo där efter kamerorna stängts av för natten så vi får bo på hotell.
Vi har gjort det här några gånger tidigare men några år sedan nu. Förra gången kändes det inte bra, teamet var rätt nonchalanta mot oss och verkade inte riktigt försåt att et faktiskt var vårt HEM de lånade inte bara en lokal att spela in film i. Så vi sa nej till massa frågor men nu så kändes det rätt.
Så här sitter jag i hotellrummets säng, kollar på BBC och försöker jobba. Maken är på jobb i Almedalen, dotter med vänner, äldste son med fickvän och yngste på golfläger så… här är jag. Kunnat stryka en massa dåliga samveten på min to do-lista när inget i huset lockar på mig, som att tvätta, rensa eller fixa som det ju alltid finns massor av i ett hem, stort som litet.
Tur i oturen att maken är bortrest för det här med hotellrum för fem verkar vara helt omöjligt. Men när det är jag och de tre barnen går det mycket lättare att få rum.
Tvärs över gatan från hotellet så läxade vi med burgarmiddag. Inga klagomål från barnen.
Älskar att mina barn gör exakt det jag alltid gjorde som barn och något jag vil göra varje gång jag kommer till en sådan här lång korridor: springer allt man kan.
När barnen var mindre spelade vi alltid sagor åt dem i hötalarna i deras rum. Då de är sammankopplade så spelade vi samma saga åt alla barnen samtidigt. Först läsa saga, sjunga och sedan saga på högtalaren. Den tiden är över men igår gjorde jag det på vårt rum, inte läsa saga utan spela saga på min telefon. Tog en favorit: Alla vi barn i Bullerbyn. Oj vad nostalgiskt och mysigt. Och somrigt.
Väckte barnen på samma vis i morse med Pippi på rymmen. En annan favorit. Jag kunde märka att barnen gillade greppet, de brukar själva säga ” åh, det här är barndom” om något de ser, hör, doftar eller smakar. De har kommit till åldern att de kan se bakåt och se på det med distans och faktiskt förstå att det är minnen.
Funderar på att ta Emil i Lönneberga i natt, eller Dunderklumpen, eller Pelle Svanslös, eller Barbapappa. Så många sagor vi lyssnat på, så många fina minnen.
Verkade vara en busslast med tyska turister för det talades mer tyska än något annat språk vid frukosten. Som att vara utomlands men bara några t-banestationer från hemmet.
Så, en natt till i denna lilla för-semester-bubbla. Mysig försmak på sommaren som sagt. Och jag ska räkna de olika sängar vi sover i under sommarlovet och vi är uppe i två stycken nu. Kommer bli många fler…
