Jag har lyxen att arbeta nära fina Mariatorget på Söder och där finns många bra lunchalternativ. Bla en delikatessbutik vid namn Oaxen Skafferi som säljer en gryta per dag (att ta med). Jag går så gärna dit för att inspireras. Det sprudlar av kärlek till råvaror där inne. Gärna närproducerat. Sen är även själva lokalen en enda stor kärleksförklaring till att använda det gamla, redan existerande, istället för att kasta ut och renovera i vitt. När de skulle ta över lokalerna hittade de ett gömt mosaikgolv som sedan fick ligga till grund för den resterande inredningen. Åh vad jag gillar sånt!
Oaxen var en av Sveriges bästa och mest belönade restauranger. De bommade igen sina gamla lokaler och nu pågår ett nytt bygge ute på Djurgården. Tills dess njuter jag av deras charkdisk på Hornsgatan.
Jag kan drömma mig bort till den tid då det var charkuterier, bagerier, mjölkbutiker osv. Vet inte om jag är romantiskt lagd, konservativ eller snobb men det är så härligt att stiga in i tex en ostaffär och prata med en ostälskare bakom disken som verkligen kan rekommendera olika ostar för det är det enda hon brinner för. Visst det är skönt att storhandla på ett och samma ställe och kunna köpa allt men det är nått med denna hantering av matvaror jag suktar efter.
Kan ana mig en trend då många småbutiker, som Oaxen, dyker upp. Surdegsbagerier har sedan några år tagit fäste i vartannat gathörn i denna stad.
Hej Helena. Det du säger är inte bara romantiskt. Det är väl så vi alla vill ha det. Vi vill väl komma in i ostbutiken och prata med någon som är passionerat förälskad i ost. Någon som har diplom på väggen i ostkunskap. Vi älskar ju människor som brinner för något. De inspirerar oss. Din text till exempel, den inspirerar mig. Och det där fantastiska mosaikgolvet. Tänk att det finns hjärndöda människor som hade förstört det. Det är säkert samma sorts människor som dränker kattungar. Huh!
Ha det bäst
Per