Ett pysselprojekt som pågått i 34 år

Som barn åkte jag som oftast på carterresor till Medelhavet med mina föräldrar. Inga sådana där Bamseklubb-ställen utan lägenhet i det där huset bredvid, annexet. Tittade suktande in på poolerna med broar och färgglada Slush Puppie-maskiner. Men det som mina föräldrar gjorde var att åka på utflykter, vi såg mycket av landskapen dit vi åkte. Jag gillar historia så jag sög i mig alla mytologiska historier från antika Grekland och människors öden i Pompeji.

På dessa turer var det olika stränder som besöktes och det fanns alltid ett uppdrag på varje strand; leta efter kakelbitar i strandkanten. Jag vet inte varför men jag började samla på dessa färgade stenar. De var så vackra med sina pastellfärger och nedslipade hörn, efter år av rullande i vattenbrynet. Alltid undrat hur kaklet från första början hamnat där. Nån illvillig badrumsreparatör som dumpat ett mintgrönt inkalkat badkar rätt i havet?

Min samling har byggts på år efter år. Min mamma har fortsatt leta och efter varje sommar kommer hon med 3-5 bitar. Alltid tänkt att göra något med dessa bitar men inte riktigt klurat ut vad än. Först var det en bricka men nu är samlingen så stor så det är snarare en hel bordsskiva som det skulle kunna räcka till. En unik mosaikskiva plockad från Medelhavet.

Det här stenbordet har fått stå ute i trädgården och fått ta emot snö, kyla, regn, sol och värme. Blivit riktigt risigt och trasigt. Kanske ge stommen en ny bordsskiva?? Vad tror ni? Kan det bli nåt?

De bitar som har sitt mönster kvar är roligast. Då ser man verkligen att det inte är bara en vacker sten som rullats in från havet.

Tänk vad ihärdigt letande och sparande kan resultera i. För här är det verkligen många bäckar små. Det var som oftast max 5 bitar som följde med hem i necessären. Nu ca 34 år senare är det kanske dags att sätta klorna i det.