Så kom då äntligen snön! Klockan 16.07 i går kväll föll de första flingorna över oss. Vi var inne i stan och på väg hem efter fika hos vänner. I gatlyktans sken kunde vi se de första försiktiga små flingorna. Väl hemma så var det snarare ett rejält snöfall och världen blev vit, eller så vitt det kan bli i den mörka vinternatten. Och gissa lyckan hos barnen när snön låg kvar idag. Nu skulle vi ut!
Fast vår lille kille var inte alls pepp. Först och främst så kan han inte säga snö utan säger ”dö” och bara det känns ju så där… Men efter några steg i det där vita kalla så var han med på noterna. Ryggan laddad med clementin, varmkorv, grillkol och varm choklad började vi traska mot vår närliggande skog. Där finns en sjö med grillplats – perfekt tur för korta ben.
Inne i skogen låg dimman över ängen och skapade en magisk och sagolik stämning.
Årets första snöboll gjordes med vissa besvär. Men se där – nu har barnen lärt sig skillnaden på snö och kramsnö.
Sjön låg stilla och med ett tunt lager av is. Perfekt plats för lite korvgrillning.
Men det var enklare sagt än gjort att få fjutt på kolen. Men skam den som ger sig och som gammal scout SKA jag klara det. När maken sa att vi skulle ge upp och gå till kaféet vid tunnelbanan gav jag mig sjutton på att få igång elden. Och se! Det gick.
Detta var nog banne mig den godaste korven på hela 2015! Med kalla, sotiga men stolta händer. ”Mamma, du är ju alldeles svartrandig!” Mat man kämpat för smakar godare.
En kul och tuff grej för barn är att få göra en glödpinne. Man låter alltså en pinne ligga en stund i glöden för att sen blåsa på den och se pinnen lysa. Men det sker så klart endast med vuxen närvarande!
När all picknick var uppäten och -drucken plus att vissa tår var rätt frusna så vände vi hem igen. Nu hade dimman tjocknat och allt var ännu vackrare.
Avslutade med lite pulkaåkning. Men sen var naturupplevelsen fylld till bredden. Nog nu.
