Tillbaka hemma men inte i den riktiga vardagen än. En känsla i mig börjar bli allt starkare; Jag är redo för nästa årstid, nästa termin.
Jag börjar nu, efter 42 år i min egna kropp, känna mig själv och känna igen hur året påverkar mig. Samma visa varje år.
Sommaren går över i augusti, en ljuvlig månad med varma dagar, ljuvligt ljumma nätter i behagligt mörker, men även med ett vemod. Sommarens sista månad vittnar om att just sommaren kommer ta slut. ”Hann jag med allt? Blev sommaren så där bra som jag planerat? Fick barnen en sommar att minnas? Nu är det ett helt år till nästa sommar!!!” En liten sommarångest kommer över mig.
Den varar 2-3 dagar, max. Sen kommer nästa känsla: Nä nu får vi ta tag i nästa kapitel!
Nu kommer vi till den period som för mig är årets nyår. Det är nu jag känner att jag ska ta tag i träning, projekt, uppstarter och löften. Det är som att känslan av ny termin och årskurs fortfarande sitter i. Jag flyttar upp en klass, byter kanske korridor, nya böcker som ska slås in, ny ryggsäck och nya pennor införskaffas. Allt är ett nytt blad och möjligheten för förändring och förbättring är NU!
Det är där jag är nu. Maken är tillbaka på sitt jobb och som egenföretagare är jag ju ständigt på jobbet men då barnen fortfarande har sommarlov finns det inga riktiga rutiner. Arbetspassen blir liksom lite här och där. Jag blir helt förvirrad och tokig. Jag vill ha min vardag tillbaka. Jag vill ha höst och inrutade scheman igen. Vågar jag säga så?
Men om man bortser från att jag vill ha rutiner och vardag igen så är det också något annat jag kan längta till. Att FÅ vara inne, FÅ ha på sig mysiga polotröjor, FÅ stanna hemma på helgen, FÅ satsa på INredning och det bästa – få tända ljus. Är jag knasig eller är det fler som känner igen sig?
(man kan ju alltid pyssla sig in hösten också! HÄR finns mina höstpyssel om du känner dig höstig och pysslig)
Men JA, så skönt att du sätter ord på det <3 Känner exakt likadant. Man längtar efter vardagsrutinerna och har pirr för den kommande "terminen" där möjligheterna är stora 🙂 Och hösten…finns det någon bättre pysselårstid egentligen?
Verkligen tid för pyssel. Som trillar över i nästa pusselhögtid, som nog är lite större ändå – julen. Skönt att veta att jag inte är ensam 🙂
KRAM
Jag känner mig inte redo för höst (men fy så kallt det blåser här idag) men tycker du ska vara glad som gör det. Det är ju hemskt när man nästan får ångest av en årstid som flyr. Det kan jag dock göra på senvintern, när det vita som man förhoppningsvis har fått njuta av börjar smälta. Då blir jag stressad, helt utan anledning. Men när våren verkligen kommer och man accepterar den, då är det ju härligt.
Hej! Ja det var en fin tanke. Att jag ska vara glad för att jag känner så. Inte tänkt på det. TACK
KRAM