Hälsningar från sportlovets Vemdalen

Medans bloggen har uppdaterats har jag fått lediga dagar med sportlov ihop med familj och vänner. Så nu sitter jag här i Vemdalen med några dagar av sköna åk, tid tillsammans och mysiga middagar i stuga med mig i bagaget.

Vi har bilat några gånger nu till fjällen men aldrig har jag varit med om att vi haft snö hela vägen från Stockholm till vår destination. Det brukar snarare vara så att vi reser från vår till vinter men nu var det då härlig sportlovskänsla hela den 7 timmar långa resan.

Det var ett kärt återbesök i stugan vi var i med samma vänner för två år sedan. “Vad mycket mindre det är!” sa yngste sonen. om det är att minnet av det var större eller om han har växt två år är oklart.

Vi hade inte ens hunnit packa upp innan de var i gång med lek och spel. Men en lång färd tar på krafterna så det var ändå tidig kväll och lång sömn.

För att vakna till vacker vintervärld.

Så snabbt vi bara kunde åkte vi till vårt närmsta system – Vemdalsskalet, och upp på toppen.

Lite busigt och grått väder men sköna åk och lagom långa köer. Förra gången var det pandemi och enorma köer då det var avståndsanpassat.

Klassiskt stopp för lunch i backen. Älskar bilden av skidor på rad. Det är något glädjande med dem.

Ingen gulasch men en sådan underbar umamibomb till svampsoppa. Mums.

Hamburgare till kidsen. Alltid ett säkert kort att få i dem energi.

Och annars kan man alltid säkra upp med våfflor… Så smart av restaurangen här att när man köper en våffla få man en flaska med kork fylld med exakt så mycket smet som behövs för en lagg. Inget spill och kladd. Bara en perfekt våffla. Fast det här med belgiska våfflor… Nja inget för mig. Ska vara de tunna frasiga tycker jag.

Sedan var det hem till stuga för bastu, mys, brädspel och kycklinggryta. Och somna i soffan framför en film. Helt mör efter första dagen. Men pepp på mer.