Mitt arbetsrum växer så sakta (ja, jag är långsam) fram. Har tagit över hela utrymmet nu på riktigt. Förvaring på väggen bredvid öppna spisen och så då även på spisen.
Och det roliga i denna lilla grupp är att jag inte riktigt medvetet har samlat på mig svart/vita saker med mening. Utan denna grupp har fått växa fram.
Först var det det lilla huset som är en hållare för en rumssprej av Fornasetti. Sedan de två gamla apotektskrusen som innehåller lite olika viktiga ting. Långa tändstickor i elefantasken från Svenskt Tenn – perfekt för braständning. Muggen med det fina H.et är från en resa i London och det givna besöket hos Anthropologie.
Senaste tillskottet är muggen med guldkant av Åsa Lindström.
Den köpte jag i hennes lilla, avskalade, ljuvliga butik på Gotland, Hablingbo.
Ja, ni ser ju – som i en godisbutik. ”En sån, en sån och så två sånna” ungefär skulle jag vilja säga. Som i kiosken när jag var liten på lördagarna.
Det är detta jag gillar – alla saker i mitt hem har minnen, landat här under en lång tid och som en familj som samlas kanske. Inte köpa allt på ett bräde, i en butik utan låta det ta tid.
För blir man någonsin färdig med ett hem? Vi som lever i det utvecklas konstan och det borde väl då också hemmet göra?
