En dag i Paris. En dag vi lägger i minneslådans finaste hörn

Efter gårdagen med en stadspromenad på nästan 2,5 mil var vi redo för en dag till i Paris. Kanske att vi inte skulle vandra runt så mycket men vi hade ju endast en dag kvar på vår tågluff här i Paris så bäst att nyttja den till fullo.

Började med att lämna vårt hotell för frukost runt hörnet. En klassisk frukost med baguett, kaffe och croissant var önskan.

På en uteservering i ett lätt vårrregn åt vi vår frukost. Nu var batterierna laddade och vi var redo. Vi skulle börja dagen med att ta oss in i området Sentier och strosa mest för att känna in staden.

Något som slog mig rätt snabbt i Paris var alla motorcyklar. Eller stora moppar – var går gränsen? Men jösses vad många som svischar hitan och dina på gatorna. Tog mig ett tag att vänja mig att se upp för dem.

På väg mot Rue Montorgueil gick vi på Rue Poissonière och där passerade jag en butik jag läst om innan som tyvärr var stängd. Jade Design är en butik som endast säljer växtterrarium. Liiiite svårt att transportera hem på alla tåg kanske så det var tur det var stängt, ha ha. Men inspirerad till tusen av bara fönstershoppingen.

Och så kom vi då fram till Rue Montorgueil. Visste inte så mycket innan än att ”detta är Paris” – ja som att gå in Amelie-filmen typ. Och det skriver jag under på.

Hela gatan är så ljuvlig och om jag någonsin bor i Paris och ska handla mina vardagsköp någonstans så vill jag göra det här. Varenda butik hade sin specialitet och alla råvaror var så lockande.

Och när jag, i min framtida parisfantasi, handlar kan jag pusta ut lite här och var på alla caféer som ligger mellan butikerna.

Aldrig någonsin sett vackrare och mer fantastiska grönsaker än i denna grönsakshandel.Tog närmare 10 bilder här bara på grönsaker men det ska du slippa se. Men jag är nästan fortfarande i chock. Så här vill jag också ha det när jag handlar. Inga vakuumförpackade paprikor, eller svettiga champinjoner i plastlådor.

Japp, en hel snigelrestaurang. Nu hade vi ju ätit escargots kvällen innan så vi var rätt nöjda men matglade sonen blev ändå lite lockad. Nästa gång!

Denna gata lägger jag i minnet som en av de vackraste jag gått på. Så mycket inspiration och så mycket kärlek till råvaror, kokkonst och matlagning.

har man ingen balkong så gör man ändå det man kan. Smart och fint ju!

En springa-av-sig-park är bra att trilla in i.

Min mest franska utstyrsel jag kan tänka mig – svart klänning och svarta strumpbyxor.

När batterierna började tryta så hade vi turen att bokstavligen gå in detta hörn av Rue du Post Louis-Phillippe för påfyllnad. Aux Merveilleux gör de mest makalösa gräddbullarna. Krämig gräddkräm på ett kex och sedan rullas himmelskapet i olika strössel eller kross. Ja tack, vi tar ett gäng!

Och de bakas på plats vilket skapade publik ute på gatan. Jag blev superinspirerad och vill testa göra egna.

Vägg i vägg på Rue François Miron ligger denna juvel. Izraël har precis allt du kan tänka dig i matväg. Som att gå in i Narnias garderob och försvinna in en parallell värld.

Vi hade pratat på tåget innan vi kom till Paris vad vi hade för önskemål i staden och makens toppönskan var ett besök i Marché des enfants rouge. En gammal saluhall som sägs inte ha ändrats på hundratalet år. Här kan du handla råvaror och du kan äta mitt bland detta.

Jag hade svårt att greppa stället då det verkligen har ett annat upplägg än de saluhallar jag är van vid. Detta är mer som korridorer och med försäljning bakom höga glasdiskar. Men när jag liksom lugnat mig och börjat fatta blev jag alldeles kär.

Hade jag och maken rest själva hade jag mer än gärna satt mig i skaldjursdelen med en liten skaldjursplatå och något bubbligt i glaset men det får bli nästa resa.

Som i alla saluhallar värda att höjas till skyarna ska det finnas mat för alla smaker och det gjorde det här. Faktiskt galet svårt att välja vilken matkultur jag ville gå på. Kidsen valde italiensk pizza och medelhavsmeze.

Jag valde tillslut galet goda tagines och couscous från Marocko. Så gott med citronkyckling och sultanrussin i couscous.

Mätta och utvilade gick vi vidare. Mot kanalerna och slussarna.

Mäktig spegel mitt i stan. Här ville barnen ta en kanalbåt men de var fullbokade. Lovade dem att vi minsann skulle åka kanalbåt i Berlin. Lyxigt att liksom ta det man missar i en stad i en annan bara dagarna ifrån varann. Coolaste grejen med tågluff.

Häftig grönska mitt i stan. Och mitt finaste gäng!

Alltid kul med att se en båt slussa.

Då vi skulle ta tåget tidigt nästa morgon ville vi ta en tidig kväll så vi vände tillbaka till våra kvarter.

När vi kom första kvällen så såg jag en restaurang mittemot vårt hotell där köerna ringlade långa utanför. Vad är det för ställe? Varför är det så poppis?

På fråga ett: Det heter Bouillon Chartier. Fråga två: Det är så franskt att det nästan blir fnissigt och priserna är osannolikt bra.

Då vi tog en tidig middag var det ingen kö utan vi fick bord på en gång men bara nån halvtimma senare var det fullt. Där hade vi tur!

Vem vill inte dricka en arrogant groda? Det ville i alla fall jag å maken.

Ser du hyllorna av mässing ovanför borden? Som hatthyllor på tag för alla gästerna att lägga sina tillhörigheter. Sådant gillar jag.

På pappersduken skriver servitören ner beställningarna. Återigen detaljerna som gör det.

Kvällen innan åt vi en sådan där rättfram middag och det blev det även här. Endivesallad med gorgonzola är  just endiver med gorgonzola. Förövrigt en helt magisk kombination jag genast måste göra hemma.

Det är en väldigt familjär stämning här med mycket rörelse och hög ljudnivå. Lätt att känna sig avslappnad och njuta av en rolig kväll.

Frågesport för hela familjen förlänger middagen.

Och återigen den där rättframma maten jag älskar. Fisk med fänkål visade sig inte vara fisk med grönsaken fänkål som sallad eller bakad som jag trodde utan kryddan fänkål. Inte lätt att veta, ha ha. Beställde en tallrik med marinerade stekta champinjoner till.

Jag blev photobombed! Du vet, när någon ska ta en bild av dig där du ska se lite snygg och världsvan ut och någon hoppar in i bilden precis när den tas och liksom bombar bilden. Vi hade den mest underbara servitören som du ser, ha ha!

Två av de finaste jag vet.

Sagt det förut och säger det igen: finns det papper och penna har man aldrig tråkigt!

När ljudvolymen och skramlet från tallrikar, bestik och glas fyllde hela lokalen tackade vi för oss.

Medan kvällen i Paris bara hade börjat. Kön här ringlar först inne i rummet till vänster där det finns en bar så de i kön kan få sig ett gott glas medan de väntar och sedan går kön ut igen och mot dörren till höger. Som sagt; poppis ställe!

Dags att packa ryggsäckarna för att tidigt nästa morgon ta tåget till Berlin. Vår resa fortsätter.

Prenumerera
Notis om
guest

9 Kommentarer
äldsta
nyaste mest röstade
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Jessica
Jessica
5 år sedan

Hej!

Vilken otroligt berättare du är. Älskar att läsa om era äventyr och upplevelser under tågsemestern.

Funderar själv på att ge mig ut med mitt barn i sommar, men undrar lite över den totala kostnaden för Interrailkort och platsreservationer?! Jag vet att det finns olika typer av Interrailkortskostnader, men undrar hur mycket en ska lägga på den summan, för att få en någorlunda uppfattning om den totala kostnaden.

Ännu en gång, tack för att ni delar med er utav era upplevelser!

Helena Lyth
Helena Lyth
Svara på  Jessica
5 år sedan

Men vad du är snäll!!! Stort tack, blir så glad av dina ord.
Bra fråga – det ska jag reda ut och få med i ett inlägg. Tror nog många har samma tankegångar och fråga.

Återkommer med utförligt svar.

Kram och tack igen! 🙂

Jessica
Jessica
Svara på  Helena Lyth
5 år sedan

Tack så jättemycket! Ha en fortsatt fin dag ??

Gunilla Partenius Olsson
Gunilla Partenius Olsson
5 år sedan

???Vilken fantastisk fin reseberättelse från Paris. Blir så sugen att få komma till Paris och uppleva detta. Tills dess TACK för din fina berättelse med bilder???

Helena Lyth
Helena Lyth
Svara på  Gunilla Partenius Olsson
5 år sedan

Men tack till dig för dina snälla och vänliga ord. vad glad jag blir! TACK!

Kram

Karin
Karin
5 år sedan

Vilken trevlig Parisskildring! Jag som bor här brukar alltid känna igen svenska turister när jag ser dem. Gympa skor och Kånken ?.
Men dig hade jag klart tagit för en Parisiska ?.
Le Marché des Enfants Rouges Var en mysig upptäckt för mig för ett år sedan, trots att jag bott här sedan 1980! Paris har alltid något spännande att bjuda på!

Helena Lyth
Helena Lyth
Svara på  Karin
5 år sedan

Ha ha ha!!! Vilken ljuvlig komplimang, alltid velat se så fransk ut som det bara går. Mission completed!

Vill tillbaka snart. Har ju verkligen bara sett en bråkdel och om du fortfarande hittar nytt vill jag undersöka staden än mer. Så mycket att ge.

Kram!

Karin
Karin
5 år sedan

Vilken trevlig Parisskildring! Jag som bor här brukar alltid känna igen svenska turister när jag ser dem. Gympaskor och Kånken ?.
Men dig hade jag klart tagit för en Parisiska ?.
Le Marché des Enfants Rouges Var en mysig upptäckt för mig för ett år sedan, trots att jag bott här sedan 1980! Paris har alltid något spännande att bjuda på!

Pia
Pia
5 år sedan

Vilken fin och inspirerande berättelse! Gillar verkligen att man nästan känner att man har varit med på din resa.

Du kanske också gillar...

9
0
Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.x
()
x