Matmarknad som gör mig avundsjuk & mäktigt museum i Lyon

Vi hade två nätter i Lyon så att köpa mat hem till lägenheten kändes onödigt så vi gick ut för frukost. Härligt att då få mötas av en äkta fransk frukost. Svårt att förklara om man inte har två olika baguetter framför sig men en fransk nybakad baguette är något enastående. Det där som i Sverige går under namnet Pain Riche är inte i närheten av en äkta fransk baguette.

Parentes: du vet varför det kallas Pain Riche hos oss? Det var krögaren Tore Wretman som skulle ha ett helt då okänt bröd till sin krog Riche. Ja då bakade han en sorts baguette och döpte det till Bröd Riche = Pain Riche.

Goals: att ha en hylla med unik plats för att skära baguetter.

Kolla in de smala husen. Alltså, jag bara älskar hur man tänker, äh låt oss slänga in ett hus som är 3-4 meter brett mellan husen.

Maken hade fått tips om en matmarknad längs kajen. Det var verkligen en marknad med råvaror så inget att handla för oss. Men det jag tog med mig var en sorg över hur tråkigt det är att handla i Sverige. Jag måste bli bättre på att gå omvägar för att göra sådana här köp.

Jag vet inte om detta är äpplen specifikt odlade för att bli kompott men om det är så att det är äpplen som passerat bäst-före och säljs som material till kompott, att tillagas istf att ätas råa är det ju guld. Något för fler butiker att ta efter i så fall.

Sparristiderna är här.

Åh den som hade ett hem att fylla med dessa.

Grått verkar vara en Lyth-grej…

D’accord! Om du säger det så!

Fransmännen kan sina bakverk. Kanske att vi inte var så hungriga men vi hade en bra bit att promenera till dagens utflyktsmål; Musée des Confluences så lika bra att fylla på batterierna. Jag och äldste sonen enades om att dela på en eclair. “Tur vi delade, jag hade aldrig pallat en hel!” sa han. Jag är beredd att hålla med.

Vinden i Lyon skojade man inte med. Helt otroligt hur det blåste. På matmarknaden flög skyltar och ställningar som om det var av tunna träpinnar. Jag köpte mig en lite scarf för min hals som har en förmåga att bli sjuk av minsta lilla kyla. En souvenir också.

Museum måste man besöka och här har Lyon gjort det lätt för oss. Det låg tidigare flertalet museer nära varann och de slog sina påsar ihop och gjorde ett jättemuseum med alla möjliga utställningar då – Musée des Confluences. De fasta som fanns tidigare men även hallar för att att ha separata utställningar. Här fanns det något för alla. Teknik, djur, historia och roliga aktiviteter för barnen. 

“Mamma, kolla på valens fingrar! Där ser man verkligen att valen är släkt med hunden.” säger sonen. Ok, där lärde jag mig något nytt. Igen.

Saker som gjort en revolution för människan. Här fanns allt från bilen, vävstolen, telefonen och…

världens första stavmixer.

Mäktig utsikt över, ja är det Seine eller Rhône? lärde mig aldrig vilken som var vilken av de två här då båda ju går genom stan.

Allt från kolibris till albatross. Och giraff, sengångare, bäver, gepard, näbbdjur…

Vackert men också lite obehagligt.

Den temporära utställningen var om ursprungsbefolkningen i Nordamerika. Tänkvärd, vacker och informativ.

Deras morfar hade varit stolt. Som den schackspelare han var. “Jag är riktigt bra på schack” sa lillebror. Och ja – han vann!

Vi köpte med oss en lite franskabok för barn. Åh vad bra den var. Jag som läst grundkursen hela tre gånger (fråga inte) och vill så gärna lära mig franska på riktigt blev pepp. Kanske jag nu ska ta en kurs för 4.e gången och sätta språket???!!!

Nu hem för att byta om och gå på en rekommenderad restaurang. Och MY GOD vad det var underbart. Så franskt, så gott och vilken upplevelse. Återkommer med det.