Skärtorsdagen då de fick skära upp min mage

Jag sa tidigare att skärtorsdag var som barn min tredje bästa dag på året. Så kan det nog vara även nu i vuxen ålder. Fortfarande bra av tidigare nämnda anledningar men nu bättre för jag blev mamma för första gången på en skärtorsdag. I dag för exakt elva år sedan. Vår son fyller elva och jag har varit mamma i lika många år. Grattis till oss.

Fina lyckliga år som startade på ett otroligt dramatiskt sätt. Allt gick så fort – jag ville bara skrika ”vem är det som dör? Är det jag eller min bebis i magen?”

Världens bästa förälder ska man ju vara

Som förstagångsförälder är man som en svamp vad det gäller information, kunskap och alternativ. Vilka vitaminer ska man äta under graviditet och vilka fiskar ska man undvika att få i sig? Tygblöjor – är det något att satsa på? Gratis reklam- och startpaket att hämta ut på apotek och babybutiker, försäkringar för bebisen i magen och sen utanför. BB-väskans innehåll packas tungt för en bättre långsemester, musiklistorna för en peppig förlossning. Kurser i att bli en bra och förberedd förälder anordnat gratis på alla stadsdelar i stan att välfärds till. Vilken är den bästa profylaxkursen? Mammayoga är ett måste. Kurser i föräldrapenning hos Försäkringskassan. Målbilder att tänka på när förlossningen skulle bli som jobbigast. Välja BB med den mest inbjudande miljön. Det gäller att vara helt förberedd och bli den goda duktiga föräldern. 

Men om inget av detta hjälper när det väl gäller?

Jag fick uppseglande havandeskapsförgiftning så de där förlossningsavdelningarna med ”vacker inredning och värmeljus” uteslöts. Inget jag egentligen hade velat ha men ändå. 

Efter långt och utdraget värkarbete fick vi komma in till förlossningen men allt avtog. Den uppseglande havandeskapsförgiftningen gjorde att det var bra kontroll av oss. ”Vi kör på lite till, det är så nära nu” sa förlossningsläkaren. 

15 minuter senare kommer barnmorskan inrusande och sätter min säng i rullning. Vi ska till operationssalen mitt emot i korridoren.

I farten hinner jag svara på vad mitt personnummer var och om jag var allergisk. Mer än så hann vi inte. Men jag vill bara skrika: vem är det som dör?

Efteråt, minns att jag var så trött. Jag ville bara sova. Varför försöker de väcka mig? Någon pratar med mig men jag vill bara sova. Då märker jag att det ligger något varmt, mjukt och gosigt på mitt bröst. En liten parvel i blöja och mössa. Bebisen ammar. Jag ammar ett barn. Är det mitt barn? Det var väldigt förvirrade minuter innan jag förstod att jag hade blivit mamma. Mamma till en fullt frisk bebis. En son.

Han hade legat med ansiktet vänt fram vilket kallas vidöppen ansiktsbjudning. Det  kan bli ett enormt tryck över ögonen på bebisen vilket sänker hjärtljuden och -frekvensen. Då är det bara ett urakut snitt som är utvägen. På mindre än 5 minuter efter ”de tryckt på knappen” var han ute.

Det var inget jag fick veta på alla dessa kurser och föredrag jag ränt på över hela stan. Eller hade jag det och inte velat lyssna på det örat? Kan det vara så att man bara vill höra det rosa fluffiga och positiva?

Jag var inte en stark person efter. Snittet läkte bra men amningen var tuff. Och mitt huvud var inte med mig. Fick ett enormt bra stöd av mvc till den grad att jag till slut sa: ”nu orkar jag inte prata om det här mer”. Då var jag på banan igen! Och amningen fick jag nitroglycerin för. Kändes absurt att ha sprängmedel i skötväskan…

Men det som hjälpte mest var världens gladaste bebis. Åt, sov och bajsade som ett proffs. En sådan frisk lite gladmört!

Att denna lilla parvel idag har storlek 43 i skor, är som ett uppslagsverk om all världens djur och lagar mat åt hela familjen. Hur gick det till?

Tack för att jag får vara din mamma och tack för att du var en sådan kämpe och klarade den dramatiska entrén.