Jag blev mamma sent i livet om man jämför. Det blev jag rejält varse när jag skulle på min första mammografi. Finns väl inget som är ett tydligare tecken på välkommen-över-till-40 än kallelsen till mammografin som bokstavligen kom dagen efter födelsedagen!
Jag var den enda i väntrummet som hade med mig barn. Ett helammande barn dessutom. Den där mammografiapparaten förvandlades till värsta milkshakern och det blev lite stelt i undersökningsrummet. Nä nån mjölkbrist led jag aldrig av.
Idag ska jag på nytt besök. Det får mig att känna tacksamhet. Så glad att ha lyxen att bo i ett land där det trillar in brev som säger att jag är välkommen på besök för att se att allt är okej med mig. I dessa tider är det bra att påminna sig om de bra sakerna. Och jag hoppas mina tuttar är prima!
Letade efter bilder på mig och barnen och det var inte det lättaste. Här är en av de få, från 2015. Så blir det när man själv alltid är bakom kameran. Och tänk vad tiden går – den lille killen där i badkaret, storebror, han är nu bara 8 cm ifrån mig. Snart är det han som omfamnar mig och mina 180 cm. Jösses!
Mammahjärtat hänger inte med. Var det inte nyss jag var nybliven förvirrad mamma och tyckte bla att blöjhink var en bra idé att slänga pengar på?
Fin torsdag till dig! Med eller utan tuttar i kläm! ♥️
