Sagan om snödroppen

Har du hört sagan om snödroppen? En saga, eller historia kanske, som jag hörde som barn och älskade. Nu berättar jag den för mina barn och det har blivit likt Kalle Anka på julafton en lika traditionell saga att berätta i brytningen mellan vinter och vår.

Jorden var ny och under året hade allt i naturen fått sin plats, funktion, utseende och färg men när året närmade sig sitt slut kom då det sista som var kvar att placeras och få sin form. Det var snön. Det var bara det att alla färger var redan tagna så snön blev utan. Snön kände sig ledsen och bestämde sig för att försöka få lite färg av någon annan.

– Vackra blåklocka, du har så vacker blå färg – kan inte jag få lite färg av dig? frågade snön till den blå blomman.
– Nä hä du, det är min färg och den lämnar jag inte från mig, svarade blåklockan.

– Du som har så mycket och lysande färg, kan jag få lite av dig? frågade snön solrosen.
– Nej verkligen inte, det är min färg! Den behåller jag, svarade solrosen.

– Din röda färg är nog den starkaste, kära ros – kan jag få färg av dig? frågade snön en ståtlig ros.
– Nej den vill jag inte ge till dig, du får ta av nån annan, svarade rosen.

Rätt ledsen och besviken snö började ge upp när en liten försiktig vit blomklocka, som en vit droppe, nere på marken sa:
– Du kan få lite färg av mig om du vill. Den är inte lika vacker, starkt lysande eller kraftig som de andra men om du vill delar jag gärna med mig.
– Åh tack snälla, svarade snön. Som tack ska du få bli den blomma som först får blomma på det nya året. Jag ska släppa fram dig.

Och så blev det, den lilla vita blomklockan är den första att blomma på året och om man tittar riktigt nära så ser man hur det saknas lite, lite vitt på droppen på de innersta kronbladen.

Hade du hört den sagan? Visst är den söt?!

Och söta är dessa små snödroppar min mamma grävde upp från sin rabatt och gav mig i en liten kruka. ”Med hopp om ljusare tider” sa hon. Och det känner jag verkligen när jag ser dessa söta små klockor slå ut. Snart är det lättare, ljusare och enklare tider. Tider när vi får umgås, resa och kramas. Tack mamma!