Bildregn (eller snöfall kanske?) från sportlovet i Vemdalen

Ett sportigt sportlov är över. Det blev det första riktiga sportlovet vi gjort som familj nu när jag tänker på det. Barnen har varit små och trivts så bra på fritids och förskola så att ta ledigt har liksom inte behövts. Nu däremot var vi många i familjen som behövde få lämna vardag för att få komma bort från det liv vi haft. Ett totalt inrutat liv med hemmajobb, skola och matbutiken som enda variation och intryck.

Vi fick härliga dagar med både skidåkning utför och på längden. Så glad att äldste sonen verkar ha fattat kärlek för längdåkning så både jag och maken fått härliga turer med honom.

En härlig stuga, som snarare var ett helt magiskt stort hus, i Vemdalen väntade på oss. Bilen fylld med allt som vi skulle behöva för hela veckan, ner i minsta detalj så som buljongtärning och trosskydd. Allt skulle finnas i packningen för hela veckan.

6 timmar i bil gick ändå väldigt smidigt och det var 5 gapande Lythar som kom fram till vårt hus. Wow, vilken kåk. Bilderna vi sett innan var inte helt rättvisande – huset var ännu härligare.

Att få se kalfjäll – det är nog bland det bästa jag vet. Och det är sportlov för mig som alltid åkt till Storlien. Se HÄR.

Att få ta ett varmt bad här efter en dag på skidor. Inte tråkigt om man säger så. Vilket hus alltså. Lite svårt att hyra ett hus utan jacuzzi nu, det blev ju liksom måttstock för hur en stuga sak vara enligt barnen.

En morgonbild tagen klockan 06.15 när jag inte kunde sova. Och tur var bära det så jag fick se detta vackra.

Dagarna följde samma mönster men var ändå helt olika de vi har hemma så det var härligt att liksom ha en annan rutin än den vanliga. Som jag sagt tidigare: jag var bara glad över att komma bort, få byta tv-kanal med en annan fjärrkontroll och all skidåkning är bara en bonus. Kanske vi hade behövt lite mer sovmorgon men sova får vi göra hemma.

Att baka bröd till frukost – det är semester det. Och att bygga upp en egen hotellfrukost är bland det bästa jag vet. Alltid lite lyxigare så.

Det var första gången, om man nu inte räknar klassresan -85 vilket jag inte gör, som jag var i Vemdalen. Eller Vemdalsskalet om man ska vara noga.

Nya backar och liftar att lära sig.

Vi varvade luncherna med att äta hemma och att grilla korv och hamburgare i backen. Och vad duktiga alla var på att vänta på sin tur, hålla avstånd och hjälpa varann.

Doften av eldar som fanns överallt, ved som brann och lunch som grillades. Underbart!

Att åka längd. Kanske en av de skönaste sätten att både träna kropp och knopp. Mindfullness på något sätt. Jag började åka slalom när jag var 10-11 så innan det var det vara längd. Och minsann – takterna satt kvar. Jag har så klart åkt en del genom åren men det var längesedan jag kunde åka länge och långt då det liksom varit barn i vägen, ha ha.

Jag och äldste sonen klämde en mil. Det gick liksom bara av farten.

Så klart måste man ha med något som både som funkar som bensin och morot. Att pausa lite då och då är viktigt.

Kvällar i stugan. Relaxa, mysa, njuta god mat, långa samtal och spel. Ett mycket bra recept för att känna ledighet.

Vår egna ”restaurang” med utsikt!

Slukade middagar men det finns alltid plats för…

… dessert. I detta fall en chokladpudding. Så mycket barndomsminnen vid första skeden.

Stugmys med spelet ”När då då?” som blivit vårt favoritspel.

Funkar jättebra att spela tillsammans med barnen om man är i lag. Så kul!

Vilken film passar bättre än Snowroller på en skidresa? ”Bästa svängen Hökarängen!!!”

Det blev en resa som laddade våra batterier och gav oss så många minnen. Samt att barnens utveckling på skidor tog sjumilakliv på denna resa. Så kul.

Dagarna försvann väldigt fort samtidigt som det känns som om vi varit borta en evighet. Nu är vi laddade för resten av terminen. Friska, pigga och lite starkare i lårmusklerna.

Dagen för avfärd gav det vackraste vädret man kan tänka sig. Helt klarblå himmel, -2° pudrig snö på marken och träden samt helt vindstilla. Med den vackra vyn fick vi säga farväl till detta magiska ställe. Hoppas vi kan ses igen.