En dag på Liseberg – äntligen!

Som vi längtat. Ett helt år har längtan efter att få gå på nöjespark funnits där. När vi planerade vår semester och vi hade en resa från Koster till Skåne så kändes ett stopp på vägen självklart och då i Göteborg. Och vad gör man helst om man är en barnfamilj, mitt i sommaren och bara har en kväll att spendera? Går på Liseberg så klart. Maken lyckades boka in oss så vi fick en av de eftertraktade platserna.

Bilvägen från Strömstad till Göteborg över den mäktiga Uddevallabron.

Checkade in på Hotel Flora och tog en ragggardusch för att snabbt ta oss till…

Liseberg! Varmt som sjutton med peppade till tusen!

Vi hade knipit en av de åtråvärda platserna, den begränsade publikmassan på 5000 pers till skillnad från de 50 000 som brukar besöka Liseberg varje dag. Detta gjorde att köerna var kortare, platserna var öppnare och ja, allt lite enklare.

Med åkbandet runt armen var det bara att köra igång.

Okej, ni får väl sockervadd då! Det är ju ändå på Liseberg vi är.

Tänk vad lite bränt och spunnet socker kan vara härligt.

När man ser att ens barn mår bra, skrattar så de kiknar – då mår man själv som föräldrar bra. Väldigt bra. Åh vad vi längtat efter detta!

Något jag dock aldrig skulle komma på att göra är att åka de där värsta grejerna. Jag är så sjukt höjdrädd så de där höga grejerna, vilka typ alla är, går bara inte. Jag älskar berg-och-dalbanor men inte de där alldeles för höga varianterna som Valkyria.

Alltså kolla: Högt högt upp vänder vagnen 90 grader rakt ner. Att de vågar.

Och sedan åka upp och ner. Galningar. Eller modingar?

Sådan här saker älskar jag dock. Som gungor som får magen att skratta.

Ser du mig och dottern. Skrek högt av förtjusning.

Jag har två favoriter på Liseberg: Flumride och Kållerado. Båda är högrisk för att bli blöt i.

Upp, upp, upp och sedan ingen återvändo. Vi fem åkte i samma stock och vi är inga lättviktare så när vi kom ner i bassängen igen kom värsta vågen över oss. Vår stock föll tungt ner i vattnet och jag blev dyblöt. Men som tur är är det ju bara vatten. Och jösses vad vi skrattade.

Vi lugnade ner oss och tog ett var i Center-hjulet.

Och jag vann!!! Kolla vad stolt jag är över min vinst. Och hur blöt jag var, ha ha.

Lillkillen tyckte inte att det varpå stor vinst så han sprang till nästa hjul…

… och vann två kilo Toblerone. Den lille lyckas-killen. Gissa hans glädje.

Vi var middagshungriga och valet föll på Tyrolen.

Schnitzel och öl. Kunde inte önskat något bättre.

Skönt och svalt där inne och långt ifrån alla människor som valde snabbmatsburgare-kedjorna.

Jag och dottern tog en dans i slänggungan.

Det hoppande vattnet – det starkaste minnet från mitt första besök på Liseberg någon gång på 80-talet.

Okej, ni får väl churros då! Det är ju ändå på Liseberg vi är.

Denna nya del, i alla fall för mig, som är lite av en vikingaby är verkligen vacker. Älskar detaljerna.

Men mest tycker jag om de delar som är lite mer lokalkopplade, västkusten och fiskläge.

Nöjesparken stängde 22.00 och vi försökte klämma ut så mycket vi kunde av kvällen. Här i radiobilarna sprang killarna varv efter varv och körde om och om igen.

Skulle gärna vilja vara här i augusti när kvällarna är mörkare så all den vackra belysningen kommer fram bättre men ack så vackert även nu.

Dert är något med denna typ av belysning. Neon – vill se mer av det i stadsbilden.

Maken och dottern tog en sista tur i Helix. Jösses, den tjejen är den modigaste jag vet.

Med vår tunga vinst gick vi och alla 5000 pers mot utgången.

Där fick vi ett underbart avsked från den äkta Lisebergskaninen. En söt modig hare mumsade på gräset precis vid utgången. Kunde väl inte fått ett bättre avslut på dagen.

Sov som prinsar och prinsessor på hotellet för att sedan fara till Skåne. Återkommer med reseberättelser så klart.