Vaknar upp till ännu en solig dag i ett vårvackert Paris. Denna dag skulle vi möta upp min brorsdotter, barnens storkusin, som enligt Facbookstatusen ”Quit my job and moved to Paris”. Åh den som ändå var 20-something igen. Nu bor och jobbar hon här och har varit vår guide.
Dagens uppgift för henne var att hitta en park där vi kunde ha äggjakt. Något som makens familj alltid haft, jag anammat och barnen tar som självklart.
Denna äggjakt är lite speciell då det ska sjungas en sång med högre volym och tempo när den som letar närmar sig det gömda ägget och det motsatt om hen går åt fel håll. Detta gjorde ju att vi behövde en park där vi kunde vara lite för oss själva.
Men först hade vi några timmar på stan. Strosa lite utan mål, stanna till där det ser fint ut, dras åt nåt håll som känns lockande.
Det gav att vi köpte lite picknick eller vad man ska kalla det och satte oss för lunch i Place des Vosges där vi också var förra resan.
Jag hade kunnat stanna där i evigheter. Så otroligt mysigt. Parken var fylld av folk; unga kompisgäng, äldre par, barnfamiljer, möhippor och turister. Så lugnt , tyst och mysigt. Återigen slås jag av hur jag vill bo i Paris. Alla får plats. Jag får inte samma känsla när jag, säg går genom Humlegården i Stockholm. Det ligger inte äldre på filtar med en kaffekorg där utan mest bara unga.
De tre syskonen lekte i parken och alla syskonbråk vi behövt medla i under resan var som bortblåsta. Jag hade inte bråttom härifrån om man så säger.
Men vi hade ju en äggjakt att göra och vi hade fått en park av brorsdottern – Jardin des plantes.
Vilken härlig park. Massa blommor, som namnet antyder, men även ett litet zoo. Det får vi ta nästa resa.
Efter lite letande hittade vi en plats där vi kunde gömma, leta och sjunga utan att hela Paris skulle glo på oss. Med löfte till barnen att inte sjunga för högt för det är ju bara så piiiiiinsamt började vi.
Sen fick man sin belöning i gräset och solen. Men bara för nån minut då vi, och ungefär 30 pers till, satt oss på fel sida ett stängsel. Det var bara att flytta sig några meter för att fortsätta äta skumharar och chokladägg.
Sen hem igen för att ladda om, middag var bokad, den sista i Paris, på ett ställe som garanterat hade moules frites. Denna gång skulle jag inte bli utan, ha ha.
