Jag känner vittring, ser i hyllan bland äggkoppar i orange plast och rivjärn som sett bättre dagar något som blänker. Jag kan känna doften av en italiensk gelateria, är mitt byte inom räckhåll?
Snabbt som jag bara kan utan att någon annan ska förstå min iver, och komma före, lyfter jag upp en blank gudomligt vacker glasskupa. 10 kronor styck! Jag ser att det står tio stycken på hyllan. Snabbt ser jag siffran 100 i mitt huvud samtidigt som jag också ser siffran 150. För det var vad jag betalade för en på Åhlens. En i jämförelse tråkig, nyproducerad glasskupa utan historia.
Detta är min 20 taggare! Jag tar tag i alla tio och försöker för kassörskan inte visa min lycka. Hon skulle ju då få för sig att höja priset. Sånt tänker jag där och då. Kanske inte är så smickrande tankar men här i stunden är jag som ett vilddjur som precis satt tänderna i något saftigt. Primitivt.
Med darrig hand tar jag emot den trasiga papperskassen som nu är fylld av rostrfritt stål. För mig så är det guld. Åh denna materiella lycka!
Jag ber om ursäkt redan nu. Jag tror alla mina bilder kommer ha med en eller tre glasskupor.
Eller det kanske inte alls är glasskupor? Det kanske är grapefruktkupor???
Tänk vad ett litet besök på en gårdsloppis i Sörmland kan göra en glad!
