Hej från Smögen! Nu har vi lämnat familjen och Skåne för att ha landat i Smögen. Denna västkustska pärla. Vi var här, eller bodde då utanför Kungshamn, pandemisommaren 2020 och drömt oss tillbaka. Nu hittade maken en lägenhet så fantastiskt belägen mitt emot den där berömda hamnbryggan. Mitt i smeten men ändå på betryggande avstånd. Vilket visade sig vara bra, ha ha…
Alltid lika spännande när boende bokats utan att egentligen veta så mycket om det. Uthyrningssajter som Airbnb är ju liksom skapade av de som hyr ut. De vill väl visa upp sitt boende på allra bästa sätt själva och vinklar sin kamera. Men här var det framförallt läget och utsikten som vi var ute efter. Och den gjorde oss INTE besvikna.
Vi kom fram sent på eftermiddagen och hade köpt med oss frukostmat på vägen men inget mer. Att stå och laga mat efter lång dag och resa lockade inte.
Om vi hade hyrt ett rum med utsikt? Svar ja!
Men färska skaldjur i hamnbutiken gjorde desto mer. En promenad dit när väskorna var i vår lägenhet och köpa en massa gott för att duka upp med hemma blev planen. Endast egen majo och aioli behövdes fixas.
En vy som är världskänd. Eller nästan i alla fall.
Mäktigt att tänka på hur denna smala passage en gång i tiden, för länge länge sen hittades av människor och att de började bygga runt den. Det tackar vi för idag.
Gösta, så vi möts igen alltså!
Havets guld. Vet inte om det kallas så, men jag känner så.
”Mer räkröra tack!” Han som inte alltid är pigg på maten vi ställer fram är helt galen i alla olika sorters skaldjur.
Vår ”gata”. Och söt granne.
Med världens godaste buffé och med en helt makalös utsikt skulle vi njuta av denna lyx. Det vi dock inte hade planerat eller anat var att vi skulle bli bjudna på värsta partyt. För mitt emot oss ligger hamnkrogen som varje kväll har trubadur med en enormt glad och sångstark publik och det kändes som vi också var där. Men, det var inte det glada gänget som hördes mest utan det överglada killarna i en av segelbåtarna jämnte. Åh jisses vad de trodde de satte varje ton i Stad i ljus, ha ha. Tommy Körberg hade gråtit av förskräckelse kan jag tro. Vi bara skrattade och tyckte synd om grannbåtarna som inte kunde stänga de tjocka ljudisolerade fönstren som vi.
Man kan se det som ett levande skådespel mitt framför oss. Lite kul ändå. Och det var faktiskt knäpptyst under natten. Alla glada kan jag tro.
Vilken buffé alltså. Det är sånt här jag drömmer om när semestern väntar. God mat, härliga vyer, lediga stunder och vackert väder. Tacksam!
