Vaknar upp i ett lite grått Mordor, nej förlåt – Gondor, och får liv i resten av familjen. Nu är det härlig frukost på hotellet (hade spanat in matsalen kvällen innan och den gav bra vibbar) för att sedan åka norrut och det sista stoppet på vår bilresa.
Jajamensan, här var det en helt underbar frukost och den ensamme servitören tillika hotellägaren gjorde så fint. Se bara hur rart med vinbladen under grönsakerna och ostarna.
Detta väldigt tyska hotell ägs och drivs av en söt italiensk familj och gästerna var mestadels engelsmän så här var det verkligen en europeisk smältdegel. Underbart!
En gammal spis var brödstation, en picknickkorg fylld med syltburkar och ett symaskinsbord var äggstation. Älskar detaljerna!
Alla restauranger med rödvita dukar är per automatik bäst.
Inredaren här har verkligen tagit lite vad som helst. Vattenpipa, gammal symaskin och världens minsta koffert. Anything goes!
Innan vi tråcklade in oss alla i bilen igen tog vi en längre promenad längs söta staden Kobern-Gondor och vackra Mosel. Och jag funderar fortfarande på vad symboliken i stadens vapen betyder? Ett brinnande fort med en läskig kråka med yxor kommer? Detta tåls att undersökas närmare…
Har du inte varit längs Mosel måste du ha det på din bucketlist. Vi var i staden Traben-Trarbach (ja det är ett roligt ortsnamn) förra gången och hade gärna åkt dit nu med men där var alla rum fullbokade. Stora varma rekommendationer om att också åka dit för det är en sådan helt underbar stad vid Mosel.
Alltså det är så vackert så man smäller av.
Vi gick och gick, tog in allt det vackra för att sedan tvinga oss att vända. Hade ju samma väg tillbaka. Just det – det är väldigt många som cyklar längs Mosel och bor i olika städer längs den. Kanske något för oss framöver?
Sista vykortet taget innan vi satte oss i bilen igen.
Hej autobahn. Rakt, långt och snabbt.
Och sedan kom ett helt galet regn. Det liksom nästan såg bilen av vägen. Resan blev förlängd då hastigheterna på vägen blev lite lägre.
Vårt stopp för natten blev den lilla staden Möln.
Återigen var det ödet som gav oss vårt boende och kanske inte Möln åker upp på listan över städer vi vill tillbaka till men vi fick många roliga skratt och minnen. Som att vi tydligen reste till Grekland för en stund.
Den enda restaurangen staden kunde bjuda på var en grekisk sådan och då vi rest otaliga gånger dit samt båtluffat (det gör vi för övrigt nästa år igen) var vi ju mer än lyckliga. Och det var familjen som drev restaurangen också. I en folktom stad och med få gäster blev vi behandlade som kungar. Och med denna bild lyckades ägaren fånga (delar av) oss.
Att vi är en familje som älskar att resa märktes för med ens började vi planera nästa sommar och vilka öar vi ska luffa till. Grekland 2024 – då ses vi!
Under middagen hade det regnat rejält men nu var kvällen ljus och varm. Tillbaka till hotellet och sätta klockan på tidigt. Nu är det sista biten kvar – till Skåne!!!
