”Hej Helena, vi tycker du gör ett fantastiskt jobb i dina kanaler och vi har ett samarbete vi tror du skulle passa för. Vi söker dig mellan 30 och 40…”
”Hej Helena, du skulle vara den perfekta ambassadören för oss och vill ha med dig i nästa kampanj för kvinnor med klimakteriebesvär…”
Vem av dessa är jag? Jag fyller 50 om ett halvår och ena sekunden känner jag mig som 27 och bara i början av livet, karriären och söker mig fram. I den andra känner jag mig lastgammal och ser att jag skulle kunna vara mamma till kollegorna som sitter i samma rum. Men frågan är vem vill ni/de/jag att jag ska vara? För vem får jag vara?
Livet runt 50 – den nya tweenien?
För ett gäng år sedan kom uttrycket tweenie om barn mellan 10-12, dvs de som inte är småbarn men inte tonåringar än. Och jag undrar om jag är tweenie 2.0. Att vi kvinnor som ser oss som vakna, aktiva, pigga på livet, redo att utvecklas och vara först med det senaste men med gamla mått mätt skulle vara nöjda, sitta lugnt och kämpa vidare i exakt samma fotspår för att landa en guldklocka i slutändan som tack för lång och trogen tjänst.
Nu kan jag bara tala för mig själv så klart men jag kan absolut se hur jag i tidiga 30-års åldern såg på de som var 20 år äldre var just det: äldre. Att jag inte riktigt kunde se att vi skulle kunna ha gemensamma nämnare. Men för varje år som gått och jag närmat mig de där 50 så känner jag att JAG absolut tycker mig ha massa gemensamma nämnare med de som är 20 år yngre. Var det så för de kvinnor jag mötte då också och jag avvisade dem som passé? Hemskt isf och jag ber om ursäkt. Men hur ser de som är 30 på mig nu? Passé? Ännu hemskare för det är ju det sista jag känner mig.
Jag tror vi är många mitt i livet som mår helt otroligt mycket bättre än när vi ansågs mer attraktiva för omvärlden, då ungdom per automatik ju ses som attraktivt. För de flesta har kommit ur småbarnsåren och med det större möjlighet att fokusera på våra liv och karriärer. Samtidigt ha lite f**k it till rätt mycket då ängsligheten är bortblåst. Vi kan se tillbaka på bilder av oss själva som yngre och se att vi ju var assnygga men då såg vi bara ojämn hy, sladdriga lår, mjuk mage eller nåt annat av de där sjuka sakerna vi matades med att det var fel med oss. Vi har nu kommit på att vi inte tid att bry oss om sånt för vi har mött riktiga viktiga saker som vi fokuserar på som barnens hälsa och skolgång, åldrande föräldrar, sjukdomar som drabbar ens familj och vänner, stadiga relationer, fasta arbeten.
Jag tror kvinnor (ja jag talar om kvinnor för det är ju den del av mänskligheten jag kan relatera till) mitt i livet är det nya svarta! Satsa på oss för vi kommer inte behöva vabba, satsa på oss för vi är uppdaterade med exakt alla trender från nya plattformar till senaste foundation/byxlängden/charkbrickan, satsa på oss för vi har hela livet dubbeljobbat, satsa på oss för vi har historia och erfarenhet men nyfikenheten att utvecklas. Och vi är galet attraktiva!
Och sedan vill jag ändå slänga in det jag stör mig mest på med två mejlen jag fick ovan: de utgick från ålder. Det första var helt klart att de trodde att jag var under 40 och då passade in men när jag sa att jag snart var 50 var det nej. Och den andra, förutsatte de att jag hade besvär pga min ålder? Precis som min ascoola mamma som är 87 och jobbar som statist på olika film- och reklamfilminspelningar blir kallad till castings men får nej för att hon är för pigg. De förutsatte alltså att en äldre kvinna ska vara grå och trött?
Så vem vill jag vara? Så klart mig själv men det är en kamp när omvärlden värderar en utifrån födelsedatum och att ett leende kantat av skrattrynkor inte får anses vackert. Den filterhysteri som gäller i sociala medier hjälper inte nån utav oss. Om vi som är aktiva i sociala medier och klivit över 45 börjar antingen göra fysiska ingrep eller digital retuscheringar kommer ingen se kvinnor blir vackrare och vackrare. Jag vill lägga in ett R i födelsedatum och skriva fördelsedatum – ju högre siffra desto högre fördelar borde det vara för vi har ju levlat upp som jag säger. Vi blir en nivå bättre för varje level.
Och för de två eventuella kunderna ovan så säger jag – satsa på mig!
Absolut! Tycker du skriver och tänker så bra, Helena! Nu kan jag inget om din bransch, men tänker att du måste vara en dröm för dina kunder att jobba med: kul, kreativ och kompetent!
Tack snälla Miriam. Vad glad du gör mig.
Kram
Helena
Haha, det finns ett uttryck för det du beskriver: Mappies = Mature, Affluent Pioneering People (mogen, attraktiv och pionjär). 😁 Sen är väl frågan om man vill kategorisera sig själv in i ett fack? Att vara sig själv är väl allra bäst.
Ja, det ordet har jag också hört men när det lanserades, av Amelia Adamo var jag lite för ung för att anamma det. Och sedan känns det som mappie liksom följt Amelia – så den ålder hon är i är en mappie.
kram
Helena