Vår sommarresa ska fortsätta och vi har nu kommit till vår sista dag, vårt sista dygn i Skåne för den här sommaren. Der är viktigt att påminna sig om att bara för att semestern går mot sitt slut så betyder inte det att sommaren gör det. Massa dagar kvar att njuta men först lite kvar och det är inga dåliga grejer det!
Det ser inte så mycket ut för världen, den här frukosten men den är guld värd. Den betyder semester, tillsammans, barnens sommarlovsdagar, svalor i skyn och det enkla vackra livet. Den sista för i år så den måste dokumneteras och minnas.
Kommer du ihåg det där jag sa om att vi listade våra ”måsten” och en långsam dag på stranden var en av mina. Jag kunde checka av den boxen också nu när det blev en sådan. Eller inte en heldag men några timmar i alla fall.
Äldste sonen är en djurvän och otroligt intresserad av allt levande. Speciellt det som lever i havet. Grekland var det snorkling för hela slanten.
Han lyckades fånga krabbor här med bara händerna. Det skulle inte jag vågat. De små klorna är inte att leka med…
Förvånades över hur ensamma vi var. Är folk badtrötta eller är semestern över för de flesta?
Ja ja, mer plats för oss.
Wallåkra stenkärlsfabrik
Men som sagt blev det inte en heldag och bok som kunde läsas ut för nu skulle min födelsedagspresent från svägerska och svåger hända. En drejkurs på Wallåkra!
Vi var här för några år sedan och då sa vi att vi bara måste komma tillbaka och dreja. Varje år har det varit fullbokat men nu hade alltså svägerskan varit proaktiv och bokat in oss.
Och oj vad underbart. Det är en kurs på två timmar och då ingår först en guidad tur med försäljning om keramikens historia i dessa delar av Sverige som ju har en rik historia av just detta. Och jag fick lära mig massor om stengods och teknik.
Och Sedna var det då drejning på riktigt. Det var faktiskt mer andaktsfullt att sätta sig med lerklumpen med all kunskap och historia med mig.
Om jag är koncentrerad??? Gissa!
Världens finaste Edla som var vår lärare och så pedagogiskt och lugnt hjälpte oss.
Vi fick tre klumpar var att skapa med och en av dessa skulle vi sedan få brända och hämta senare. De två första jag gjorde var väldigt safe med skålar. Sedan var det vinna eller försvinna och jag testade att göra ett litet fat på fot. Den får det bli. Den ska få bo hemma hos oss.
Sådana glada keramiker vi är alltså!!! Och visst var förklädena helt underbara?! Som små halva kjolar.
När vi gick så hade grillkvällen på krogen precis börjat. Och med liveband. Det hade vi gärna stannat på men familjen och packningen väntade hemma.
Nästa år får vi boka in hela familjen på drejning med efterföljaren grillbuffé.
Tusen tack snälla för en helt underbar present. Så mycket jag!!!
Nu går resan vidare norr ut. En västkustresa på några dagar återstår innan vi åker hem för vardag. Lite till!
