Det var lite trevande och nervöst där vid första mötet. 20 st kursdeltagare och sedan värdparet Mimi och Oddur Thorisson tryckte sig in i taxibilarna och for iväg. Att prata om det dramatiska vädret natten innan var ett säkert kort för att få igång samtalen och vi alla lärde oss snabbt att Oddur gärna skämtar och ofta. Alltid följt av ett stort högt skratt. ”Det här kommer bli toppen!” tänkte jag och så rätt jag hade.
Det var skönt att höra att det inte bara var jag som inte kollat upp kursen ordentligt innan. Det var till och med så att några förlsökt men fått till svar: ”allt är planerat, du behöver inte tänka på något.” Så vart vi skulle i dessa bilar nu var det ingen som visste. Men att vi skulle lära oss mat visste vi.
Genom ett bullrigt Neapel, förbi Vesuvius och mot Sorrento åkte vi men stannade precis innan Sorrento dök upp. Till en egen liten strand med det lämpliga namnet il Bikini.
27 grader i havet! Kan det verkligen stämma???
Där tog ägaren av denna familjeägda strandrestaurang emot och ett officiellt ”hej och välkomna” av Mimi och Oddur. Sedan lite mingel medan vi alla försökte bekanta oss med varann och lista ut vem som kom från vilket land. Övrigt som yrke, ålder, familj osv dök aldrig upp. Väldigt skönt hur alla var vita blad som kunde fyllas av varann.
Stora glas med Limoncello Spritz hälldes upp och delades ut. Tanken var att vi skulle få ha en masterclass med il Bikinis kock Coppola (nej inte släkt med regissören av Gudfadern) och sedan ha en skön dag på stranden.
Nu skulle vädret bli sämre på eftermiddagen så schemat vändes så vi fick börja med ett dopp i Medelhavet. Och till den mest fantastiska himmeln över Vesuvius.
Att jag skulle få bada en till gång i Medelhavet var ju höjden av lycka. Nej, det var inte 27 men jag och Sandra från Tyskland enades om 22 grader.
Mina nya vänner Birgitte från Danmark och Shanti från Los Angeles.
Sedan var det då dags att snacka och laga mat.
Allt gick undan i rasande fart men jag fick med mig många spännande tips som jag absolut måste testa hemma. Ska bara hitta alla ingredienser i samma fina kvalitet.
Men att klä in fisk i filodeg ska nog inte vara så svårt.
Det var en hit kan jag säga! Otroligt krispigt.
Carpaccio på de här lokala Sorrentotomaterna som just nu är i säsong lär det bli svårare med.
Gos med paret Thorissons lilla 8-veckors valp Henry och goda snittar mellan varven på kursen gjorde att tiden flög iväg.
Med nya kunskaper slog vi oss ned runt borden. Det fina långbord som dukats upp på terrassen fick plockas ner för att då ha en servering inomhus medan regnet drog över oss. Men det var på intet sätt sämre.
Lemon bread? undrar du. Ja det var något helt nytt för mig och det är en speciell sorts citron som just nu är i säsong och som har tjockare skal, dvs mer av det vita som vi alla lärt oss att vi inte ska äta. Här är det då alltså tvärt om. Stora vita bitar av citronskal och hoppsan vad gott.
Den filodegsinbakade fisken som jag då ska ge mig på. Wish me luck!
Väldigt mätta så hade vi vidare schema att nu kliva vidare i. Fast bara tanken på att äta en stor italiensk middag var väldigt svår att ta in sig.
En mycket skakig och hoppig resa med taxi tillbaka till Neapel och till en restaurang som heter E Curti. Där togs vi emot med varma leenden och mycket härlig energi.
Och även här är det familjen som äger och driver restaurangen som tog emot. En historia om restaurangens födelse som nog är mer annorlunda än andra fick vi berättade för oss och här finns bland annat 81 åriga Nonna (farmor) i köket varje dag.
Med van hand började hon laga och hennes dotter översatte. Det vi skulle lära oss var något så spännande som en Christmas Pasta. Dvs en rätt man gör vid jul av det som finns hemma. Mycket saker blir över från festligheterna och man kan kalla det en italiensk pyttipanna med massa nötter och kryddor.
Alisa, Marci och Pasquale från Kalifornien och Birgitte från Danmark. Alla ville vi ta med oss Nonna hem. Så ljuvlig och generös.
Det var många rätter som skulle lagas så när allt var klart så hade faktiskt en hunger hunnits byggas upp.
På utegården slog vi oss ned medan mörkret kom. För oss två Skandinavier i sällskapet var det varmt som en sommarkväll. Deltagare från Australien och LA frös massor.
Sedan smällde det till utav h-vete. Alla flög upp. Det var kvällen innan helgdag då stadens helgon skulle firas. Så det var tydligen förfest i huset bredvid.
Fina Mimi. Som jag följt henne på alla möjliga ställen och bläddrat i hennes kokböcker. Att nu få möta henne och ta del av hennes värld var verkligen fantastiskt. Efter den här långa intensiva och underbara dag förstod jag hur bra det skulle bli. Hon är verkligen fantastisk och har ett sätt som är så välkomnande och generöst. Och full av skratt.
Bilar tog oss tillbaka till vårt hotell och jag tror jag knappt hann lägga huvudet på kudden innan jag somnade. Klockan på ringning för det var fullt schema med mer kurs men denna gång inne i Neapel och pizza!
