Vi är ute på vår sommarresa och nu kliver vi över i nästa kapitel. Vi lämnar västkusten där vi haft tre fantastiska besök på Koster, Åstol och Brännö för att fortsätta ner i Skåne.

Vi hade en färja att ta vid halv ett så efter frukost tog vi en sista vända på denna fantastiska ö.

Blir knappast mer sommarlov än så här.

Färjan var på ingång men jag stegade fram till fiskaren Filip och köpte mig en påse havskräftor.

Han bad om ursäkt för att de var så små men för en stockholmare var de ju jättestora. En kasse råa kräftor fylld med is. Tur vi hade lagt våra kylklampar i frysen hos min bror så vi kunde lägga dem i kylväskan och ta dem med ändå ner till Skåne. Kanske vi tog med oss det bästa Västkusten kan ge?

Om båtturen till Brännö var grå var hemfärden blå.

Nu till fastlandet och en biltur till Skåne.

Det första vi gjorde: jag bäddade sängar och maken klöv havskräftor. Med smör, vitlök, persilja och lite chili så var strax förrätten klar.

Om det fanns ett doftfilter så skulle du just nu känna doften av vitlök och sommar.

Då var vi äntligen här i Skåne ihop med makens familj och kusiner som springer och leker. Som ett sommarvykort som vi födda på 70-talet skulle säga.

Mitt främsta semestergöra: lägga patiens. Alltid, varje dag. Så rogivande. Och jag har sedan länge sagt att jag ska lära mig nya men fastnar vid Harpan, Klockan och Hannibals färd över alperna. Kanske i år jag lär mig fler?

Vi åker och tar ett kvällsdopp sa nån. Absolut sa fler. Och vilken tur för det var något utöver det vanliga.

”Men det är ju varmare i vattnet än i luften!” utbrast sonen. Och det var verkligen helt otroligt hur det var sådan skillnad. Faktiskt så var det 16 grader i luften och hela 22 grader i vattnet.