Allt roligt har ett slut och denna resa har just varit fantastiskt rolig, underbar, härlig och precis den resa jag drömt om så detta slut känns så klart inte alls bra.

Jag vill inte hem, är inte alls klar med de grekiska öarna, de stora horisonterna, de salta smakerna och det enkla livet. Men för att uppskatta just allt detta ska man få det i små doser och längta. Så med dessa ord skyddar jag mig själv för att just acceptera att allt detta är nu slut.

Men en sista heldag fick vi och den blev ju helt perfekt.

Vi hade köpt favoriter i matbutiken nära oss och bullade upp en frukost på vå veranda.

Allt annat än glamourös men så där underbart semester-vid-medelhavet-aktig så den blir höjden av lyx enligt mig.

Snabbkaffe och rosta mackor i ugnen.

Den outfit jag haft varje dag i 16 dagar. Jag kan säga att skjortan är mer gul av solkräm än vit. Skjortsen är 16 år gamla och vid första tvätten hemma lär de falla i bitar. Slitna så man ser igenom dem på vissa ställen.

Om det är något jag saknar från Sverige är det dricksvatten direkt från kranen. Att köpa och bära vatten är något man gör varje dag, hela tiden här.

Torkad saltad makrill åt vi på Antiparos. Alldeles nyss och en evighet sedan.

Då vi är med en fot på väg hem och kanske att våra äventyrstankar är lite mätta så tog vi den strand som låg ”runt hörnet” från staden.

Vilket visade sig vara ett lyckokast för här var det den finaste sanden, det renaste vattnet.

Att ligga i skuggan av ett tsigouriträd. Något jag kommer sakna så oerhört. Finns inte mycket som slår det.

När skalmanklockan slog lunch rörde vi oss mot den närmsta tavernan.

Och det visade sig ha en helt fantastisk servering precis på kanten till havet och i trädskugga. Så helt fantastiskt ställe att få avsluta vår sista dag. Vilken överraskning.

Herr och fru Lyth. Mycket nöjda med våra dagar.

Den här typen av sallad är så otroligt god. Lite tångaktisg blad, alltså lite motstånd, och väldigt salt. Underbar ihop med citron. Måste undersöka om jag kan laga hemma.

Här lät vi timmarna gå och sedan var det promenad hem till vår lägenhet. En stilla kväll med packning för att sätta klockan på 04 och påbörja färden hemåt.

Tack för denna gång du underbara Grekland och fantastiska Cykladerna. Jag kommer drömma om nästa gång och jag hoppas det inte dröjer 6 år igen.

Och tack till dig som följt med via bloggen på resan. Så kul med alla ord jag fått på vägen.

Nu tar vi steget vidare mot andra delen av sommarsemestern. Den som blir i Sverige. Blir underbart det med. vi hörs snart igen.

En sista frukost och de sista ögonblicken att spara från Schinoussa. Vill ta in allt och lägga i mitt minne att ha nära när jag behöver energi.

Inga bilder i världen kan återge den skönhet som finns här för den sitter i något man inte kan ta på. En själ om du så vill.

Och en sista brottningsmatch med lille Charlie. Visst är det så att alla hundar tror de är stora som vargar? Det råder inget fel på Charlies självförtroende. Åh din lille goe pälsboll, vill inte släppa taget om dig. Och du vill inte släppa bollen.

Det gjorde ont att säga hej då till Panos. Snällare och mer geneörs person går nog inte att finna. Jag hoppas så att vi kan komma tillbaka till hans paradis.

Underbar som alltid tur med Express Scopelitis.

En lagom paus mellan färjorna i Naxos hamn för en fika och sedan på stora färjan till Paros.

30 minuter med båt, 20 minuter med buss och vi var framme vid vårt sista boende på denna resa. Nu bor vi på Paros och den lilla hamnstaden Aliki.

Jag och maken lämnade trötta varma barn på rummet och med ACn på för fullt för att leta upp butik och köpa balkongmys. Vi hittade storvinsten.

Vi har spelat UNO, M.I.G., tre-i-rad, vanliga kortspel och Yatzy varje dag. Nu testade vi Yatzy-varianten med att måste ta allt i turordningen som står på protokollet. Det är väldigt kul och man kan glömma att få bonus ha ha.

Aliki är en liten stad som ligger verkligen på havet kan man säga. Strand inne i stan och sedan strandpromenad med restauranger, caféer och butiker.

Jag går alltid på ”det här ser trevligt ut” när vi ska välja restaurang medan maken går på ”ska se vad de har för recensioner”. Här sammanföll våra val. Superhärlig middag på Vasilis.

Om du minns min utläggning om bläckfisk… Här är alltså grillad ocopus.

Vi var nog alla väldigt trötta för vi var så fnissiga och flamsiga. Skattade så tårarna rann åt något jag nu inte ens kommer ihåg vad.

Och skönt då att ta en lång natt. Nästa dag var helt oplanerad så det laddades för lång sovmorgon. Att ha semester tar på krafterna. Och nästa dag är ju den sista…

Vi hade velat ta en båttur när vi var på Antiparos men då blåste det så mycket så det gick inte och när vinden lagt sig var båtarna fullbokade. Men här på Schinoussa fick vi möjlighet. Och när jag tänker på det var det nog bra. Att vara ute på havet är man rätt utsatt för solen och där i början av vår resa, på Antiparos, hade vi inte mött solen alls. Så nu var vi liksom mer rustade.

Den dag vi kunde ta en tur var den enda båtturen en halvdagstur. Runt ön och till tre badvikar som man inte kan komma till på så enkelt sätt landvägen. Perfekt då från vattnet.

Och där kom Express Scopelitis som åker fram och tillbaka varje dag mellan stora ön Naxos och Småcycladerna där Schinoussa är en av dem.

Och det påminde mig om att detta är sista dagen här på Schinoussa. Tiden går på något konstigt sätt både fort och långsamt. Känns som vi varit på resa en evighet samtidigt som vi kom hit i går.

Bäst att passa på att njuta av nuet.

Första viken, första hoppet från båten.

Den snorklande sonen kom upp med vackra fynd.

Sen vidare runt ön.

De tjöt av skratt vid varje våg som stänkt upp på dem. Bättre än alla berg-och dalbanor.

Vi lade till vid en liten liten ö precis utanför Schinoussa; Fidou. Men så bra, då kan jag säga till en till ö på min lista.

 

Inga ord kan beskriva detta.

Vilken fantastisk rundtur vi fick vara med om. Alla mycket nöjda men superhungriga när vi klev i land.

Vår genomsnälle värd Panos hade lovat hämta oss i hamnen och ta oss till sin polare som hade en restaurang i grannbyn Messeria; To Petrino.

Och jag är honom evigt tacksam, för den här matupplevelsen var över det vanliga.

”Det här är den godaste moussakan jag ätit” sa jag massa gånger så barnen bad mig sluta. Sedan blev det en grej och de upprepade det själva så många gånger så jag fick be dem att sluta, ha ha. Men faktum kvarstår: det var den godaste moussakan jag ätit. Och jag har ätit många!

Kan inte visa bättre bild på hur gott det var. Varenda tallrik slickades rena.

Mätta så in i bomben från den sena lunchen så middag var kanske inte en prioritet efter dusch och balkongmys.

Men en liten kvällsrunda på stan för att tacka denna ljuvliga plats på jorden. Känns helt overkligt att jag ska åka härifrån. Vill. Inte.

Som synes är vi en familj som drar till oss katter. Bra att lämna avtryck när man nu ska säga hej då. Vidare till vår sist ö, Paros. Resan går vidare om än den också går mot sitt ofrånkomliga slut.

Det var när jag hörde mig själv andas ut jag kom på det. Det är på just den här platsen jag i tankarna kommer till när jag behöver en lugn plats att visualisera. Vid stressiga stunder, när det gått för fort och jag behöver lugn kan jag för mitt inre landa här. Och när jag nu gjorde det på riktigt var det inte utan att det stockade sig lite i halsen och ögonen blev fuktiga; jag fick komma hit igen! Min plats på jorden.

Promenad ner för backen från vårt hotell.

Den här stranden Tsigori, ser inte mycket ut för världen om man skulle jämföra med resemagasinens kilometerlånga vita stränder men det är den bästa i mitt tycke. Tystnaden, lugnet, skönheten här är för mig det bästa.

Att vi nu skulle ha en heldag här är höjden av lyx. I skuggan av ett tsigori-träd parkerade vi oss och lät timmarna gå. Det snorklades och snarkades samt testa SUPn som Panos köpt till hotellet för hans gäster att använda.

Tryggheten att ha en storebror som håller balansen och koll.

Som sagt var min favoritrestaurang stängd (kan inte komma över detta) vilket gav att vi gick upp till Grispos som ligger i slänten i änden av stranden för lunch.

Så många gånger jag varit här men aldrig besökt den restaurangen. Så blir det när man är en vanemänniska som hittat sin plats.

Hursomhelst. Kanske bra att den stängt för hallå i lådan vad mysigt det var här då!

Briam stod å puttrade ljuvligt gott i köket som vi fick kliva in i för att se dagens fångst av fisk. Jag fick höra att den inte var klar och inte med på dagens lunchmeny men fiskarna i kylen var så fina så det fick det bli.

Och nu ska vi ta och reda ut det här med bläckfisken som är bland det godaste som finns här i Grekland. På menyn står det squid och octopus som för oss på svenska båda översätts till bläckfisk men det är faktiskt två olika sorter. På bilden här är det squid och den är för calamares. Och här ska du vara vaksam. Det ska vara färsk squid! Den skärs i bitar och kroppen blir till de karaktäristiska ringarna medan de åtta benen sedan blir som en liten bläckfisk. De serveras alltså en hel squid när den är färsk, brännhet direkt från fritösen.

Octopus är den stora bläckfisken med åtta långa ben. Dessa ben kan antingen grillas, bakas eller läggas i vinäger till sallader. Beställer du octopus får du ett eller två ben med stora sugproppar.

En hel squid i ringar och sedan benen för sig.

”Vi måste grilla mer hel fisk hemma” sades runt bordet och tre av fem höll med. I en demokrati (som ju är grekiskt påfund) gäller majoritetens röst så så får det bli!

En klassisk avslutning på en lunch vid Egeiska havet; frappe och vattenmelon.

Tillbaka till stranden, boken och de lugna andetagen.

Panos hade byggt en liten skön skuggplats vi avslutade denna sköna lediga baddag.

Dusch, balkongmys och promenad til stan.

Se alltid till att matcha din solfjäder och outfit.

Middag på Okto Adelphia.

Efterrätt intogs  på stadens enda gata och promenad hem till väckarklocka ställdes. Nästa dag ska det åkas båttripp runt ön!

Första hela dagen på Schinoussa. Som vår värd Panagiotis/Panos sa så är det inte bara hotellet, rummen som fått en uppfräschning utan även frukosten. Större buffé med mer av allt. 

Tvår sorters pannkakor: amerikanska och crepe fyllda med nutella och banan. Inga barn som klagar här inte!

Men det bästa tillskottet tror jag ändå att Charlie var. Denna lilla sociala tre åring lämnade aldrig vår snälle värd Panos sida. Om man såg Charlie visste man att Panos var där i närheten och vice versa. Men Charlie ville hela tiden busa och leka. Han kom alltid dragande med en boll han ville att vi skulle kasta. Vilken bonus till hotellet!!!

 

Lyckan att vara här. MEN! Jag drabbades av chock. Nere på stranden, bara backen nedanför, har min absoluta favoritrestaurang slagit igen. Jag kan inte ta in detta. Jag sa på vägen att jag ska försöka hålla igen min besvikelse om restaurangen inte har min favorit: Seafood pasta. Nu var det inte bara menyn som var ändrad – hela stället var stängt. Chocken!!!

Denna lilla fina ö med 256 fasta boende och som har en sådan unik prägel och stämning har fått sig en ny boende, eller markägare. ”The millionair” från fastlandet håller på och bygger 60 (!) hotellrum precis bredvid Panos och denne man har också köpt restaurangen som han nu renoverar. Jag gråter inombords.

Så med detta ställer vi då oss frågan; var ska vi spendera dagen? Planen var att just ta en dag bara rulla ner för backen och parkera oss där för att sedan släpa oss till min sefood pasta.

Ön är väldigt liten, du kan lätt promenera runt den så det råder ingen brist på stränder.

Vi valde Livadi som bara var runt udden.

Ta första bästa skugga av tsigouriträd. Inte mycket folk om du jämför med andra grekiska turistmål men för denna lilla ö var det ”fullt”. Kanske för att det låg många segelbåtar i denna vik och de tog sina små jollar in hit.

Men som sagt, det är ändå lugnet här mot exakt alla andra ställen vi besökt.

Vid lunch tog vi oss till den enda tavernan. Vi var här förra gången också, för sex år sedan och var då inte imponerade. Nu hade de verkligen gjort ett rejält ryck med stället och maten och var superhärligt.

Och häpp! En sefood pasta. Inte alls i närheten av den andra men detta var ju som en tanke ändå. Jag ler både inombords och med hela ansiktet. Lycka!

Efterrätt för små och stora.

Efter att ha spenderat alldeles för mycket tid i solen var jag rätt tagen. Inte bränt mig utan senare bara fått värmeslag eller något liknande. Jag var tvungen att sova en timma för att liksom komma ikapp mig, få tillbaka temperaturen. Det där är inte att leka med faktiskt. Vi kallar det Mosley-effekten, såg så många män, ja män, som travade runt i solen och hoppades de hade koll på vätskebalansen och kartan…

Och vätskebalansen hamnade helt i linje här hos oss när barnen fixade ”Barnens bar” vilket de gjorde exakt här för 6 år sedan. Se HÄR.

Redo för middag i stan.

Kastrerad.

Middag på Bizeli som ligger innanför en annan restaurang. Här var vi på vår förra resa och hade så goda innan från den kvällen så vi ville tillbaka.

Men vilken kelig katt. Den skulle prompt upp i knät. Och ja, den fick smaka vår mat.

Denna lilla ö med den lilla staden och detta är det populäraste stället så man måste boka bord.

Förra gången stod en rökande äldre man här oi röken från grillen. Jag visade denna yngre modell bilder från förra besöket och fick reda på att de två var kusiner.

Min man hade sett denna kock tidigare på dagen öppna bakluckan och lyfta ut ett får. Var det den som nu tillagades???

Om jag inte sagt det tidigare så serveras alltid maten när den är klar. Dvs om en rätt är klar före de andra kommer den ut först och de andra får vänta. Så att dela på rätterna gör att alla ändå får äta. Men i väntan på rätterna eller mellan så är ett parti M.I.G. en god idé.

Och sedan kommer alla godsaker. Åh vad jag älska det grekiska köket. Det är mycket ärligt om man kan kalla de för det. Ofta råvaror tillagade på smakrika men enkla sätt utan krångel.

Och här mina damer och herrar är det godaste kött jag ätit. Kan inte beskriva det mer än det mest smakrika och möraste lamm som serverats.

Maken blev alldeles till sig så han var tvungen att prata med kocken/grillmästaren. Hemligheten? Bra råvaror. Han hade bara saltat köttet och grillat över kol.

Och sedan fick vi veta att ugnen är 150 år gammal så den hade kanske något med det hela att göra också…?

En favorit-app: Night Sky. Man ser alla stjärnor, planeter, satelliter och annat spännande på himlen.

Och natten var mörk och vi avrundade dagen med en promenad gatan fram och tillbaka.

Detta har vi sett på varje ö: barn som säljer sina egna kreationer. Det kan vara halsband, målade stenar eller något annat de skapat.

Efterrätt blev Lokomades. Den grekiska varianten på munkar. Små friterade bollar som sedan toppas med det man önskar, som honung, chokladsås, nötter, sylt, strössel…

Tack och bock!