Jag kollade mitt flöde, alltså min sida på Instagram, och såg hur hela rutmönstret vara brunt, höst och ja får man säga det själv… mysigt.
Att det är höst är det inget snack om. Varma bruna och brända toner. Kransar av hösten som naturen ger.; lövkrans av lönnlöv och krans av rönnbär samt att det är dags att sätta ekollon om man vill få dem att spira i vinter, när naturen där ute är allt annat än just det. Och så klart är det kanelbullar! Här gjorde jag som en variant av svenska kanelbullar och amerikanska cinnamonrolls, på önskemål från dottern.
Det bästa med att ha tonårsbarn nu förtiden är att de får så mycket inspiration från sociala medier att hon ofta, ja faktiskt, ligger före mig vad det gäller säsonger och högtider. Nu är det att vi ska ”romantisera hösten”. Gissar att det är en svensk version av Romanticize Autumn som verkar vara en grej. Dvs dricka varm choklad på ett snyggt sätt, ta på sig stickade tröjor, ha på sig sina Uggs igen, äta cinnamonrolls, klä sig i vinrött, plocka svamp, sparka löv och kolla Gilmor Girls. Jag säger Ja tack på allt och det mest har vi gjort. Det är bara det där med att ta sig ut i skogen för svampen vi inte klarat än.
Så med andra ord: det är en mysig höst jag har framför mig. Ska bara hinna diska av alla jobb så jag kan njuta av den också…
Vilken fantastisk dag vi fick igår på Skansens höstmarknad. Är du i stan och är ledig idag söndag så uppmuntrar jag dig verkligen att åka dit för sista dagen. Annars måste du vänta ett helt år. Vänta på allt roligt, gott och mysigt.
Våra tre trallande troll. Minns alla gånger vi var på höstmarknaden och speciellt DENNA gång , de har växt lite va?
En höjdpunkt är när man får se gamla lekar utföras. Man vill slänga sig in och vara med.
På pinnen sitter en morakniv instucken. Den har flyttats upp efter varje rond leken pågått. Man ska ta ner kniven med en påle mellan benen. Ja… det blir ju både kul att vara med och se på.
Maten, det är en av största anledningarna för att besöka markanden. Gedigen vällagad husman.
Mat som vi alla älskar och längtar efter varje gång. Och jag säger detta varje gång: varför finns inte denna meny alla dagar på Skansen?
Kolbulle måste vara matgudens gåva till mänskligheten.
Jag lovar härmed att laga strömming oftare.
Gofika. Och så kul med alla internationella turister som ser detta och blir alldeles till sig. Om jag och vi blir det så kan ni ana hur alla hitresta upplever det.
Porslin, glas, koppar och bestick samlas ihop för…
det stora diskandet.
Om maten är en anledning så är marknaden i sig den andra. Vilken kvalitet på allt. Närproducerat och gediget.
Glad i hatten var jag.
Alla lekar och äventyr är den tredje anledningen.
Tuff fajt mellan brorsorna.
Med massa goda varor i påsarna så var det dags att vända hemåt igen. Så nöjda med årets marknad. Hoppas alla besökare och de som jobbar där får en lika fin dag igen.
I går var jag ovanligt pigg på morgonen och tog en promenad redan vid 07.40. Bäst att passa på att få min träning (om man nu faktiskt kan kalla det för det) avklarad innan allt drar igång. Och det var tur det för världen där ute var så vacker.
Det har varit och är fullt tryck på jobbfronten nu så jag har inte haft så mycket tid för att verkligen stanna upp och se allt som är och sker. Nu är tiden för stora skiftningar och risken finns att om man blinkar missar man allt. Det går från grönt och frodigt till brunt och dött i rasande fart. Det är så viktigt för mig att få ta del av alla skiftningar har jag märkt. När vi var i Japan över påsk så missade vi vitsippornas blomning. Inte så att jag för allt i världen ville vara utan resan, nej nej, men dt liksom kändes att ett stort steg i årets vandring var saknat.
Jag hoppas på frostnätter för att få röda löv på lönnarna. Jag har förstått att det är när det blir köldknäpp som klorofyllet snabbt drar sig tillbaka från löven. Kommer ingen frost så går lövet från grönt till brunt utan de där vackra brinnande färgerna. Så håll tummarna för riktigt kalla nätter nu.
Det är alltid så mäktigt att se Drottningholm där över vattnet på min promenad. Tänker på hur det måste ha varit när det begav sig och slottet var nytt och fullt av liv.
I dag är det allt annat än hovliv utan jobb hemma för att sedan åka till Skansens höstmarknad som är just en sådan där milstolpe på året för oss. Barnen är helt sålda på detta då det blivit en tradition. Så kul fast de nu är rätt stora. Men man blir väl aldrig för gammal för marknad, lekar och karameller i strut? Hoppas på lika mysiga besök som tidigare.
Hemkommen från en dag i Helsingfors. Fast det känns som jag varit borta mycket längre än så. Den snabba visiten var på Job och jag hann bara se en liten glimt av huvudstaden hos vår östra granne. Måste tillbaka och uppleva mer.
Jag var bjuden på en nätverksträff för alla nordiska och baltiska länder som också är med som besökare av mässan i Frankfurt jag besöker varje år i januari/februari. Samt få höra om de förändringar och uppgraderingar som är att vänta på mässan.
På mässan i Frankfurt är det 3 mässor samtidigt: Ambiente som är heminredning och allt för kök och dukade bord. Creative world med exakt allt för pyssel, DIY och eget skapande. Christmas world med allt för… julen. Ursäkta, men är det inte liksom mina tre favoriter på en gång va???!!! Jag längtar redan dit.
Jag har bara varit i Helsingfors en gång tidigare och det var också bara för några timmar. hur blev det så här??? Då var jag på en 36-timmarskryssning och just bara hade ett bensträckarstopp i stan. Det enda jag minns från den resan, som var nån gång tidigt 90-tal, var den stora kyrkan. Lika vacker nu.
Även om den var under reparation.
When in Finland…
Vi hade bara 30 minuter på oss att se stan för sedan var det till Salutorget vi skulle. En gammal bank som nu var omgjord till restaurang.
Det byggs inte sådana här hus och rum längre. Mäktiga pelare.
Ett mingel för Norden och Baltikum. Alltid så kul att mötas så här med grannländer och liksom känna att man är bryllingar på nåt sätt. Inte släkt men ändå.
Erdman som är från Tyskland och chef frö Messe Frankfurt hälsade välkomna tillsammans med dagens värdinna, finska Virpa. Som för övrigt hade en helt sagolikt vacker klänning från Marimekko. Så klart.
Otroligt god mat. Väldigt smaksäkert och vällagat. Samt superproffsig personal.
Toaselfie så klart.
Servitören sa att detta var en typiskt finsk rätt. Så lika vi är alltså, vi svenskar och finnar.
Sedan var det hem igen och på flygplatsen så mötte jag tomten. Eller nja, nästan. De vill ju ha att han är finsk och gör en stor grej av det. Det kan de ha tycker jag, de gör det så bra. Men hursomhelst – det verkar vara en året runt butik där i alla fall.
Igår var jag bjuden på en lunch av Cancerfonden. Det är nu snart oktober och den är som bekant rosa. Rosa för att belysa och uppmärksamma bröstcancer. Varje år skapas ett rosa band med förmån för cancerforskningen, i år är bandet skapat av floristen och profilen Karl Fredrik. och igår var det lansering och samtal. Viktiga samtal.
Cancer är något alla drabbas av. Om det inte är du själv så är det någon i din närhet eller att du har en släkting som du aldrig fick träffa och med det ärftlighet för cancer mm. Ja, det finns många sätt att få cancern som en del av ens liv. Och liv sparas just tack vare alla bidrag som kommer in i oktober.
Jag bär nu årets band med vördnad och med hopp om att forskningen snart når högre mål och att 10 av 10 överlever sin cancer.
Lunchen och samtalen ägde rum på Rosendal och vi fick möjligheten att plocka varsin bukett i den fina stora självplock som finns där. Samt liten snabb skola i hur man ska tänka när en bukett skapas. Skelett, primadonnor och pricken över i. Så var den heliga tre-enigheten.
Svårt att veta hur man ska plocka och vad. Men otroligt kul att få möjligheten.
Lite av varje verkade vara min melodi till en början.
Här har jag samlat in ”skelett” och ”pricken över i”. Saknas bara…
Primadonnor. De var redan förplockade.
Kreativ verkstad.
Min bukett kallar jag ”Larger than life”. Och livet är väl just det vi ska hylla. Även om kampanjen Rosa Bandet är mot en dödlig sjukdom så är det ju livet vi vill skydda.
Hanna Wendelbo och Hanna Österberg. Och Hanna till vänster är en av de som genomgått den mardrömsresan det är att få en cancerdiagnos och vidare osäker behandling. Men här står hon, med starkare lyskraft än någonsin. Inspirerande och imponerande!!!
Sedan var det lunch och fler samtal och föreläsningar. Bland annat om den jourlinje man kan ringa för att få stöd och kunniga samtal av sjuksköterskor. Även för anhöriga.
En lunch med kraft. Det är fantastiskt hur cancer idag inte är samma givna dödsdom tack var forskning. Forfarande dör folk i allt för stor utsträckning men det blir bättre och ljusare. Så forskningen och bidragen gör skillnad. Så du vet vad du ska göra nu i oktober va?
Jag höll på att komma ikapp med boggdagboken här om dagen och fortsätter nu. Dagar som gått och minnen som bestått kan jag väl säga.
Jag var bjuden till event och lansering av ett nytt serum för Nivea i det coola Slakthusområdet. Det var den dagen det blåste storm och regnet kom från alla håll. Att då ta sig till de här ruffa och industriella lokalerna var verkligen en upplevelse.
Kvällens värdinnor; Frida Fahrman och Emma Unckel.
Bordet vi skulle få sitta vid och äta middag var som en bred lång catwalk. Men nu var det inte modeller som gick på den utan det var ljusprojicering som fick bordet att komma till liv.
Väldigt häftigt och effektfullt men sorry, det var på tok för mörkt för att kunna både se sin mat, varann eller fotografera.
Då var det lättare att både se och fotografera frukosten dagen efter. Det var Akademibokhandeln som bjöd in till en lansering och visning av nya kalendrar signerade Hanna Wendelbo. En klassisk väggalmanacka för familjen, en A5-kalender för hela året med tips längs med vägen som är relaterade till odling samt en odaterad trädgårdskalender att använda år efter år.
Jag tänker på min årsbok att den också fungerar som en kalender bara att den inte är just daterad.
Så gott och trevligt. Och att få vara på Waldemarsudde var verkligen så fantastiskt bara det.
Och lyckliga vi som fick en rundvandring med guide efter. Jag har varit där många gånger och varje gång så lär jag mig något nytt. Så värt ett besök alla säsonger.
Nu har vi klivit på vårt Harry Potter-maraton som vi gör varje höst. Kanske att vi gjorde det lite tidigare än vanligt men det är helt och hållet barnens fel. De kunde inte hålla sig längre. De vill verkligen in i nästa fas på året och vem är jag att säga nej till det. Nu blir det en film varje (nästan) helg framöver.
Och till detta så är det ju givet att ha massa gott snacks. Karamelliserade popcorn är givet.
Jag har varit bortrest och bott på slott en natt. Jag återkommer om det i ett eget inlägg för det får inte tryckas in mellan allt annat.
De två företagen Granit och Skruf har slagit sina kloka huvuden ihop och skapat en vas och en ljuslykta.
Det firades med ett event i deras butik på Kungsgatan. Både vas och lykta kommer i färgerna grön, orange och klarglas.
För att fira detta fick gästerna en vas med egenvald inskription. Jag valde God Jul för det tyckte jag var passande för denna ljuvligt gröna vas. Nu blev graveringen yttepytteliten så man ser den inte alls nästan. Hade väl varit läckert med ett stort och skrivstiligt God Jul under???
Direkt efter det eventet åkte jag till Djurgårdsbrunn för en sensommarmiddag ihop med Grumme.
De ville visa upp deras nya satsning med sprejer och tvättservetter med såpa respektive ättika.
Så generöst ordnat med kräftskiva i det vackra lusthuset. Jag har inte varit på Djurgårdsbrunn på evigheter och blev varse att Fabrique tagit över. Och det måste jag säga var ett lyft. Ringde min man på en gång och sa att vi måste dit med barnen på en promenad runt kanalen för en gofika efter just där.
Partners in crayfish; Hanna och Niklas
Men innan maten var det kreativ studio och vi fick varsin tallrik att måla. På den korta tiden så blev jag ändå nöjd.
Det är verkligen fantastiskt hur fint sensommarväder vi haft de här dagarna. Lyx.
Vädret var inte så lika gynnsamt när jag var bjuden till Sthlm Under Stjärnorna där det var en lansering av Viaggio, Sveriges första italienska vägrestaurang. Den öppnar den första restaurangen nu i oktober i Falkenberg för att sedan öppna fleratlet inom kort över hela landet. Jag som bilat i Italien och vet att deras vägkrogsmat är något riktigt speciellt såg fram emot detta.
Små smakprov av den fantastiska menyn som snart kommer rullas ut, bokstavligen. Och oj vad gott det var. Jag måste säga att det imponerade med den höga nivån av mat. Om det är så här på vägkrogen sedan så kommer jag inte vilja ha några hamburgare eller asiatiska bufféer mer!
Jo, så här äter man pizza i Italien. Det vet jag!!!!
Gelato. Så klart!
Lagom till vi skulle gå så var vädret lika fint som vi vant oss vid. Vilken vacker stad Stockholm ändå är.
Jag har hängt en massa på fotbollsplan och baskethall.
I lördags gick den årliga grannfesten av stapeln. Ja vi har en stor grannfest som cykelfest också där alla 500 hus är inbjudna men här är det bara vi närmast varann som ses och äter middag i tre olika hus.
Förrätt i hus 1, varmrätt i hus 2 och sedan efterrätt i hus 3. Mycket härligt koncept.
Men nu är det två familjer som flyttar ifrån oss. Det är så smärtsamt, hur gör vi nu????
Ja och där var vi nu framme vid dags datum. Så, skönt att ha kommit ikapp i min bloggdagbok.
Idag har jag besök från min säljfirma som ska göra ett bakom-kulisserna-reprotage. Ska bli kul men också lite nervöst. Jag jobbar ju alltid helt själv och lite nyckfullt. Nu måste jag strukturera upp mig. Men för en dag så ska det nog gå bra. Ha en fin måndag.
Reklam för Rowico Home Välkommen att slå dig ner i mitt vardagsrum och känn dig som hemma. För det gör man sannerligen i mina nya fåtöljer Roselawn från Rowico Home. För det här är inte bara en sittmöbel utan en levande del av rummet. Ja men faktiskt – låt mig förklara.
Du som följt bloggen och mig vet att vi bor i ett funkishus och att jag inreder med möbler och detaljer som dels stämmer överens med byggstilen och byggåret men också förhöjer det. Och inte sällan väljer jag utifrån att sakerna, möblerna är just funktionella. Och när jag lärde känna Rowico Home så åkte Roselawn upp högst på min önskelista för vårt vardagsrum för den fåtöljen stämde in på allt jag önskar.
En design som både känns klassisk och nutid, en fåtölj som passar in i husets historia men även en modern möbel får vår familj och liv.
Och nu kommer vi till det funktionella för det här är inte en möbel som bara landar och tar plats utan den står på en rörlig botten så den kan snurra 360°. Det gör att jag kan sitta i fåtöljen riktad mot övriga i soffgruppen där vi kanske sitter och spelar spel och samtidigt vända mig mot matrummet och köket där bortom med ett lätt vrid, om nån ropar därifrån. En social möbel!
Vi är en familj på fem personer och både barnen och vi vuxen fyller gärna vårt hem med vänner. Det kräver att möblerna är användvänliga och tåliga. När barnen leker kurragömma och inte-nudda-marken kräver det sin kvalitet. Därför är jag extra förtjust i tyget Alice #01 light beige som med sin struktur och styrka klarar ett rum av vardag, och fest.
Får se om Roselawn får stå kvar här då barnen fullkomligt älskar deras snurriga fåtöljer. Både yngste sonen och dottern har önskat att de ska få flytta in i deras rum. Det är bra betyg på design måste jag säga, att både en trendmedveten tonårsdotter och en game-ande 11-åring ser dem som sin stil. Och en 51-årig kräsen kvinna ska tilläggas 🤣
Rowico skapar möbler i skandinavisk design. Skapar hållbara möbler för hemmet där vardagen pågår, familjen växer och vännerna stannar länge. De säger: where your life is och det är ju precis vad ett vardagsrum ska handla om. Här är det nu fullt av liv.Titta in hos Rowico Home och se hur du kan skapa liv i ditt hem med vacker design att leva med länge.
Hej och hå vad allt går undan. Här på bloggen ekar det tomt och stilla men det är det sannerligen inte i det verkliga livet. Jag sitter nu och för även bilder och ska få ner på bloggen. Det blir lite ”komma ikapp” men också fint att se vad mycket kul som hänt. För när jag just fördel över bilder så var det ”nej men ja just det – det där gjorde jag ju också.” Hur som helst. Här kommer lite i olika ordning och omgångar.
Det har varit kräftskiva och jag bar rött för det ska man vid kräftskiva. Och en skinnklänning för det är bara att torka av om man spiller.
Jag har klivit in i röda-läppar-tider.
Bra gå-borts-present-tips så här års: lökar.
Våra vänner hade en sådan god förrätt. En otroligt smakrik hummersoppa. Och sedan andra plock.
Man älskar ju kräftskivor, eller hur??!
Jag har börjat min utbildning på Folkuniversitetet.
En kom igång och börja skriva-kurs. Det är så kul och jag är så laddad.
Jag har haft det rätt fullt i kalendern men det är sådan tur att jag har vänner som är lite lika och vi bokar in våra träffar långt i förväg och de blir heliga i kalendern. Här var det en middag med mina kära vänner från mammagruppen. Vi är inne på vårt 16.e år nu. Fint och viktigt.
Bord bokades på Vau de ville och jag var, kors i taket, tidig.
Gott, trevligt, bra personal och allt det där men jag kommer inte gå tillbaka. Det finns så många fler bättre franska krogar i stan.
Jag och Stefan har tagit ett rejält tag i julpodden Under granen och planerar in massa bra avsnitt samt samarbetspartners.
Bland annat med Österrike. Ja, hela landet… Nästan. Det kommer mer om det senare.
Jag är inte van vid att gå på sådana här rese-pressträffar men det är något utöver det vanliga. Så häftigt att höra om om turistplatser och vad de olika länderna erbjuder. Detta kommer bli kul.
Jag stannar där. Det blir för långt annars. Men det är så många dagar jag har kvar i arkivet som jag återkommer med i morgon. Jag måste komma ikapp mig själv först.
Ha en fin lördagskväll. Jag ska nu svida om för att träffa grannar och vänner på gatan för en tre-rätters i tre olika hus. En årlig tradition vi haft nu ett gäng år. Tack som sjuttsingen för härliga grannar.
Nä men alltså, jag har hela dagen suttit oh försökt få ändan ur och skapa inlägg men det är som förbenat – det går inte. Så då gör jag det jag gör bäst; tar en ögonblicksbild och fångar stunden.
Det är sol i matrummet och det är fredag. Två härliga saker ändå.
Jag ska precis slå igen datorn för att snart se en dubbelmatch i fotboll med sonens lag. Det blir inget vidare fredagsmys kanske på några timmar men en helg som ligger framför mig som känns både kul, långsam, jobb, ledig och ganska kravlös. Det är bra grejer det.
Väggen här ovan fyller snart ett år och den har varit så mycket bättre än vad jag vågade hoppas på när jag ritade den. Jag använder sakerna jag har där mycket mer nu när jag ser dem än när de var i skåpen. Det har varit kul att sitta vid hyllan för det är alltid något att låta ögonen vila på. Så jag ger mig själv mer än väl godkänt. Vill du se steg-för-steg på väggen har jag det HÄR och HÄR kan du se hur det såg ut innan vi flyttade in.
Har du haft en sådan där milstolpe, deadline du jobbat till och mot? Ett datum där ”allt ska vara klart” som om du haft en linje i kalendern där allt efter den kommer bli lättare? Det är där jag nu är och jag står här och bara: jaha, och nu då?
Det är en konstig känsla att vara vid det datum jag har haft så länge som mitt mål. Det är lätt att det blir ett vakuum när något man jobbat med sedan länge är klart och levererat. Det jag i månader haft fullt upp med, avbokat saker för att hinna, prioriterat bort saker för, nu är slut.
Som frilans och egenföretagare så är alla jobb som jag får det viktigaste för stunden för jag kan inte lita på att någon annan gör jobbet om jag skulle bli sjuk eller skadad. Allt är så sårbart, vilket inte är någon nyhet för alla som driver företag. Men intressant hur viktigt det blir just när jag för i vinter blir exakt 10 år sedan jag sa upp mig för att bli egenföretagare.
Jag känner nu när jag skriver att jag inte riktigt har någon mening med detta inlägg mer än att jag inte kunnat förmå mig att lägga tid på bloggen senaste dagarna då jag haft min viktiga deadline. Samtidigt som jag har massor av inlägg i mitt huvud som vill ut. Jag måste nu börja sortera och försöka få ordning på allt. Men också känna stolthet över att jag faktiskt rott allt i hamn.
Att fira och vara nöjd har aldrig varit min grej. Det är som att ”jaha, då var det klart, det var väl bra. Och nu då?” Så har det varit när jag skrivit mina böcker vilket jag är ledsen över att jag inte riktigt kunde fira där och då. Det var som att ”det var väl inget, att göra en bok har ju massa människor gjort, varför ska jag fira det?” Inte stanna upp, alltid vidare. Men nu är jag trött. Väldigt trött. Så jag kanske borde stanna upp? Och kanske försöka sova ordentligt. Det är väl det ultimata firandet ha ha. Att lyxa med tid, att sova lite mer.
Ja ja, hursomhelst, nu lät jag fingrarna löpa över tangenterna för jag behövde snacka av mig tydligen. Och med det få upp ett inlägg och hoppa upp på sadeln. För; och nu då???
