Etikett: josefinelust

Jag skrev häromdagen om Mölle på Kullahalvön. På andra sidan halvön ligger det helt ljuvliga Josefinelust. En skattgömma att finna, ett ställe att besöka och bli helt betagen av, en vik med bland de vackraste stränderna i Sverige.

Förra gången vi var där var för 5 år sedan och hade då alltså en 5- och 4-åring samt en 8-månders baby. Varför jag nämner det är för att ta sig till denna plats krävs en duktig promenad med klättring nerför ett stup. Hur vi lyckades med det har jag förträngt… Nu gick det utan några problem.

Från vägen och bilparkeringen går en stig fram till viken med klättringen nerför. Man ska se till att inte ha glömt något i bilen för denna klättring vill man helst bara göra en gång.

En trappa av lite ojämna stenar och plank samt ett räcke gör det hela lättare men för mig som lider av svår svindel är det ändå med ett rusande hjärta jag klättrar neråt.

Men hela strapatsen är så klart värd det. Det är så vackert så det gör ont.

Jag som älskar Greklands ö-värld känner mig på något sätt hemma här. Vita kalkstensstränder, klart vatten och dramatiska klippor. Kanske att vattentemperaturen är aningens kyligare, ha ha.

Vår enkla picknick. Vi trodde Mölle skulle ha matbutik men den hade stängt pga utflyttning så vi fick handla lunchpicknick på campingen. Funkar ju ändå.

När man badat klart kan man bestiga klipporna och få sig en helt magisk utsikt. Jag ville ner på en gång. Jösses vad jag är höjdrädd alltså!

Dags att tack för oss och börja klättra hemåt igen.

Får se hur gamla barnen är nästa gång. Från små tulltingar till tweenies. Ja, jag säger då det! Tiden går för fort ibland!!!

Utsikten må vara vacker men skogen man promenerar/vandrar genom är också makalöst vacker.

Så med klorofyllhalten påfylld och salt i håret åkte vi vidare mot middagen. Den får du se imorgon. Den var sjukt god…

Vi har haft en makalös sommar. Väder som man aldrig ens vågat drömma om, massa härliga vänner som kommit på besök, andra som vi våldgästat och sen en massa äventyr. Ett av det häftigaste äventyren, i den sanna bemärkelsen, var en vandringsstrapats till Josefinelust på Kullahalvön i västra Skåne.

Josefinelust är en liten stenstrand mellan två dramatiska klippor. I klipporna finns det grottor och det sägs att Oscar 1:a lät sina tjänare gå i förväg dit och duka upp bord med vita dukar, kandelabrar och all världens godheter för att lite senare släntra dit och slå sig ner. Han gillade denna plats så mycket att den fick namn efter hans fru, drottning Josefina.

Just en eller ett par tjänare som hade lust att bära vår packning hade inte skadat. 3 barn varav ett i bärsele, badkläder, handdukar, cyklop, badbomber, vattenflaskor, picknick, tallrikar och muggar, kamera, skötväska och sig själv hade jag å maken tänkt få ner för den EXTREMT branta backen och trappan. Inget för den våghalsige. Jag som har en seriös släng av höjdskräck kände stundtals att detta var ju rätt osmart…

Men det var det värt. Vackrare plats får man leta efter i vårt land. Helt stum blev jag när skogen öppnade sig och jag såg ner över stranden, klipporna och havet. Vi hade fått tipset om att just gå dit vid middagstid för solnedgången där är vackraste stunden på dagen. Solen svepte sina sista strålar i ena änden av stranden. Gissar att tidigare på sommaren så kommer solen nog ner till hela stranden. Men upp i grottorna, där var solen. Förstår Oscar faktiskt.

Så här dramatisk natur får mig att tänka mer på Italiens kust än Skåne. Hade ingen aning om att det kunde vara sådan kust här.

Visst ser vi ut att vara den där typiska hajkingfamiljen?? Vi var helt ensamma på stranden under vår middag men på väg tillbaka till bilen mötte vi olika gäng som skulle fiska (stranden är f.ö. känd bland snorklare) och vad vi tror övernatta på stranden. De var klädda för vildmarken med kängor, sockar, ryggsäckar och byxor med ofantligt många fickor. De tittade lite förvånat på oss med våra foppatofflor och kylväskor från macken.

Helt berusade av upplevelsen och av all syre åkte vi tillbaka hem när solen gjorde sitt sista ryck för dagen. Med vindrutorna nere körde vi på Italienska Vägen, lyssnade på denna låt nedan och passerade Mölle. Det blev en av de mest fantastiska dagarna.