Etikett: Köpenhamn 2022

Jag hade hört talas om ett riktigt läckert badställe med en brygga som vunnit priser men ska erkänna att jag inte riktigt hade placerat det här utanför Köpenhamn. Trodde det nog låg längre bort. Så med tunnelbanan åkte vi mot Kastrup, klev av och från city hamnade vi nu mitt i skön natur. Mot Kastrup sjøbad.

På gamla kanonvallar (riktade mot Sverige, skönt att iv är vänner nu…) mot vattnet har denna underbara brygga byggts.

Som en stegrande snurrande träbrygga vänder sig den och skapar ett runt rum mitt ute i vattnet. På högersida syns Öresundsbron.

Jättesvårt att fånga på bild ser jag nu. Men bryggan vi går på för oss in i det rundade rummet och bryggan liksom växer uppåt så man kommer högre och högre upp där inne.

Som en öppen bassäng kan man kalla det.

De modiga kusinerna hoppar och skrattar.

Vid duscharna där inne är väggen i plexiglas och man ser över Öresund till Sverige

Solen sänkte sig och klockan var alldeles för mycket egentligen. nu var det hem för vår sista middag.

Lite sorgligt att ta farväl av vårt fina hus vi fått kalla hem i en vecka.

veckan firades av med en rejält härligt grillmiddag.

Grillade nektariner är en av mina favoriter att ha som tillbehör. Salta och krydda dem och det blir till den perfekta salsan nästan utan att behöva göra något mer.

Kommer sakna att varje dag få duka med detta fina porslin.

Tack Köpenhamn för en helt perfekt vecka. Så mycket vi hunnit med!

Men Danmark är vi inte klar med för imorgon på vägen hem till Sverige ska ett äventyr till göras. Får se om jag vågar vara med… Vår sommarresa fortsätter lite till.

Många tips hade vi fått innan vår Köpenhamnsresa och ett av dem återkom från flertalet tipsare; Reffen. Det är det bästa med att fråga och be om hjälp – man kan få helt nya inslag och upptäckter.

Vad är då Reffen? Jo det är en enorm plats i ett gammalt fabriksområde vid kajkanten bestående av matstånd och bord. Det var som att gå runt i en liten stad där varje hus var ett gatukök. Och varje hus var som en egen värld då det kunde vara ett argentinskt stånd/hus med kött som grillades över öppen eld med stora flammor och som granne var Indien med bubblande grytor med helt sagolika dofter.

Vi klev av bussen och det var lite osäkert om vi verkligen hamnat rätt. Kändes helt öde och sedan såg vi en liten skylt med Reffen och pil.

Sedan var det dock ingen fråga om vart vi skulle. Folk i mängder, musik från högtalare, matos med alla dofter man kan tänkas känna och sedan en enorm färgprakt.

Jag hann väl inte ens gå två meter innan jag möttes av god mat. Jag var sugen på att beställa min mat redan vid första gatuköket men insåg att en vända på det stora området för att få se allt var nog en god idé.

Om jag kommer tillbaka vill jag gå på kvällen för detta virrvarr av ljusslingor överallt med kulörta lyktor ser ju mycket lovande ut.

Lite av musikfestival och anarki kan man känna. Det är lite av ordnat kaos kan jag tycka. Älskar det!

Tomater har väl aldrig sett så lockande ut. Långa spett redo att grillas över varm kolbädd.

Omöjligt att få grepp över allt detta så vi delade upp oss och alla fick köpa det som lockade och så skulle vi dela på maträtterna sedan vid bordet. Bra idé visade det sig för man vill ju för sjutton inte bara smaka av en rätt här när hela världen låg framför oss.

Jag å äldste sonen blev lockade av det grillade köttet i maffiga mackor i Fuego från Argentina.

Varmt jobb en varm dag.

Det som slog mig var frånvaron av träd. Som så ofta på festivaler så är det i parker där det annars är träd och gräsmattor. Detta är en gammal hamnkaj så det är så klart då rätt hårt och befriat från träd. Men här och var stod det döda och kapade träd. Lite läskigt nästan.

Allt man behöver samt information. Generöst ändå.

Jag råkade säga fel när jag beställde i Thai-kiosken. Tror jag blandade ihop två rätter med “Kho” i sig och fick en köttfärsrätt istället för nudlar. Men det blev ju hur bra som helst ändå. Men med en notis till mig själv att läsa menyerna ordentligt fast jag är hungrig.

Är maten klar snart????

Lycklig kille med sin favoriträtt. Eller en av de typ sju favoriträtterna han har.

Argentinsk grillmacka och en thailändsk rätt jag som sagt inte vet namnet på. Men galet god var den.

Maken hamnade i Mexico och mellanöstern och fick med sig fint byte.

Något jag inte testade var från det lilla ståndet med grillade skaldjur. Grillade gratinerade ostron lät ju annars riktigt spännande.

En tripp till Ungern och Indien hann vi också.

Många fantastiska smaker och upplevelser. Och att sitta i solen i allt detta är verkligen något jag rekommenderar. Musik från tre olika högtalare vilket ger att inget egentligen hörs, familjer, pensionärer, partygäng och kids som åkte i skateparken, bungyjump på löpande band från den stora kranen bredvid – Underbart!

För att toppa semesterkänslan beställde jag en sangria. Rätt ur en kran. Vad säger spanjorerna om det?

Inte så dåligt alls detta måste jag säga. Vilken pangdag, vilken fullträff.

Tack Reffen för en helt sagolik lunch som kunde varat hela dagen och övergått i middag utan problem. Men nu var vi för varma så ett bad var ett måste. Återkommer med kanske årets vackraste badplats…

Då var dagen här då vi skulle gå på Tivoli. Jag skojar inte nu när jag säger att barnen, främst äldste sonen, har pratat, planerat och drömt om detta besök i månader. Ju närmare dagen vi kommit har det eskalerat till att nästan bli till en besatthet. Jag bävade inför hur det skulle sluta i antiklimax om nu inte drömmarna skulle uppfyllas. Men man kan lita på Tivoli – det är vinst varje gång.

Vi har varit här för längesedan på sommaren med det var innan mina blogg-dagar så det finns bara vinterbesök här i mitt arkiv och i mitt hjärnkontor så det var kul att återse detta magiska ställe i sommarskrud.

Då som sagt barnen har planerat, googlat och undersökt besöket noga så var det inget snack om att det bästa är att skaffa åkband. Om man bara tar enstaka biljetter går man redan back vid tredje åket.

Nu är det inte bara åkattraktionerna som lockar mig utan miljön. Tycker Tivoli är den mysigaste parken jag varit i och njuter bara av att få gå runt och se på allt fint och inspireras så av detaljerna.

Men ingen väntan här, se finheter får jag se sen – nu ska det åkas berg-och-dalbana!

Jag är inte så mycket för de där grejerna som testar ens gränser vad det gäller hastighet och höjd. Ju äldre jag blir desto mindre pallar jag. Men berg-och-dalbanor bara älskar jag. Speciellt denna! En riktig klassiker och alldeles lagom hög.

Okej, vi sa att vi skulle vara vid Tivoli vid 13 – vi ligger före schemat för nu redan är vi startklara vid banan. Nu kör vi!

Denna bjuder jag på… Visst ser jag överlycklig ut???

Prisar mig själv med nypoppade popcorn i gullig burk.

Sen har vi ju alla spel, lotterier och utmaningar. Det blev det inte så många av denna gång – måste ta en femkamp nästa resa. Men Galoppen är ju ett måste. Sjukt dålig var jag dock.

Nu får jag njuta av det fina lite. Så vackra detaljer överallt och färgerna inspirerar.

Karamellernas Rolls-Royce: bolcher. Goda och så vackra, som små ädelstenar.

När man går på nöjespark med ett ålderspann på 7-51 får man verkligen jobba på att alla ska få sin bit av kakan. Alla vill eller får inte åka snabbt, högt och läskigt. Då får man ge varandra lite tid och stödåka med några. Men när man har hela dagen på sig så blir det ingen uppoffring att åka småflyg med småkusin.

Radiobilarna är också ett måste. Det är så fint att se alla som åker när man står i kön för exakt alla har ett gigantiskt leende från öra till öra. Går icke att vara sur här.

Jag jobbade på Gröna Lund under gymnasiet och det var verkligen ett drömjobb. 99,5% glada gäster varje dag. Och jag fick massa fina minnen där. Nu stod jag i lotteri- och snurrhjulstånd så det var inte ett så krävande eller avancerat jobb men det lärde mig verkligen att vara serviceminded. Alla ska mötas av ett leende. Och som sagt; lätt gjort när gästerna är så glada de med.

Given lunch!

Sagoresan i koffertar är så fin. Alla HC Andersens sagor ambitiöst presenterade under en åktur. Men oj vad komprimerat det blir – svårt att hänga med vilken saga som börjar och vilken som slutar. Men det kan man skita i, utan bara njuta av allt det fina och istället gissa sig till vilken saga de olika figurerna hör till; Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder, Fula ankungen, Isdrottningen, Lilla sjöjungfrun osv.

Han har en skön slapp stil min lille son…

Och där var det slut på det lugna. Nu skulle det åkas högt, snabbt och runt. Jag tog ett varv i Monsunen (som flygande mattan) och det satte stopp för vidare äventyr för mig. Jisses vad åksjuk jag blir numer alltså. Men övriga körde på högt upp i Fatamorgna och…

Det här helvetespåhittet.

Och för att inte tala om Tik-Tak. Upp, ner, runt och helt galet snabbt. Nej tack.

Kände mig helt plötsligt mer lockad av att ta en liten tur i denna, ha ha.

Middag på Grøften

Jag har bara ett krav på mina Tivolibesök och det är att middagen sak intas på Grøften (Gruvan) av den enkla anledningen att det är den bästa restaurangen här enligt mig.

Och sen så är det så himla fint med sina lyktor, flaggor och stora fönster både mot parken och i taket.

Finaste lilla porslinet. När man beställer, som vi alltid gör, smörrebrödsmenyn får man två tallrikar för maten kommer på platåfat i två omgångar.

Och en anledning till: detta är ett familjeställe och barnen får alltid första och största fokus. Egna menyer, pennor och ritpapper.

Första serveringen: panerad rödspätta med remoulad, räkor och currysill.

Och så gör man sina egna mackor på råg- eller vitt bröd.

Servering två: Kycklingröra med bacon, gravad lax med sås, frikadeller med inlagd gurka, brie med picklade grönsaker och så då kvällens viktigaste: fläskstek med rödkål. Ja, den som jag visade recept på HÄR om dagen.

Mätta och lyckliga som få trillade vi ut från restaurangen för nu skulle det åkas ännu mer.

Solen var på väg ner, himlen hade blivit molnfri, vinden hade mojnat och tempen lite varmare. En fantastisk kväll stod framför oss.

Upp i Bergbanan igen på en gång.

Så där ja! Så ska det se ut!

Det är när mörkret sänker sig som Tivoli är som alla bästa. Det märks tydligt att jag inte varit där på sommaren på länge för jag är ju van vid vintern där det är mörkt redan på eftermiddagen. Nu gällde det att njuta innan parken stänger. Allt vi ville åka, göra och åka om ska hinnas.

Vackert överallt!

Just det, efterrätt hade vi inte tagit. Yngste Lyth valde sockervadd, eller himmelsky som jag såg att det hette också. Fint namn.

Så vackert så jag smäller av. Himlens magiska blå färg – helt perfekt!

Den här lilla sjön med sina båtar och Rådhustornet över är en så vacker vy. Runt om mig stänger allt, nästan bara jag i denna del och nöjesparken har nu en helt annan skepnad.

Här tog vi våra sista åk. Jag och sönerna åkte varv på varv. Jag lärde mig att hålla blicken helt still på en gunga framför mig och med det blev jag inte åksjuk alls. Wow! Plötsligt händer det. Synd bara att jag lärde mig detta 21.55 och allt nu var stängt. Måste tillbaka alltså.

Nimb, vackra vackra Nimb. Här hade vi en helt fantastisk avslutning på ett av våra vinterbesök. Storebror minns den varma chokladen framför stora brasan. Jag minns mest hur två av tre mycket lyckliga barn somnande där i soffan på övervåningen, vid brasan, med barpianistens sköna klink. Mysigaste stunden här, det håller jag med om. Åh, nu fick jag (förlåt) lite vinterlängt…

Tack Tivoli för en helt perfekt dag. Du gjorde mig inte besviken, tvärtom överlycklig. Och tack kära familj för underbart humör hela vägen. Imponerad av oss alla.

Dagen då den kulturella kvoten skulle fyllas var här. Museum för hela slanten var planen. Men som alltid så blir det inte som man tänkt. Tiden var inte på vår sida denna dag.

Kanske för att vi njuter långa sovmornar, bullar upp för långa frukostar och har det hygge? Och det är väl också kultur va?

Finns knappt bättre sätt att starta dagen med än detta.

Och för den yngre generationen äts helst frukost ihop med ett äpple. Alltså en skärm från Apple. Ja jösses vad man får kämpa med skärmtid. Vi som alltid rest utan skärmar ser oss nu besegrade då de små ju är helt inne i denna värld och lever med vännerna bara ett klick bort. Svårt att begränsa det men jag är sträng, det vet jag. “Nu är skärmtiden slut” säger jag så ofta och får ett “Men mamma!!!” tillbaka. Varje gång.

Jag vill verkligen vara “här och nu” så jag använder mest min vanliga kamera och telefon endast till kamera den med, men wow vad man lätt kan fastna när man ska ta en bild – ser en notis på nånting och vips så scrollar man något helt ointressant. Nä detta beteende är inte bra alla gånger.

Förlåt, nu svamlar jag igen.

Buss ner till stan och till…

Statens museum for kunst. Ett riktigt härligt stort konstmuseum och ofta med flertalet olika utställningar och verkstad. Och inte att förglömma en riktigt matig museumshop med böcker och posters mm. Något för alla.

Men vi hann inte ens in innan barnen var igång att skapa. Lite oklart om det var en installation eller om det var någon kreativ själ som varit framme och ställt stolar i dammen framför museet för att svalka sig men för varma barn var det kul att testa att sitta i vattnet så att säga.

Så till den milda grad att de inte ville gå in.

Som sagt; väldigt mycket att se.

Första och den stora utställningen denna sommar var som en pina för kreativa barn. Till exempel ett stort klot som endast de som jobbar på museet får röra vilket konstverket är just menat att göra. Hela klotet snurras och alla de små guldbjällrorna plingar. Kan du föreställa dig ljudet? Utanför salen i stora hallen var det flertalet 10 meter långa lianer av bjällror som vakter då och då svingade så de plingade. Men de fick man inte heller röra. Men så lockande!

Dottern ser ut som en skådis på en filmaffisch från en taskig amerikansk film från 80-talet.

Konst att titta på i all ära men det är ju roligare att skapa själv så jag tog fyra av fem barn till verkstaden.

Och här är min typ av paradis. Jösses vad jag gärna hade varit med å skapat. Men här var det barnens plats.

Massa olika möjligheter att skapa och ett utav förslagen var att skapa ett porträtt.

Det blev helt tyst i gruppen. Total koncentration och fokus.

Jag var helt överflödig. De satte igång sin kreativitet och sig själva i jobb. Jag letade upp det femte barnet, äldste sonen, och tog en vända bland fransk konst från tidigt 1900-tal. Kanske min favorittid och plats – Paris vid förra sekelskiftet.

Massa färg, brutna regler och massa kreativitet. Jag blev superinspirerad.

Men några andra var rätt matta. Nu gällde det att hitta alla nio i vår grupp. Stort museum och många rum. Tillslut hittade alla ut.

Glyptoteket var näst på tur men först lunch.

Alla dessa färger och färgkombinationer. Älskar dem och inspireras till tusen.

Rundetårn tog vi bara en utsides besiktning av. För hungriga för att ens tänka tanken på att stå i kö för att komma upp i tornet.

Snabblunch i Köpenhamn är väl lika med pølse?

Ristet pølse med det hele. Det är grejer det.

“Mamma för jag ta bild?” säger yngste sonen. Kanske att dessa bilder ändå är de bästa?

Mot Glyptoteket. Eller inte? Nu var det barnen som sa att de ville till Guinnes världsrekord-museum istället. Ja det löste sig bra (fast inte alls) för Glyptokete hade hunnit stäng för dagen så det blev barnens vilja.

Men då frågade jag försiktigt om jag kunde få gå till min favoritbutik istället – Royal Copenhagens flagship store. Och tänk det fick jag!

Jag har inte många laster men danskt porslin är sannerligen en. Om jag ska ge mig på en förklaring till varför så säger jag att 1) jag älskar att duka fina bord till nära och kära. 2) alla tallrikar är handmålade så det är ett sant hantverk och varje del är helt unik 3) samlandet triggar, så härligt att liksom catch ’em all som Pokemon säger.

Här på väggen visas alla kollektioner. Den jag samlar på, Blå Blomst, görs inte längre så där får jag jaga second hand vilket gör det hela lite mer spännande.

Jag har fått lyxen att besöka ateljén där porslin målas och det var en sann nyp-mig-i-armen-upplevelse. Se HÄR.

Den senaste kollektionen är en lek med mönstret musselmalet där har design duon GamFratesi fått skapa djur och varelser utifrån det klassiska mönstret.

Och om du följt meig så vet du att jag samlar på jultallrikar. Tror jag har över 80 stycken nu. Jo jag sa ju det, jag är besatt!

Och skyltfönstret  till butiken fick mig att sätta hela sista pusselbiten till hur jag vill göra i mitt arbetsrum jag nu målar- och möblerar om. Det var en porslinsskål som gjorde det. Helt galet hur min hjärna funkar ibland. Men men, det får jag visa när jag är hemma igen.

Jag mötte upp gänget med rekord-besökarna och de var rätt rejält besvikna. Att se världens längsta orm nedskalad ger inte riktigt den där wow-känslan. Konstigt att man gör så. Hursomhelst – efter detta åkte vi hem och åt middag och såg film. Rätt möra men Köpenhamn-glad.

Dagen som blev lång fortsätter, först Carlsberg och sen Cisternerna å Köttbyn för att nu gå till något riktigt matnyttigt; Torvehallarna, eller Saluhallarna.

Middagsingredienser skulle köpas och vad är då härligare än att köpa det i saluhall? Klart vi ska dit. Så länge sedan jag var där så jag var beredd på att det skulle växt.

Och som vanligt är promenaden till målet ibland en vinst i sig. Jag bara älskar, älskar hur det är så mycket grönt i stadsbilden här. Varje gata, var och varannan fasad är klädd i något grönt. Klängrosor, vildvin, murgröna. Så fint.

Vi tog vägen genom Ørstedsparken vilket gav små ben en liten paus.

Och ögonen något väldigt vackert att vila sig på de med. Så mäktigt med dessa gröna lungor som får vara som oaser mitt i en brusande stad.

Och så klart får äldste sonen nya vänner. Vet inte vad det är med honom men alla djur, på både fyra och två ben, älskar honom. Här kom en lite sothönsfamilj fram till just honom.

Och sen var vi då framme vid saluhallarna. Och ja, de hade växt till sig rejält i omfång sedan jag var där. Minns inte ens vilket år jag var där. De öppnade 2011, kan det ha varit precis då? Måste kolla mina gamla fotoalbum för det var ju innan jag började blogga…

Att handla på torg, i saluhall och hos gårdsbutiker – kan vi inte bara enas om att det ändå är bättre än stormarknaden? Måste lova mig själv att gynna små butiker och handlare mer.

Man äter ju med ögat och jag tror att smaklökarna mår bra av att handla så här också. Fattar att vardagen kräver sina snabba lösningar men helgen – den kan väl få börja med att man står här och väljer sina tomater under bar himmel. Förlåt, nu svamlar jag.

En kronärtskocka i kruka som fått blomma. Vackert som sjutton.

Vi kom rätt sent och stånden började stänga men handeln pågick för fullt ändå. Och det slog mig hur lik denna saluhall är med den i Lyon, vi var där i påskas HÄR. Kan gissa att den mäktiga världskända hallen i Lyon gärna får stå som modell.

Minns genast den goda grillade fisken vi åt i Skåne. Kan man göra favorit i repris i Danmark? Klart men denna kväll var det moussaka som stod på vår meny.

Ostar. Man ska alltid ha minst tre olika sorters ostar i kylen. Jo, det bestämde jag nu. För fika i alla ära men överraska grannen med att bjuda på lite ostar med kex och marmelad och ni blir vänner för livet!

Innan avfärd hem igen behövdes det fyllas på med energi via danska bakverk och vilka bullar sen! Jag åt en snurra med smördeg, citron och vallmo. Mycket syrligt å spännande. Kanske jag skulle själv ha haft i söt vaniljkräm för det blev lite för syrligt tillslut.

Och tanka pappakram är också bra för vidare promenad.

Men det blev metron hem tillbaka. Nån motta på promenerandet får det vara.

Hörs snart igen från Köpenhamn!

Då fortsätter jag med reseberättelsen från vår matiga första dag i Köpenhamn. Efter att besökt Carlsberg och fått varsin god glass gick vi bara några meter upp för “berget” och över gatan så var det en grön port rätt in i den vilda skogen.

Ja så kändes det faktiskt men det var en av de många ingångarna till Söndermarken.

Efter en liten bit i skogen öppnades naturen upp till en fin allé upp till Fredriksberg. Men vi skulle stanna halvvägs.

För här under ligger nämligen det vi var pop väg till: Cisternerna. Så många som tipsat om detta.

En liten glastriangel, inte mer än detta, mitt på ängen var det enda som visade att det var något på gång här. En liten blygsam entré ner till den nu tömda vattenreservoaren. Den som när Köpenhamn blev kulturhuvudstad 1996 gjordes om till konsthall.

Lite blött fortfarande men alltså wow vad häftigt.

Nu var det konstnären Chiharu Shiota som skapat de mest imponerande installationer.

Trådar i oändlighet har knutits och bundits samman.

Helt otroligt alltså. Jag anser mig själv vara pysslig men detta…! Wow!

Utöver de där bona av spindelnät (eller vad det skulle se ut som) var det snurrande klänningar och grafiska verk som hängde i taken. Helt tyst, bara vatten som sprutar och verken som snurrar. Mäktigt.

Och rummen är så spännande. Detta var ett toppenbesök.

Lite skönt att ändå komma upp på ytan och få frisk luft, se solen. Och känna att magen kurrade.

Nu blev det promenad genom Carlsberg igen, tillbaka mot stan och siktet inställt mot Köttbyn/Kødbyen.

Jag älskar detta område. Som den funkisfantast jag är så klappar mitt hjärta för arkitekturen men sedan är jag så själaglad över hur Köpenhamnarna låtit allt vara. Fasader, färger och allt kakel som är i varje butik är kvar. Som en stad i staden.

Kusiner. BFF

Kött och fläsk. Ganska tydligt fokus här va?!

Så många val av restauranger. Nån ville ha fisk, nån ville ha taco men alla kunde enas tillslut om att hamburgare ändå var gott. Och när nån sa att Tommi’s Burger Joint utsetts till Islands bästa ville vi testa.

Och helt plötsligt gick sval sommar från het sommar. Jösses vad varmt det blev på uteserveringen på enormt kort tid.

Don’t be afraid to fart while peeing. Rain usually comes with thunder! Älskart!

Detta gillar jag: Massa olika tillbehör i en bar och med små pappkoppar tar man för sig. Smart, smidigt och perfekt för att skapa sin egna perfekta burgare.

“Ska jag ta en bild på dig?” frågade maken. Jag tror jag hann säga ja…

Och där skulle man kunna tro att dagen var fylld och färdig men icke! Vi hade mer kvar på vår lista. Så du har en del tre att se fram emot snart, ha ha.

Okej Köpenhamn – ge mig nu allt du har! verkade vi skrika när vi vaknade den första dagen för när jag ser i min bildmapp så maxade vi dagen så rejält att jag inser att jag inte kan göra endast ett inlägg från dagen. Du skulle storkna. Det blir uppdelat helt enkelt.

Hur som helst, att vakna med eget boende ger ju att man ska göra egen frukost och som gammal frukostvärdinna på hotell tar jag detta på fullaste allvar, det vet du vid detta laget eller hur?

Maken föreslog att vi skulle köpa färskt bröd och det bästa, som vår hyresvärd nämnt, bageriet hade sommarstängt så det blev Emmerys. En kedja av butiker med både brödföräljning och kafé. Vi lämnade huset tyst då alla andra sov. Bra med elbil då som liksom smyger iväg helt i tystnad.

Olika sorters frallor samt ett riktigt dansk rågbröd kom med hem i stora papppåsar.

Med fransk marmelad blir det väldigt mycket “utomlands” vilket man ju vill känna när man reser.

Upp bullades en buffé som jag alltid gör och sedan var det bara att invänta att resten av huset skulle vakna.

Den fina bakgården som delas av samtliga hus på gatan, varje kvarter har en stor innegård men uppdelad i sina egna bitar. Vår hyresgäst hade trädäck med plank medan andra hade stenlagd yta och endast träd som “staket”.

Och så lite underbart danskt porslin på det.

En son vaken. Lockas lätt upp och ut med Nutella. Endast på sommarlovet. Nöjd pöjk.

Frukost bortplockad och städad. Nu ska vi greppa stan och det vädret och önskningarna gav var först en tur upp i de gamla bryggeriområdet Carlsberg. Där man ja, brygger Carlsbergs öl.

Hälsa på grannen som var mycket vänlig och hjälpsam. “Då har jag svenskar på båda sidor. Det är hyresgäster på andra sidan också ha ha!”

Kan vi gå snart???

Vi tog tunnelbanan, eller metron som den heter här.

Och det är en upplevelse i sig då den är förarlös och man liksom sugs in i tunneln.

Men helst vill man strosa så det var ju tur att det var en fin promenad till Carlsberg sedan.

Och på en gång slås jag av vad som är annorlunda med Köpenhamn och Stockholm – alla planteringar, vilda och menade, längs med husväggarna.

Och här är det då: Carlsberg. När det byggdes låg det långt från stan och på ett berg. Nja, i Köpenhamn finns inte direkt några berg men en höjd i alla fall. Och det var för att om bryggeriet skulle kunna göra bra dryck behövdes bra vatten och vatten är ju alltid bäst direkt från källan och högt upp.

Otroligt imponerande bygge detta. Och ständigt denna fråga: varför byggs det inte sånt här idag? Jag menar inte i stilen utan att det byggs med mening att lämna efter sig ett avtryck, göra något så beständigt. Så klart handlar det om pengar men jag kan inte annat än att bli lite ledsen att det inte kan skapas sådana här mästerliga hus längre.

Titta där uppe under taket – mellan pelarna till vänster står en staty av ett par. Det är Carl Ottilia Jacobsen. Carl Jacobsen är alltså sonen till grundaren och som tog det nu världsberömda danska ölmärket till nya höjder. Läs mer om den lite dråpliga historier mellan far och son HÄR.

Det syns inte på denna bild men Carl som står till höger och tittar rakt fram medan Ottilia till vänster tittar på sin make. Rätt tydligt hur saker och ting var då…

Och elefanterna! Fyra elefanter bär upp porten. På en sida med bollar och den andra utan.

Tog mig ett tag att se illustrationen på sidan av elefanten. Dessa gjordes 1901 till deras försvar. Men det högg till i hjärtat när jag såg. Att man låtit det vara kvar – men som sagt, utan politisk koppling då kan jag tro.

Glad Helena på helig ölmark. Jag dricker gärna öl. När jag å maken träffades och dejtade på restaurang beställde han vitt vin och sallad och jag öl och kött. Inte ofta vi fick rätt när servitörer skulle servera.

Jag är mycket glad över att de alkoholfria ölsorterna numer är supergoda. Mycket god måltidsdryck och mitt ofta-val på sommaren just. Så läskande.

Inte lätt att vara 13 och 8 med kultur- och arkitektintresserade föräldrar. Nu får de bestämma.

Så lämpligt då att ett glasskafé låg precis där!

Alexanders bistro med den goda glassen från Peter Beier.

Ah men mums!

Och kolla struten! Den var liksom fyrkantig i sin öppning och med loggan inpräntad. Sånt går jag igång på – det där lilla lilla extra.

Påfylld energi och vidare äventyr. Och det vi skulle till måste jag säga är en av de häftigaste utställningarna jag sett. Återkommer inom kort med det.

Hej från Köpenhamn! Nu har vi tagit oss över sundet och hyr ett magiskt härligt hus ihop med makens bror med familj. Vår sommarresa fortsätter nu i Danmark.

Ska bli så härligt att spendera en hel vecka i en av mina absoluta favoritstäder. Jag fick ju så många bra tips från er när jag frågade så vi har kanske lite för mycket på vår önskelista för att hinna en vecka men det är ju ett lyxproblem.

Bilfärjan över från Helsingborg till Helsingör som går alldeles för fört. Man hinner köpa gigantiska påsar av godis och sedan måste man tillbaka till bilen för att åka av.

Vår gata. Långa rader i flera kvarter av sk townhouses. “Det ser ut som där Harry Potter bodde” sa nåt barn. Ja, det är lite engelsk över detta.

Blomstrande små trädgårdar framför husen. Vissa mer ambitiösa än andra.

Smala höga hus ger många trappsteg. Bra för konditionen.

En soffa vi gärna hänger i!

Ett kök vi gärna lagar mat i. Vår plan är att äta luncher ute och middagar hemma. Vi är nio pers så det är då mysigare att, laga tillsammans och äta hemma tillsammans.

En mycket härlig fastbygd kökssoffa vid det långa bordet.

Mest tappa-andan-aktigt var de härliga gårdarna som blev mellan husen.

Dansk middag som introduktion

Vi lämnade bagage ouppackat och gick till närmsta matbutik. Att resa tar på krafterna och middag var prioritet nu.

Väl i butiken så slog det maken – vi gör så klart flæskesteg i ovn. Fläskstek med knaprig yta ihop med rödkål, saltgruka, äppelmos, skysås och kokt potatis. Kan vara det godaste jag vet från Danmark. Jag har ett grymt bra recept som jag kan lägga upp om nån vill ha.

Så galet gott detta. Vi hade det på vår danska jul när det var pandemi-jul och vi endast var fem runt bordet.

Knaske inte kan bli mer danskt än detta?

Ja men då var det serverat och jag kan väl säga att vi nu verkligen landat väl.

Hela liga, så taggade.

Och just det – så klart var hemmet fullt utrustat med enorma mänger tallrikar, skålar, fat, koppar från mitt absoluta favoritmärke vad det gäller sånt; Royal Copenhagen. Något du lär tja märkt om de läst min blogg kanske?

Uno, en självklarhet i ett läge som detta.

Åh vad glad jag är över att äntligen vara här. Som jag längtat efter denna vecka.