Statens Museum for kunst, pølse & min porslinsbesatthet

Dagen då den kulturella kvoten skulle fyllas var här. Museum för hela slanten var planen. Men som alltid så blir det inte som man tänkt. Tiden var inte på vår sida denna dag.

Kanske för att vi njuter långa sovmornar, bullar upp för långa frukostar och har det hygge? Och det är väl också kultur va?

Finns knappt bättre sätt att starta dagen med än detta.

Och för den yngre generationen äts helst frukost ihop med ett äpple. Alltså en skärm från Apple. Ja jösses vad man får kämpa med skärmtid. Vi som alltid rest utan skärmar ser oss nu besegrade då de små ju är helt inne i denna värld och lever med vännerna bara ett klick bort. Svårt att begränsa det men jag är sträng, det vet jag. “Nu är skärmtiden slut” säger jag så ofta och får ett “Men mamma!!!” tillbaka. Varje gång.

Jag vill verkligen vara “här och nu” så jag använder mest min vanliga kamera och telefon endast till kamera den med, men wow vad man lätt kan fastna när man ska ta en bild – ser en notis på nånting och vips så scrollar man något helt ointressant. Nä detta beteende är inte bra alla gånger.

Förlåt, nu svamlar jag igen.

Buss ner till stan och till…

Statens museum for kunst. Ett riktigt härligt stort konstmuseum och ofta med flertalet olika utställningar och verkstad. Och inte att förglömma en riktigt matig museumshop med böcker och posters mm. Något för alla.

Men vi hann inte ens in innan barnen var igång att skapa. Lite oklart om det var en installation eller om det var någon kreativ själ som varit framme och ställt stolar i dammen framför museet för att svalka sig men för varma barn var det kul att testa att sitta i vattnet så att säga.

Så till den milda grad att de inte ville gå in.

Som sagt; väldigt mycket att se.

Första och den stora utställningen denna sommar var som en pina för kreativa barn. Till exempel ett stort klot som endast de som jobbar på museet får röra vilket konstverket är just menat att göra. Hela klotet snurras och alla de små guldbjällrorna plingar. Kan du föreställa dig ljudet? Utanför salen i stora hallen var det flertalet 10 meter långa lianer av bjällror som vakter då och då svingade så de plingade. Men de fick man inte heller röra. Men så lockande!

Dottern ser ut som en skådis på en filmaffisch från en taskig amerikansk film från 80-talet.

Konst att titta på i all ära men det är ju roligare att skapa själv så jag tog fyra av fem barn till verkstaden.

Och här är min typ av paradis. Jösses vad jag gärna hade varit med å skapat. Men här var det barnens plats.

Massa olika möjligheter att skapa och ett utav förslagen var att skapa ett porträtt.

Det blev helt tyst i gruppen. Total koncentration och fokus.

Jag var helt överflödig. De satte igång sin kreativitet och sig själva i jobb. Jag letade upp det femte barnet, äldste sonen, och tog en vända bland fransk konst från tidigt 1900-tal. Kanske min favorittid och plats – Paris vid förra sekelskiftet.

Massa färg, brutna regler och massa kreativitet. Jag blev superinspirerad.

Men några andra var rätt matta. Nu gällde det att hitta alla nio i vår grupp. Stort museum och många rum. Tillslut hittade alla ut.

Glyptoteket var näst på tur men först lunch.

Alla dessa färger och färgkombinationer. Älskar dem och inspireras till tusen.

Rundetårn tog vi bara en utsides besiktning av. För hungriga för att ens tänka tanken på att stå i kö för att komma upp i tornet.

Snabblunch i Köpenhamn är väl lika med pølse?

Ristet pølse med det hele. Det är grejer det.

“Mamma för jag ta bild?” säger yngste sonen. Kanske att dessa bilder ändå är de bästa?

Mot Glyptoteket. Eller inte? Nu var det barnen som sa att de ville till Guinnes världsrekord-museum istället. Ja det löste sig bra (fast inte alls) för Glyptokete hade hunnit stäng för dagen så det blev barnens vilja.

Men då frågade jag försiktigt om jag kunde få gå till min favoritbutik istället – Royal Copenhagens flagship store. Och tänk det fick jag!

Jag har inte många laster men danskt porslin är sannerligen en. Om jag ska ge mig på en förklaring till varför så säger jag att 1) jag älskar att duka fina bord till nära och kära. 2) alla tallrikar är handmålade så det är ett sant hantverk och varje del är helt unik 3) samlandet triggar, så härligt att liksom catch ’em all som Pokemon säger.

Här på väggen visas alla kollektioner. Den jag samlar på, Blå Blomst, görs inte längre så där får jag jaga second hand vilket gör det hela lite mer spännande.

Jag har fått lyxen att besöka ateljén där porslin målas och det var en sann nyp-mig-i-armen-upplevelse. Se HÄR.

Den senaste kollektionen är en lek med mönstret musselmalet där har design duon GamFratesi fått skapa djur och varelser utifrån det klassiska mönstret.

Och om du följt meig så vet du att jag samlar på jultallrikar. Tror jag har över 80 stycken nu. Jo jag sa ju det, jag är besatt!

Och skyltfönstret  till butiken fick mig att sätta hela sista pusselbiten till hur jag vill göra i mitt arbetsrum jag nu målar- och möblerar om. Det var en porslinsskål som gjorde det. Helt galet hur min hjärna funkar ibland. Men men, det får jag visa när jag är hemma igen.

Jag mötte upp gänget med rekord-besökarna och de var rätt rejält besvikna. Att se världens längsta orm nedskalad ger inte riktigt den där wow-känslan. Konstigt att man gör så. Hursomhelst – efter detta åkte vi hem och åt middag och såg film. Rätt möra men Köpenhamn-glad.