Jag vaknade tidigt i morse. Inget ovanligt, jag är en morgonperson. Låg i vår varma, trånga säng och lyssnade på barnens och makens djupa, långa och trygga andetag. Såg solen leta sig fram över takåsarna och fick känslan av lycka.
I samma stund så kom jag på att idag får vi nycklarna till vårt hus. Vi får vårt hus idag! Ah, ännu mer lycka! Samtidigt for ett litet sting av sorg över mig. ”Vi ska alltså lämna vårt fina hem där båda barnen växt upp och där vi formats till en familj?” Jag är en sentimental person så jag är inte förvånad över min känsla. Det där med övergångar tar tid för mig. Måste bearbeta det lite.
Det är med all lycka och enorm glädje ser fram emot flytten, den är efterlängtad och behövlig men själva övergången, att säga farväl, det har jag aldrig varit bra på. Det blir en helg av välkomnande och farväl. Och packning!
Jag ser VERKLIGEN fram emot ert nya hem till jul =))))