En midsommarafton för många år sedan satt jag hemma, då bodde jag fortfarande hos mina föräldrar, och var lite deppig. Det visade sig att jag skulle bli ensam. -Ja ja, inte så mycket att göra, det är inte hela världen. Föräldrarna bortbjudna och storbrorsorna, ja de var väl utspridda över jordklotet då.
Ringde från hemtelefonen (för mobiler var endast för finansvalpar då) till några vänner. Alla upptagna med olika ”årets fest” vad det verkade.
-Äh, strunt samma, skönt att vara själv för en gångs skull, sa jag till mig själv och andra.
En kompis tyckte motsatsen. -jag kollar med killen som har festen jag ska på om det finns plats för en till. Det gjorde det och nu var det bråttom. Nu skulle jag på världens partaj och jag hade inget att ta på mig. Ringde tillbaka till väninnan och frågade vad man skulle ha för stil. Casual blev svaret. Fattade ingenting och blev inte klokare.
En klänning i garderoben som jag älskade skulle vara perfekt om den bara var 10-15 cm längre. Men om jag har min långa, superläckra pennkjol över klänningen som nederdel, kan det funka? Det fick funka för nu hade jag inte tid. Lämnade mitt rum i kaos med alla kläder på golvet och tog sovsäcken i farten på väg ut genom dörren. Mot äventyret.
Långt ut i skärgården skulle vi, till ett syskonpar som ordnat fest och där möttes jag av en bunt glada, öppna och festglada människor. Insåg på en millisekund att jag var lååååångt överdressad. Men hellre det tänkte jag, sträckte på mig, hälsade på alla och var tacksam och glad att slippa ensamheten i förorten.
Vad jag inte visste då var att några av dem jag träffade på festen skulle bli de som jag idag, 20 år senare, ser som några av mina närmsta vänner.
Festen blev en tradition som nog höll i 5 år. Syskonen som höll i det har de generösaste hjärtan för festen växte för varje år. Det var alltid nya ansikten. Nya kompis-kompisar som jag.
Tänk vad saker kan ändras snabbt och jag är min påstridiga kompis evigt tacksam.
Hoppas er midsommar blev minnesvärd och härlig!
Kram på er!!
