När liten blivit lite större är världen redo att utforskas. Allt ska öppnas, allt ska vridas på, allt ska klättras på. Det är inte förrens en liten kille under en meter kommer in i ett hem man vet hur farligt allt är. En stol är ett Mount Everest och kan lätt bli fritt fall på livsfarliga 50 cm. En låda med rivjärn är en låda med dödens käftar. Ett städskåp med diskmedel är ett kemilabb redo att explodera.
En vanlig, avtrubbad person rycker inte i en dörrknopp så fort man möter en. Eller drar upp varenda låda som kommer i ens väg. Men en liten knatte som ännu inte fått njuta av att kunna konsten av att öppna en låda eller skåp måste prova. Och gärna både en, två och 23 gånger.
Som förälder så säkrar man hemmet och är ständigt jourhavande rescue team. Om jag suttit på en stol och glömt att välta den efteråt så är han där, min lille pojk, och klättrar upp och vidare till på bordet. Glömmer jag sätta ner de gudomliga bambupinnarna i lådorna så är han där och drar ut och fram rubbet. Han sniffar tills sig det förbjudna som en tryffelgris.
Och vad hade han tänkt tillaga här? Skomakarlåda med dyra franska skor? Och hur hittade han skorna????
Världens bästa hemmafix för barnsäkrare hem!
Haha underbart! Vilken sötnos!! Kram
Kul inlägg! Man glömmer fort, jag tror inte de var så ivriga på kökslådor hemma hos oss. Men böckerna som stod i höjd med gåstolen, de åkte ur hyllan varje dag.
http://www.amamma2.wordpress.com